Ritprat och varm i hjärtat ♥

Det blev en lång dag igår med mycket innehåll och bara trevliga sådana! Dagen började med en seg Turbo som var jättetrött. Till slut fick jag upp honom ur sängen och i med frukost snabbt. Och sen i ordning för att bli skjutsad till stan. Mannen och Turbo skulle ju iväg igen. Till Stockholm förstås. Det var inte många veckor sen de var dit, men Turbo propsade på att de har som tradition att åka dit i maj, så det var väl bara att följa de rutinerna! Jag lämnade iaf av två glada resenärer vid stationen.
(Här får ni en suddig iPhonekamerabild på resenärerna :) Kan någon tala om hur man blir bästa kompis med mobilkameran så vore jag glad.... ;) )

Eftersom jag ändå var inne i stan passade jag på att shoppa lite kläder till Turbo. Han växer kopiöst och kläderna börjar sitta lite väl tight nu. Jag hittade ganska snabbt vad jag skulle och det kändes riktigt skönt.

Sen fick jag träffa en god vän som jag inte sett på 20 år! Så härligt!! Våra vägar har korsats igen tack vare NPF-diagnoser och en grupp på fb och vi kände igen varann! Eller ska jag vara ärlig så var det hon som kände igen mitt namn och kollade upp mig.... För 20 år sen träffades vi under en period på ett par år under helt andra omständigheter och i ett helt annat sammanhang.
Det blev en go´ långlunch, härliga kramar och mycket att prata om med en underbar människa!

Men kära nån, vad en del får gå igenom mycket i det här annorlunda Diagnoslandet som vi lever i! Huh... blir ändå tacksam över att vi har det som vi har det, det finns de som har det värre.....
När vi var mer än mätta tog vi en stund tillsammans med ytterligare shopping. Sen bestämde vi att det inte får ta 20 år till innan vi träffas, nu när vi ändå bor så pass nära varann igen. ;)

En liten, liten fotonad tog jag mig tid med också. Egentligen skulle jag gått en längre runda, men jag tog det viktigaste. Ville se om de svarta svanarna med röd näbb fanns i parken i år också, och det fanns ett par som gick där. De är så vackra, tycker jag!

När jag kom hem på kvällen sjönk jag ner i en fåtölj på verandan och tog mig ett glas vitt med lite jordgubbar till. Mmm.... jag fick mig en mysig och go´ stund där :) :)

Dagen idag hade jag tänkt bli en dag då jag gjorde minsta möjliga. Men i stället blev det en dag med hantverkare i huset så gott som hela dagen. Men gott att få saker gjorda när Turbo inte är hemma, det blir så mycket besvärligare annars. Golvläggaren var tvungen att komma hit och rätta till en sak som inte riktigt ville sig, men efter mycket möda och stort besvär så är det ordnat. Nu får vi hoppas att det blev som det skulle :)

Nu tänkte jag återkoppla till mitt förra riktiga inlägg, det som handlade om att spåra ur. Först och främst: stort TACK för era fina och värmande kommentarer både här och på fb!! Jag blir så rörd och era kommentarer värmer mig långt in i hjärteroten, ska ni veta! ♥
Som Marielle skrev, jag och Turbo kunde sätta oss en lugn stund efter vår dust och få till ett bra ritprat, vilket kanske inte blivit av annars. Så nån nytta med dagen hade vi ändå, om man nu får se det så. När det gäller att ritprata med Turbo så måste man ta det i exakt rätt sinnestillstånd hos honom, annars gör det mer skada än nytta. Det där rätta tillståndet infann sig efter ett tag och då passade jag förstås på.

Lena: jag skulle så gärna vilja hjälpa dig och komma igång med någon typ av ritprat för dig och ditt barn! Men eftersom avståndet mellan oss sätter stora käppar i hjulet så visar jag en mycket enkel metod här. Det här gjorde jag när det varit utbrott efter att Kent varit här på helgen och dagen efter var det jobbigt och tisdagen hade vi vår dust då jag pressade honom. Av hela situationen förstår jag att något inte är som det ska, något oroar. När Turbo hamnade i ett tillstånd då jag bedömde det som att jag kunde nå honom så ritade jag ihop detta väldigt snabbt och slarvigt, men det gäller att ta tillvara på stunden direkt.

Eftersom man som förälder känner sitt barn väldigt bra så har man lättare att ringa in det som möjligtvis kan vara fel/oroa barnet. Här tog jag det jag kom på i hastigheten. Vi hade ju varit borta och Kent hade bott här med Turbo hela helgen. Av diagrammet som Turbo fått kryssa i, ser man att helgen med Kent var toppen och han hade kunnat fortsätta med det ett tag till. Han tyckte inte det var bra att vi kom hem och avbröt och han tyckte inte det var roligt att Kent åkte härifrån.

Denna helgen är Turbo och mannen (pappan) i Stockholm. Jag tog med det och testade om det var resan som oroade. Men det var bara glada gubbar som markerades där också, så det kunde det inte vara heller. Skolsköterskan har blivit jobbigare att gå till, men det visste jag. Men den oron skulle varit borta på tisdagseftermiddagen eftersom det var tisdag morgon det berörde. Alltså kunde det inte vara det som satt i fortfarande.
Lektionerna med matteläraren och Ulla tycker han om och trivs bra med. MEN sen kommer det: han ville sätta kryss långt åt höger, så långt så papperet inte räckte till, på den raden där jag skrivit "helg mitt i veckan". Sen kunde han berätta att han känner sig konstig när veckorna inte är som de brukar. Nån typ av inre oro skulle jag tro.

