Kniviga kramar.....

Ja, helgen ja.... alltså, jag har skrattat så rösten blev lite hes ibland. Trodde inte det var möjligt, men det gick tydligen. Även idag har jag fånlett ibland när jag tänkt tillbaka på vissa episoder från helgen. Jag kan av förståeliga skäl inte gå in på detaljer här, men för mitt eget minnes skull tänker jag skriva ner lite stolpar här, så vet jag vilken av träffarna saker och ting hände på.

Vi har sen ett par träffar tillbaka, ett stående internt skämt om knivar. Därav denna rad på ett av schemaarken vi fick innan den här träffen:

Det var mycket som blev lite knivigt även denna gången:

Men knivskämtet blev till allvar efter ett dygn tillsammans. Matlagning kan vara farligt ibland:

Jag hoppas verkligen det där läker fint även om det hade behövts ett par stygn..... ♥

Vi har skämtat mycket om allt möjligt dråpligt vi får vara med om i vår vardag, som egentligen inte är alltför komiskt emellanåt. När en i gänget drog en story som hänt i deras vardag så höll jag ju på att dö av skratt. Andra dog nästan när jag berättade något från vårt liv.... hm..... Hur som helst så kommer jag att asgarva så fort jag ser en sån här i fortsättningen:

Ja, kära nån vilket gäng vi är!
Här sitter jag och Tina och skrattar och kramas vid ett tillfälle:

Nina var förstås framme med kameran utan att jag visste om det. Men det mesta fastnar på någons kameralins. Vi är flera i gänget som knappt går en meter utan att kameran är med.

Och vilka härligt vackra vyer vi fick fota vid havet när vi tog en uppfriskande promenad där!

Många minnen fick vi att bära med oss efter den här helgen. Nu får vi längta efter nästa träff, när det nu kan bli av. Det blir ju inte så ofta eftersom vi alla har svårt att komma ifrån och det måste passa så alla kommer loss samtidigt. Det är en massa pusslande bakom en sån här helg.

Under tiden har vi ett fantastiskt fint stöd av varann ändå. Och ingen behöver förklara sånt som i standardfamiljen låter helkonstigt. Vi förstår fullt ut hur livet kan vara och varför vi gör som vi gör i alla situationer. Vi har konstaterat hur olika barn vi har, men ändå så lika. Bara det låter kanske märkligt, men så är det.
Tänk om vi inte hade bloggat - då hade vi aldrig hittat varann. Nu har jag haft kontakt med vissa av dessa mammor i flera år och vi har blivit väldigt tighta med varann. Det är en härlig känsla! ♥

Här hemma går livet vidare och Turbo har haft det bra på korttids vad jag förstår. Den fina personalen där, gör ju så att han trivs!
Mannen har varit till huvudstaden med en arbetskamrat under helgen. Lite avis är jag förstås på att de har umgåtts med vår äldste son Charlie.... ♥ Ja, ja, man kan inte få allt.

I morgon har jag en del på schemat. Som tur är, får jag väl säga, så ringde tandläkaren återbud till Turbos inplanerade tid i morgon bitti. Den låg helt fel i tiden, men jag kan inte avboka då tandläkaren har ont om tider. Sömnmedicinen som Turbo äter är slut och finns inte att få tag på från tillverkaren enligt apoteket. Den verkar också vara helt slut på alla närliggande apotek. Därför lär han nog vara trött i morgon och då är det mindre lyckat med ett avancerat tandläkarbesök. Skönt att slippa.

En lunch ska jag äta tillsammans med två mammor i bokstavslandet, varav den ena som jag aldrig träffat. Det blir säkert ett spännande möte.

Kram på er alla och må gott! ♥

PS. Tyvärr Nina, så hittade jag inte min tappade släpvagn med bananer på vägen hem ;) Det var nog någon hungrig stackare som tagit den, eller också var den översnöad! ;)