torsdag 14 november 2013

Sammelsurium och spånerier

Ja, hörrni, jag dök lite efter mötet med skolchef och rektor igår kväll. Det var inte förrän efter lunchtid idag som jag kvicknade till lite och började klättra uppåt igen. Jag assisterade Turbo på förmiddagen trots lågvarv, men mer än nödvändigt blev inte gjort. Tyvärr insinuerar rektor och skolchef en tanke som jag och mannen inte kan förlika oss med och jag måste skaka av mig den. Orkar inte tänka på det och därför skriver jag inte om den här och nu. Nej, kämpa lite till är vår melodi i detta läge... Stormöte väntar nästa vecka och jag vet att vi har fler med på tåget som tänker som oss föräldrar....





Men iaf, mötet var ett enda spånande hit och dit och fram och tillbaka. Man har ingen riktig plan utstakad för Turbo utan vi får vända och vrida och se vad som kan tänkas bli bra för honom. Ingen vet.... Det man vet är att man har en tjänst utannonserad på en lärare med specialutbildning och fallenhet för att jobba med barn som mitt.... Hur lätt kommer det att bli att få tag på en sådan, tror ni?? Ja, det lär visa sig och vi har bara att avvakta.

Men vi hade ändå ett par saker vi behövde trycka på för att få en snabb lösning. LSS-handläggarens chef ringde upp mig inför mötet så jag fick lite mer kött på benen iaf och det är guld värt med sånt stöd. Att Turbo nu sitter hemma finns det två aspekter på när det gäller hur dåligt det är. Det är ju så att han är avstängd från skolan, det är alltså inte Turbo som vägrar att gå dit. Det behöver nog förtydligas lite, tror jag.




Det som vi anser kunna bli ett jätteproblem framöver om detta fortsätter, är att han kan få en stor tröskel att komma över om han måste sitta hemma länge. Skulle det gå så långt så har man förstört en elev som vill gå till skolan. Det får bara inte hända! Därför satte vi press på skolchef och rektor igår att man måste få till en nödlösning snabbt. En nödlösning som vi ändå kan godkänna så inte Turbo mår dåligt av det. Men det vi vill är att han ska åka med taxi på morgonen och iväg till förhoppningsvis sina invanda skollokaler. Även om man inte hittat någon lärare så måste han ut från hemmet och upprätthålla sina rutiner i stället för att sitta hemma. Matte är det ämne man skulle kunna fortsätta med för där är det en gymnasielärare som har dessa lektioner med Turbo. Detta är inget problem i dagsläget eftersom det alltid fungerat bra mellan dem.

Det är tänkt att fr o m nån gång i nästa vecka ska det bli så och då med hjälp av våra fina hemmaassistenter Kent och Nisse, troligtvis. Det blir nog spikat under morgondagen, tror jag. Lokalerna måste också tömmas från övriga elever för nu måste vi backa till ruta ett med Turbo. Inga mer bakslag pga stökig miljö, tack! Sen blir det säkert inte mycket mer till undervisning denna terminen pga att det inte finns lärare som behärskar Turbos problematik. Men det får lösa sig tids nog. Vi kan ju inte trolla med knäna....




Även för oss föräldrars skull behöver det lösas att Turbo kommer hemifrån på skoltid. Det har varit slitsamma veckor de senaste veckorna och jag är dödens trött och stressad inombords. Själv är jag livrädd för att få tillbaka den där eländiga utmattningsfebern som jag hade för... om det nu är 1,5 eller 2,5 år sen. Men jag känner just nu att det är på gränsen. Just nu finns inget andningshål för mig att ta till. En eller ett par dagar i veckan brukar jag jobba hemifrån för att ha det lite lugnare omkring mig. Det finns inte en chans till det nu när Turbo är hemma (även om han har assistent här) och detta håller inte i längden. Därför känns det akut och bråttom med att lösa hemmasittandet.

Som väl är så är samtliga berörda instanser i kommunen införstådda med problemen och vad vi hörde på mötet igår och vad jag hörde under mitt samtal med LSS-handläggarens chef, så är samtliga villiga att samarbeta för att hjälpas åt att lösa problemen för oss som familj. I många kommuner, vad jag förstår, så skyller man på varandra och menar att ingen ska ta kostnaden som uppstår. Här hjälps man åt och det är vi glada för nu när vi har hamnat i den här sitsen!

Det får bli allt från mig för idag. Nu ska jag fortsätta med att göra så lite som möjligt resten av dagen så hoppas jag att jag är piggare i morgon.
Kram på er finaste läsare ♥


3 kommentarer:

Nina sa...

Styrkekram!
Tänker på er..
Nina

This is my life sa...

Känner igen din rädsla för utmattningssymptomer! Man känner att man är på gränsen, att man inte hittar de där ovärderliga andningshålen - men man måste ändå kämpa på, för det finns inget alternativ just där och då.
Styrkekramar!!!!! <3

Anonym sa...

Hej goa Bellan <3
Ska börja med att säga att din blogg är jättesvår för mig att skriva kommentarer i. Själva kommentarsfältet bara försvinner.
Men nu har jag en ruta här att skriva i :-)
Herregud vilken situation ni har!!! Jag skulle vilja ta bilen och åka ner direkt och anmäla mig som sökande till tjänsten.
Ne inte vet jag om det funkar med personkemi det vet man ju aldrig, men jag skulle försöka till max och jag är rätt bra på att känna in när det gäller våra barn tror jag.
Nej allvarligt talat så håller jag alla tummar och tår att det löser sig med att få någon som passar! De t är så viktigt med insikt i varför det blir som det blir tror jag.
Många kramar! Jag tänker på er ofta!