Turbo är iaf sån, att när väl tillfälle ges att ta upp sånt här, så öppnar han sig lite grand när vi har ringat in en oroande sak. Det kan oftast bara vara en eller två meningar, men de kan säga så mycket att jag kan nysta vidare med inblandade personer och på så sätt utröna vad som felar och behöver rättas till.
Hade Turbo markerat ledsen mun på någon lektion så har jag fått nysta vidare för att se om det är bemötandet, upplägget, omgivning, tidpunkt eller vad det kan vara som inte stämmer för honom. Det hade jag isf gjort på samma sätt.

Detta är EN metod och det finns många fler sätt, men detta tycker jag fungerar bra många gånger.
Nu ska jag röja färdigt efter hantverksbrötandet här så kanske jag hinner koppla av lite sen ikväll.
Ha en underbar fredagskväll alla som kikar in här och en stor kram får ni av mig ♥

Springande klocka

Klockan sprang ifrån mig och dagen gick alldeles för fort! Men så är det när man har trevligt! Återkommer i morgon och då kan det bli långt om jag har tiden på min sida.

Kram, kram till er alla <3

Skickat via Blogsy

Spårat ur

Nu kommer jag att skriva ett inlägg jag inte borde skriva, men jag gör det ändå. Det kommer att visa vilken dålig mamma jag varit idag. Jag behöver inte skriva om det, men jag vill ändå visa vad som händer när man inte bemöter en person med autism på det sätt som den behöver. Jag om någon vet hur min son behöver bemötas, men idag orkade jag inte, ville inte helt enkelt. Jo, orkade hade jag nog gjort, men idag var jag bara så trött på att vissa grejer inte funkar - såna saker som går plättlätt i en standardfamilj är ett stort problem för oss i den här familjen. Vi måste ALLTID och STÄNDIGT gå balansgång och anpassa och ta hänsyn.

Men jag ska ta dagen från början. Det började med att Kent försov sig, men som tur var så vaknade han innan Turbo klev på taxin så det var lugnt. Jag höll honom hemma tills vi visste att Kent skulle vara på plats, han har nämligen en bra bit att åka. Skolsköterskebesök väntade på morgonen för Turbo. En kvart innan vi skulle åka till skolan kom utbrottet - han skulle minsann inte gå dit. På något konstigt sätt har det blivit jobbigt för honom med det besöket. Ändå är han van vid det. Jag försökte pressa honom, men backade innan det gick överstyr.

Kent tog emot och han hade fått vända Turbos humör efter en stund och sen flöt dagen på bra. När han kom hem sen så påminde jag om att klippning stod på schemat. Nej, han ville inte klippa sig! Här kom min bestämdhet fram och att jag ville testa och se vad som hände om jag pressade. Här tänkte jag förstås standardtänk, inte autismanpassning. Ett standardbarn kan man kanske pressa och tvinga fram en klippning även om den egentligen inte vill, men INTE en person med autism. Det blev verkligen svart på vitt idag. Jag pressade, men hade situationen under kontroll. Jag känner min son väldigt väl och tycker mig ha den där fingertoppskänslan med honom. Jag var bara tvungen att backa till slut, annars hade jag kunnat driva honom till vansinne och dit vill vi ju inte. Jag hade ändå inte fått honom klippt utan det hade bara spårat ur, alltså finns det bara förlorare på att använda min metod, finns ingen som helst vinst med det hela. Även om jag pressade till max så hade jag fingertoppskänslan med mig och visste gränsen.
(Ska väl tillägga att orsaken till att jag gjorde så här idag ligger inte i själva klippningen utan en annan vardagsgrej som inte alls fungerar just nu och det gör mig en aning frustrerad.)

I o m det här inlägget så kanske alla kan lära sig att det enda som gäller är att anpassa och bemöta rätt. Det finns inget annat på kartan om man har med personer med autism att göra. Klart att jag visste detta innan, men idag flippade det ur men ändå under kontrollerad form. Jag bara ville att saker skulle fungera som det gör för andra. Men dit lär vi aldrig någonsin komma, bara att slå bort såna tankar snabbt som ögat.

När jag backade på klippkravet så fick Turbo vara delaktig i hur vi skulle lösa denna situation. Jag fick klippa fem minuter för att jämna till och ta lite kanter, sen tar vi en riktig klippning om någon vecka.
Jag kunde också ha ett bra ritprat med honom efter det. Jag ville forska i vad som är så jobbigt för honom med tanke på det rejäla utbrottet igår när Kent åkte hem.

Jag fick fram att allt var bra utom att denna veckan inte ser ut som alla andra. Det är ju helgdag på torsdag och klämdag på fredag - alltså ställer det till det i rutinerna. Det var så jobbigt så det fanns inte plats i mina kolumner för det på papperet. Fantastiskt att han kunde berätta det och nu får vi göra det bästa av det.

Nu säger vi godnatt och tar nya tag i morgon, eller hur?! Kram, kram ♥

Swisch.... här svänger det snabbt!

Här svänger humöret snabbt och jag vet inte var jag ska börja skriva nånstans. Bäst att börja i vilket fall som helst annars blir det inget, trött som jag är. Men som sagt var, jag och mannen lämnade Turbo hemma i fredags när vi tog tåget till Stockholm och firade bröllopsdag. Assistent Kent bodde här och tog hand om honom på allra bästa sätt.

Men nu tar jag resan från början och bildbombar lite. Bland det första vi gjorde var att ta oss till vår äldste son Charlies arbetsplats. Äntligen fick jag komma in och titta på stället där han jobbar. Tyvärr fick jag inte fota där inne eftersom det är top secret det de håller på med. Och jag med min kamera skulle med lätthet kunnat zooma in hemligheter.... ;) Men utsikten från Skrapan fick jag iaf fota :)

På fredagskvällen gick vi sen ut för att fira vår en-hel-massa-årig bröllopsdag. Vi hade siktat in oss på ThaiBoat, ett otroligt mysigt ställe. Men det var väntan där, ingen bokning i förväg utan man fick vackert slå sig ner i sanden i solgasset och vänta!

Sonen Charlie i sanden! 

Under tiden som vi väntade provade vi var sin drink.

Drinkarna smaksatta och garnerade med chili

Först smakade jag på Charlies gula drink - oj, chock!! Den var grymt stark av chili och ingefära! Jag hoppades att mannen inte tagit samma till mig.... Nej, jag fick en röd, också med chili. Stark var den, men inte riktigt som Charlies så den slank ner. Jag ville absolut inte ha en söt drink och där fick jag för den önskan! ;)

Efter lång väntan fick vi mat.

För den som orkade blev det en glassdrink efteråt.

Lördagen blev det lite shopping och senare ett härligt möte med vänner från förr i tiden. Tror inte jag umgåtts med detta par på flera årtionden pga avståndet i vårt avlånga land. Nu har de flyttat till Stockholm och då kan vi förhoppningsvis träffas utan att det ska gå årtionden emellan iaf.

På kvällen festade vi till det igen eftersom Charlies flickvän var upptagen med politiskt arbete på fredagen och inte kunde vara med och fira vår bröllopsdag. Men lördagen gick bättre även om hon även då hade fullt upp.

En mycket trevlig helg hade vi. Den var intensiv men kort. Söndagen kom snabbt och det var dags att resa hem igen. Innan vi lämnade Stockholm så träffade vi på en halvkändis. Tyvärr fick jag inte lägga ut en bild offentligt på personen så därför blev bilden så här:

Om några veckor får jag lägga ut bilden utan kamouflage ;)

På eftermiddagen igår så anlände vi till vårt hem igen. Det finns inte ord för att förklara hur glada vi är över att ha kunnat åka iväg så här och inte vara det minsta oroliga över hur det går med Turbo. Kent har fixat helgen galant! Mmm.... njuter!! Tack Kent!

När Kent lämnat vårt hem så märker vi ändå på Turbo att det är bäst att gå på tå för att det inte ska hända något. Turbo behöver landa lite med oss nu, men han la sig rätt tidigt för tröttheten tog överhanden. Han har lagt sig väldigt sent under helgen. Men roligt verkar de ha haft iaf och det tyckte vi var huvudsaken.

I morse var Turbo också väldigt trött. Han ville helst ha sovmorgon, men det ville inte jag att han skulle ha. Lite sena blev vi så jag fick vinka iväg taxin och jag körde honom till skolan där Kent väntade igen. Sen har Kent haft ett eftermiddagspass här idag. Men det tog nog inte tre röda sekunder när han åkte iväg innan Turbo exploderade. Vet inte om det beror på brytningen mellan dem nu. De har levt med varann intensivt de senaste dygnen och nu ska vi återgå till vardagen igen. Brytningar är aldrig populärt för Turbo. Eller också är det en trötthet efter helgen som satt sina spår. Det har ju varit väldigt annorlunda och det tar på krafterna även om det är jätteskoj för honom. Han har redan börjat fråga när vi kan boka in en ny helg med Kent....

Det blev alltså ett ganska ordentligt utbrott här ikväll som jag fick gå in och försöka bryta. Turbo lugnade väl ner sig efter en stund, men det såg ut här efteråt kan jag säga. En del grejer gick sönder och det blev lite stökigt, men det där med tidningshögar är inte så dumt det!

Det var en del frustration som ville ut ikväll. Nu återstår det att se hur det går i morgon bitti. Av egoistiska skäl så vill jag verkligen ha iväg Turbo till skolan. Jag behöver ta det lite lugnt i morgon. Kände att det blev lite för mycket dagen innan vi åkte iväg och sen fick jag stressreaktion under första natten i Stockholm så sömnen föll bort. Nu behöver hjärnan vila en dag, känner jag.
Dessutom har Turbo ett besök hos skolsköterskan som skulle behöva genomföras. Ikväll kan det ha varit det som spökar för honom också. Vi får se hur det går.

Hoppas ni orkade läsa till sista raden, det blev lite långt. Nu önskar jag er alla en god natts sömn! Kram till er alla ♥

En viktig trygghet

Efter en hektisk dag igår så ska jag nu försöka komma ner i varv. Jag hade arbetsuppgifter igår på jobbet som krävde en hel del hjärngymnastik. Samtidigt var min hjärna fullspäckad med detaljer om Turbo som jag behövde skriva ner. Så idag känner jag mig lagom mör uppe i knoppen ;) Men det ska säkert bli bra.

Gårdagen flöt på bra för Turbos del, inga problem. I morse var han glad och uppåt och han kom iväg till skolan på ett gott humör! Märkligt! Jag ser ingen oro i hans kroppsspråk just nu, ändå har han en ovanlig helg framför sig nu. Jag och mannen lämnade hemmet en stund efter att han åkt till skolan och kommer tillbaka på söndag eftermiddag. Assistent Kent kommer att bo hemma hos oss och ta hand om Turbo hela helgen. Detta är en helt ny händelse, men det verkar som Turbo känner sig trygg ändå.

 

Under veckan som gått har jag försökt anteckna så många rutiner som möjligt för att kunna instruera Kent på bästa sätt. Allt för att det ska bli så lugnt som möjligt för dem. Skulle det vara något så vet jag att Kent fixar det ändå, men det är ändå bra om han känner till så många saker som möjligt som vi vet är viktiga för Turbo. Turbo har bett mig berätta vissa grejer så Kent vet hur han vill ha det. Även om Turbo känner sig trygg med att ha Kent hos sig i hemmet så är han ändå lite bekymrad över hur Kent ska veta vissa rutiner. Då är det bäst att mamman gör sitt för att underlätta.

Båda våra fina assistenter har ett lugn i sig som behövs när man jobbar med barn som mitt. Inför helgen nu så utstrålar Kent, som vanligt, en trygghet och ett lugn som gör det lätt för oss föräldrar att lämna hemmet. Igår under genomgången med honom så uttryckte han sig som att "det värsta som kan hända är ju att det går åt pipsvängen, men då är det ju så då", med glimten i ögat ;) Han har en positiv och skön inställning och det kommer man långt på! Det känns gott att åka iväg och slippa oroa sig även om jag är nyfiken på hur de har det! Vi vet att Turbo är i trygga och säkra händer.

Nu sitter jag och mannen på tåget till Stockholm och vi ska njuta denna helgen. Ikväll firar vi vår bröllopsdag tillsammans med äldste sonen Charlie. Det blir nice det! Är djupt tacksam för hur bra vi har det ordnat runt Turbo på alla plan just nu! <3

En massa kramar till alla mina läsare <3

 

Skickat via Blogsy

Körigt

Kikar in här lite snabbt bara. Det har varit en körig dag och en hel del har hållt min hjärna igång, så nu får det bli sängen. Återkommer antagligen i morgon då det lugnat sig lite.

Kram på er <3

 

Skickat via Blogsy

Kastat handduken, golvad och knivskuren!

Oj, oj, vilken rubrik jag fick till idag! En riktig löpsedelsrubrik! Men lugn, det är inte så illa. Faktum är att det är rätt lugnt men ändå stämmer rubriken. Jag ska ta det från början och bena ut begreppen lite. Jag börjar med handdukarna.

Det är ofta som Turbo blir negativ när han är inne i badrummet. Det kommer ofta ut nån typ av frustration därinne och under en längre period har det varit så att handdukarna åker i golvet.

Han rycker alltså av dem från kroken så vi har snart inga hängare kvar alls. Irriterande! Ibland får jag något ryck och lagar alla, men snart är det likadant igen. I den här familjen har vi lärt oss att det bästa är att hitta lösningar och gå runt problemet i stället för att gnälla och irriteras över det, det går ändå inte att komma åt ATT det händer. Så nu äntligen har jag hittat denna upphängningsanordning igen, som man bara klämmer fast på handduken. Så nu kör vi med dem på alla handdukar oavsett om det finns en hängare eller inte.

Då slipper vi frustrationen över att det behöver lagas igen och Turbo kan rycka hur mycket som helst utan att det gör så mycket. Det är ändå ganska enkelt att plocka upp dem från golvet sen.

Ni var några som undrade hur det gick när Turbo kom hem och såg att vi lagt in nytt golv i matrum och hall. Han blev väl inte så glad, men inget utbrott kom då när han såg det. Han stelnade till lite och muttrade lite, men det blev inte mer med det. Däremot har det kommit ett utbrott idag. Det är små detaljer som är jobbiga för honom. Golvet är lite halare än det förra, tröskeln är omgjord och det retar han sig på och trappan har lister i framkanten som inte fanns innan. Dessa lister störde han sig rejält på idag och utbrottet kom.

Han gick lös på det som låg närmast, bl a ett paraply som inte blev sig likt efter hans framfart.

Vi får se hur länge vi får såna här reaktioner över golvet. Det kan kanske ta ett tag, men blir det inte värre än så här så....

Så var det det där med "knivskuren".... Hm.... Jag tänkte ta med det här för att visa hur man får lära sig att lägga band på sig hur ont det än gör - för husfridens skull. Jag hade lagat i ordning mat och medan den var i ugnen så skulle jag städa upp efter mig i köket. Stoppar ner handen snabbt i diskhon och skär mig förstås!! Aj, aj! Den första reaktionen fick jag över tungan, men sen tänkte jag snabbt - TIG NU! Allt för att Turbo inte skulle få ett utbrott mitt i alltihop. Såna där reaktioner klarar han inte känslomässigt. Det blir för svårhanterbart för honom och då brister det. Bäst att vara tyst. Så jag bet ihop, spolade kallt vatten en stund, torkade, klämde ihop och tejpade hårt!

Turbo satt kvar där han satt så han såg inte blodet som rann. Han frågade lite frågor om vad som hände och jag svarade så lugnt jag kunde. "Är det farligt?" Nej, det är inte farligt... osv.... Jag reflekterade över hur man har lärt sig att hantera sina egna känslor när man har ett sånt här barn där man behöver vara jämn i sitt humör. Utbrott är bäst att undvika, så då lär man sig och det sitter nästan i ryggmärgen på oss nu att ta det lugnt i de allra flesta situationer. Jag trodde aldrig jag skulle bli sån! Men efter år av träning så funkar det hyfsat bra.
Det var lite kuriosa.....

Onsdag kväll nu och vi har assistansbyte i skolan. Nisse och Kent jobbar halva veckan var och nu uttryckte Turbo att han kommer att längta efter Nisse en hel vecka nu. Tror de haft väldigt trevligt de senaste dagarna och Turbo är på ett strålande humör! Nu tar Kent vid, och jag tror det kommer att gå bra det med ;)
Efter onsdagsmötet i skolan idag där läraren Ulla och Nisse var med så inser jag mer och mer hur bra dessa assistenter kompletterar varandra. De har olika områden där de är bäst, kan det bli bättre!?!

Go´nattens och sov sött allesammans! Kram ♥

Strapatser och mycket på G

Är det nån som vill ha ett inlägg från mig här idag? Det är nog bäst jag skriver lite, för jag fick ju ett par protester efter gårdagens korta inlägg ;) Nu har jag en känsla av att det blir längre, om jag orkar i mål förstås.

Som sagt så åkte Turbo till korttids direkt efter skolan i fredags. Han var trött på morgonen och enligt de rapporter jag fått sen, så fortsatte tröttheten. Han har t o m lagt sig ganska tidigt på korttids - självmant. Men humöret har det inte varit något fel på, som väl är. Det har varit en bra helg för honom och han har nog trivts som fisken i vattnet med personalkillarna (denna helgen Tom och Alex). Härligt! Och jag har inte fått ett enda sms där han protesterat mot något. Däremot fick jag ett otroligt gulligt sms av honom på fredagskvällen som värmde mitt hjärta mycket ♥ ♥ ♥.

Kvällsdrink efter en lång jobbarfredag

Här hemma blev det röj redan på fredagens eftermiddag. En golvläggare kom och började lägga golv i både hall och matrum. Det är svårt att minnas kanske, men vi la in en ny matta för ganska precis tre år sen i hallen. Vi bad mattläggaren att lägga in det starkaste och bästa han hade eftersom vi har högt slitage här hemma. Här tänkte jag på diverse utbrott som blir här emellanåt. Men det visade sig att efter två veckor började den se ut så här och sen blev det fler och fler märken.

Det var helt enkelt så att mattan inte klarade katternas race här :P Vi reklamerade förstås för vi kände oss lurade. Sen har turerna varit många, men byggfirman vi anlitat att göra golvet tog på sig att det blev fel. Sen har tiden gått och ingen har haft tid med detta sega ärende. Men nu äntligen är det färdigt. Mannen hjälpte golvläggaren (inte samma som la in den dåliga mattan) fredag och lördag så det skulle gå lite fortare. Så nu har vi samma golv som blev lagt i nya köket, även i matrum och hall. Härligt att det äntligen är klart!

Min förberedelseork tog tydligen slut, för detta har vi inte förberett Turbo på! Jag vet inte, men det känns som vi skulle få protester hur vi än gjort. Hade jag berättat så hade han blivit arg och det under en längre tid kanske. Nu visste han att något skulle göras med hallen iaf, men.... ja, jag vet inte vad som blev bäst. Nu är det gjort iaf och hur det gick med honom ska jag berätta sen, det blir för långt här ändå idag.


Medan mannen och golvläggaren höll på som bäst här hemma på lördagen så cyklade jag till jobbet och gjorde det jag brukar göra på söndagar. En helt ledig söndag är ju inte fel, tyckte jag. Sen cyklar jag hem i senaste laget. Skulle bara duscha och kasta på mig andra kläder och sen iväg igen. MEN medan jag cyklar hem får jag ett sms från mannen - vi hade båda glömt en viktig sak! Så vi kastade oss iväg i bilen när jag kom hem, och åker och försöker snabbt göra det vi glömt. Det resulterar förstås i att jag inte hinner göra mig i ordning till det jag skulle iväg på, eftersom vi kommer hem för sent sen.... Streck i räkningen, men det är sånt som händer även den bäste, tror jag :P

Ja, ja, en ledig söndag fick jag iaf. Jag och mannen tog oss iväg på en låååååång cykeltur! Lite väl långt blev det....

......men till slut kom vi fram.....

.... och kunde vila benen och njuta av en god måltid vid sjökanten.

                                                                                      

Sen var det "bara" att trampa hemåt igen.... Det blev lite krampkänning emellanåt.... 

......men med lite raster så klarade vi det ;)

När vi väl var hemma igen hade vi cyklat nästan 7 mil.... Inte klokt egentligen och de sista milen gick bara på vilje, det var inte lätt i benen då, kan jag erkänna. När vi varit hemma en kvart så kom hällregnet! Snacka om tur där! Vi hade ett underbart väder och kunde njuta av vår utflykt även om den förstås slet hårt på kroppen. Vi kunde konstatera att vi borde varit lite mer tränade innan vi gav oss ut så här långt, men nu är det gjort. Mysigt och trevligt hade vi och vi skrattade gott åt varandras krämpor och pustande ;) 

Idag har mannen kallat mig för en fantom - jag känner ofattbart lite i kroppen efter gårdagens äventyr, medan han har lite mer träningsvärk och känner sig stel. Men mitt kanske kommer med lite fördröjning så vi får se hur det känns i morgon. 

Nu fortsätter planerna inför nästa helg som blir mycket annorlunda för Turbos del - en helt ny grej inträffar då. Spännande värre!! 

Så där... är jag förlåten nu för det korta inlägget igår, kära läsare?? Jag hoppas det! ;) Kram på er alla ♥

Helslut!

En del av er väntar på ett inlägg av mig här. Men det får vänta tills i morgon. Har varit ute på äventyr idag och det sög musten ur hela kroppen. Är mer än trött så det får bli tidigt i säng ikväll (om jag nu lyckas med det). I morgon blir det intressant att se om jag tar mig ur sängen. Jag tror det kan innebära vissa problem....

Spännande blir det också i morgon att se hur Turbo reagerar på de förändringar vi gjort här hemma utan att han är förberedd på det.... Han kommer ju hem efter korttidshelg då och får se det....

På återseende och kram på er <3

Skickat via Blogsy

Balansgång

Hos oss har det varit fortsatt trött idag. Morgonen höll på att spåra ur. Eftersom det inte blev någon dusch igår kväll pga att Turbos trötthet kom ifatt honom så skulle han upp och duscha i morse. Jag hade bestämt mig för att han SKA duscha. Jag drev det rätt hårt framåt och gick en otrolig balansgång för Turbo var mycket trött idag också. Precis när det håller på att tippa över till ett utbrott så backar jag - det är tvunget! Jag ville ha iväg Turbo till skolan. Hade jag drivit det längre så hade det inte blivit någon skola idag + att han rivit halva huset. Här får man väga vad som är viktigast - att han blir hemma från skolan och kanske så småningom under dagen duschar efter våldsamma utbrott, eller att han kommer iväg till skolan oduschad och huset står kvar! Skola blev det iaf.

Väl där, om än en halvtimme försenad (jag fick köra honom eftersom det drog ut på tiden när jag drev på om duschningen), så var han tydligen fortsatt trött men ändå på hyfsat gott humör. Ulla hade fått tagit det lite lugnt under lektionstid. Hon blev förvarnad av assistent Nisse så hon kunde lägga sig på en lämplig nivå. Bra med samarbetet där så hon inte störtar in och lägger sig på en för hög nivå en sån här dag.

Efter skolan blev det korttids direkt och det är Tom som jobbar det första dygnet. Killen har haft lite paus och semester från Turbo några veckor nu så Turbo har nog längtat efter honom. Nu tror och hoppas jag att det ska flyta på bra där över helgen och vi föräldrar tänker koppla av lite. Eller... vi får kanske serva hantverkaren som är hemma och gör slutfinishen i samband med köksrenoveringen. Men det ska säkert gå bra.
Nu tänker jag åka hem från jobbet, hälla upp ett glas vin och slappa i soffan för det var längesen nu!

Trevlig helg på er alla och en stor kram lämnar jag efter mig här till den som vill plocka upp den! ♥

Trötta

Det var en trött Turbo jag skickade iväg till skolan igår och sen blev det sent i säng igår kväll efter vår utflykt till stan. Han behövde varva ner i soffan innan han kom i säng och där kunde vi inte stressa honom. Därför var jag lite spänd på hur det skulle bli i morse. Jag var rädd att han skulle protestera och vilja ta sovmorgon. Visst var han trött och svår att få upp men inga egentliga protester, så allt gick bra!

Efter skolan så märker jag att han är så harmonisk och glad. Han har haft lektion med Ulla och Nisse har jobbat som assistent. Undrar om ni läsare kan fatta hur jag njuter av det som är nu?!? Både två assistenter och i dagsläget två lärare som funkar kanon med Turbo! Svårt att förstå fullt ut kanske, om man inte upplevt det kaos vi i perioder fått göra. Just nu känner jag mig fullständigt tillfreds med allt runt Turbo.... Det är nästan så jag blir tårögd efter allt som varit och när jag tänker på vilken skillnad det är nu mot för bara ett halvår sen.

Oswald och Felix på spaning! 

Eftermiddagen flöt på bra här vad jag förstår. Assistent Nisse var här några timmar och jag höll mig undan. Hade lite papper att pyssla med och när jag satte mig så kände jag hur trött jag blev. Effektiviteten försvann i ett nafs. Hela veckan har jag lagt mig lite för sent, så det straffar sig väl till slut.
Ikväll kom även Turbos trötthet ikapp honom och han blev lite lättirriterad. Mitt tålamod var inte på topp, men jag hade ändå lite tur att det inte blev något utbrott av det hela innan Turbo kom i säng. Nya tag i morgon!

Kram och godnattens på er ♥

"Viktigt" samtal och iPhone-fix

Hahaha, ni är för söta och roliga, mina läsare ;) Det blev visst lite uppståndelse efter gårdagens inlägg - varför i alla sina dar måste jag svara i mobilen under loppet (VårRuset)? Och så tappar jag den och den går sönder! Nej, det var inget jobbsamtal om ni nu trodde det ;) Det var en i tjejgänget som ringde upp mig och då trodde jag förstås det var viktigt. Bäst att svara! Vi hade ju kommit ifrån varann redan vid starten och jag hade ingen aning om var hon befann sig..... Men, det visade sig att mobilen ringt upp mig av misstag, så den där trasiga mobilen kändes ju lite onödig att jag fepplade till det så. Men vet ni, nu är den lagad!!

I förrgår, igår och tidigare idag!

Ikväll - som ny!

Lite tur hade jag nog mitt i oturen att själva mobilen höll. Det var "bara" glaset som gick sönder. Tur hade jag också att det fanns såna där snabba lagare inne i stan. Det tog en timme så var den fixad. Skönt, för jag vill inte vara utan mobil ett par veckor om man behöver lämna in den och de skickar iväg den. Sånt brukar ta tid.

Nu fick vi en mysig utflykt hela familjen ikväll. Turbo ville med in till stan och då ville han att vi åkte allihop och det gjorde vi förstås eftersom vi hade möjlighet till det. Under tiden som mobilen lagades så ville han äta på Burger King (Turbos favorit). Det är ju inte så ofta det blir, så det fick väl gå för sig det med. Och en liten efterrätt tyckte han att vi skulle ha :)

Det blev en lång dag, men nu har Turbo kommit i säng och jag hoppas han somnar omgående. Trött var han i morse så jag tror han behöver sova nu.
Lite ovanliga saker väntar för Turbo de närmaste tre helgerna så vi håller på att planera upplägget lite. I helgen är det korttids och det är inget ovanligt med det, men här hemma ska vi göra slutfinishen på köksrenoveringen och det som följer med där. Vet inte om vi ska säga något än till Turbo eller om vi ska låta honom få en överraskning när han kommer hem sen. Vi har aldrig gjort så tidigare, men i det här fallet är jag lite sugen..... Vi får se hur vi gör, ska fundera ett dygn till.

Kram och go´natt på er ♥

Kraschad iPhone

Två dagar har gått av den här veckan och den flyter på bra, tycker jag. Turbo har kommit iväg till skolan som han skulle båda dagarna. Ett stort framsteg i kommunikationen igen, har vi kunnat se igår. Han blandade inte in mig alls i ett bekymmer som han hade under skoltid. Han vände sig direkt till assistent Kent och sa vad han ville! Det är stort!! Det är nog första gången han vänt sig till någon annan än mig, när det varit jobbigt. Jag njuter av att se att det finns en enorm trygghet där.

Gårdagen blev lång för mig. Jag var ju ute på äventyr på kvällen. Vi har fått en liten tradition, några tjejer, att vi ska delta i VårRuset. Förra året var första gången och då var vi nog 8-10 stycken som åkte dit. Tyvärr var vädret det värsta tänkbara och vi var som dränkta katter när vi kommit runt. Det resulterade i att några av oss backade ur i år. I går var vi fem stycken som åkte härifrån till den stora staden Göteborg. Sen är det inte lätt att hitta i den stan när man inte är därifrån. Vi irrade väl ett tag och efter en del felkörning så kom vi iaf fram. Tack E-chauffören för en bra körning!!

Runt kom vi och kul var det. Vissa av tjejerna hade tjuvtränat så jag kände mig vääääldigt otränad! Men jag försökte haka på så gott det gick och jag var nöjd med att hålla jämna steg med 16-åringen som var med i gänget ;)
Vädret hade vi mera tur med i år. Desto mera otur för mig, var att jag mitt under loppet fick ett telefonsamtal som jag skulle svara på - och tappar mobilen rätt ner i asfalten! Det höll den naturligtvis inte för så den blev tjusig värre. Ska se om jag kan fixa det rätt omgående för det är liiiite svårt att se vad man skriver i sms bl a.....

Det får bli ett bekymmer för morgondagen att lösa för nu tänker jag krypa till kojs. Sömnen blev för kort i natt eftersom jag kom hem väldigt sent från VårRuset och nedvarvningen här hemma tog sin lilla tid. Så go´nattens på er och sov sött! Kramis ♥

Förhoppningar

Oj, tydligen väckte jag stora förhoppningar bland er läsare i mitt förra inlägg! Den skolan jag nämnde, som ryktet går om att den ska starta upp i vår närmaste stad.... för det första vet jag inte om det stämmer och för det andra så vet vi inte om den kommer att passa Turbo. Så själv tar jag det med is i magen. Visst hoppas man ju, men jag tar absolut inte ut något i förskott. Det ska också bli intressant att se om ett par veckor när vi träffar en som är lite mer insatt i studier och sånt, få se om det finns något kryphål nånstans. Så än har vi alla dörrar öppna. Men i morgon blir det något telefonsamtal igen, så får vi se vad resultatet blir av det först.

Helgen här hemma har varit mycket lugn. Vi får anpassa väl, det går inte att komma ifrån, men när vi gjort det så har det funkat bra i helgen. En trött fredagskväll var det för Turbos del så han kom i säng hyfsat tidigt. Desto senare blev det igår kväll när det var Eurovision. Han höll sig vaken genom hela tävlingen och lite till. Tror klockan blev ett innan han la sig i sängen! Dagen har varit ganska pigg ändå och vi har inte haft några incidenter eller tecken till utbrott alls under hela helgen. Sååå skönt!

Däremot kan jag se att det finns en anings inre oro i honom och några frågor har också kommit. Jag tror jag vet vad som oroar och jag måste se till att ha en liten extra genomgång med honom i det snaraste om det. Jag och mannen ska nämligen åka bort en helg utan att det är korttids och jag tror han har många frågor ang det. Dessa frågor måste vi räta ut för honom innan det oroar och gnager för mycket.

Nu är det bäst att den här mamman försöker leta upp sängen också. De övriga är lagda redan. I morgon ska jag ut på äventyr på kvällen och räknar med att det blir sent innan jag är hemma igen.
Ses när vi råkas! Kram på er ♥

Följetong

Ännu en bra skoldag har runnit iväg. Morgonen funkade hyfsat, trots att Turbo var lite trött och småseg att få upp ur sängen. Med rätt peppning och en alert *gäsp* mamma så flyter det på på nåt konstigt sätt.
I skolan har det också varit bra enligt de rapporter jag fått iaf, och då får vi vara nöjda och glada.

Speglingar i blomnektardroppe

Och vet ni, jag tror att en lång följetong har börjat. Det har ju med Turbos framtida skolgång att göra och mitt jagande efter rätt person är inne på tredje dagen. Det går nämligen ett rykte om att det ska starta upp en gymnasieskola för elever med NPF i vår närmaste stad. Skolchefen kom med det ryktet först så jag googlar och jag har mig för att få fram rätt nr till någon jag ska ha tag på. När jag väl får tag på personen så hänvisar han till en annan person. Bara att googla igen och försöka ringa igen. Igår var personen jag sökte sjuk. Idag svarade han (och erkände att han visste något i ärendet) men hänvisade mig vidare. Den personens svarare sa så här: "Personen ni söker är tjänstledig och återkommer på måndag". Jag tar det med ett leende, för jag har varit med förr och vet att det brukar vara så här. Fortsättning följer.....

Jag önskar er alla en trevlig helg! Glöm inte att krama varann! Kram, kram ♥

Specialpedagog

Morgonen i morse gick bra. Jag och Turbo hade en deal som vi gjorde upp igår kväll och tagit i hand på, ang hur det skulle gå till i morse. Jag var lite skeptisk, men det funkade bra! Skönt det! Så iväg till skolan som vanligt och jag hade tagit mig en ledig dag idag - så underbart skönt! Jag behövde gå hemma och skrota lite. Under eftermiddagen har Kent varit här och assisterat så då har jag fått göra lite mer nytta här hemma. Jag förberedde Turbo på att jag skulle vara hemma stora delar av Kents tid här. Turbo har lite svårt för när det är fler vuxna hemma, så vi andra brukar försöka avlägsna oss i största möjliga mån när han har assistenter här. Men jag fick förstås hålla mig undan, även om jag var hemma.

När jag har gått här hemma idag så har jag tänkt lite. Jag har bl a tänkt på hur bra det gått i skolan med den nya specialpedagogen Ulla, som undervisar Turbo just nu. Hon började efter sportlovet, kom in helt ny, de hade aldrig setts innan. Nu har det gått ca 2,5 månad och hon har aldrig sett ett utbrott från Turbos sida, nej, inte ens tendenser till det. Ni som följt bloggen kanske minns hur vi hade det under höstterminen.... Vi har haft mycket tät kontakt med denna läraren tillsammans med assistenterna och vi har kunnat ändra på saker på stört om vi märkt att det behövts. Tänk vad bra det blir då!

Det märks också på annat sätt att den här pedagogen har lite mer utbildning än "vanliga" lärare har. Hon handleder lärare i att försöka hitta andra undervisningssätt ifall en elev skulle behöva det. När det gäller Turbo försöker hon fånga honom i ämnen på ett sätt som intresserar honom. Svenska t ex, tycker han är lite tråkigt. Nu har hon frågat honom vad han vill göra i svenskan och hon fick ett väldigt bra svar. Han vill skriva berättelser! Fantastiskt att hon öht fick ett svar av honom... Nu spinner hon vidare på detta och kommer att lära honom det som behövs i svenskan - genom berättelser!

Hon var också inne på att använda sig av hans enorma Mine Craft-intresse för att undervisa och utveckla honom framåt i något av ämnena. Det är det här jag efterlyst i några år nu. Undervisa på ett sätt som fångar eleven, var den än befinner sig! Då kan man få dem att gå framåt! Det kräver naturligtvis mer av en lärare att göra på andra sätt än det vanliga, men resultatet blir ju desto bättre. Det här är en specialpedagog som inte ser problem, utan som ser möjligheter! Bra jobbat!

I övrigt har jag ringt något telefonsamtal idag också ang framtiden för Turbo, men utan resultat. "Personen ni söker är sjuk"! Alltid är det något.....
Kram på er ♥