Karusellen snurrar

Oj, vad det snurrar på här, det gäller att hänga med. Vi börjar väl landa så smått i vår nya situation och jag tror även Turbo börjar göra det. Tyvärr vet vi ju inte så mycket om framtiden, vilket är frustrerande. Vi kan inte alls sätta upp något på schemat mer än det lilla vi vet. Resten blir blankt..... Inte alls bra för hans del.

Igår hade jag otroligt dåligt samvete mitt i alltihop. Det kändes som vi slängde hit och dit med olika personal runt Turbo hela tiden och helt oförberett var det med vissa grejer. Jag hämtade honom kl 8 på morgonen igår (månd) på korttids där han varit sen fredag lunch. När jag lämnade honom var det så nytt med "ingen skola" så han visste ju inte mycket alls. Tom hade läst av honom första dygnet och fått sänka kraven så det inte blev mer än nödvändigt. Han informerade också Valle som kom andra dygnet så de körde på samma spår. Allt hade gått bra även om de märkte att han inte var harmonisk. Bra jobbat där!

Som sagt, jag hämtade Turbo kl 8. Ganska direkt när vi kom hem så kom assistent Kent och skulle vara här egentligen till seneftermiddagen. Men eftersom vi tyckte det var lämpligt att Kent var med på mötet i skolan på em så kastade vi in assistent Nisse här under den tiden. Detta fick Turbo reda på på morgonen vid hämtning på korttids.... Där kände väl jag att detta är för snurrigt och hastigt för Turbos del....
Men när jag kom hem framåt tidiga kvällen så var Turbo lugn och cool! Nisse och Turbo hade haft en bra stund tillsammans. Härligt verkligen!

Jag och mannen hann med att ta en fika med assistent Kent och korttidspersonalen Tom efter skolmötet. Dessa killar är riktigt duktiga killar som vi har i Turbos närhet. Trots sin unga ålder (26 resp 24 år) har de både erfarenhet och kunskap om autism. Till stor del beror det också på att man brinner för detta arbete och suger åt sig som en svamp på de utbildningar man går. Dessutom besitter de en naturlig fallenhet för jobbet. Många har hört av sig angående detta och visst önskar man att det fanns såna här pärlor i alla kommuner att ta till när det behövs. Vi är förstås otroligt glada och tacksamma! Vad skulle vi göra i det här läget utan denna fina personal som vi har omkring oss både hemma och på korttids?!

Själva mötet som vi alla var på i skolan på eftermiddagen var egentligen ett handledningsmöte. En duktig psykolog handleder skolpersonal och korttidspersonal. Men det gav av förklarliga skäl inte så mycket igår. Ingen av oss som var där hade en aning om hur framtiden med skolan kommer att se ut. Den enda som visste något för egen del var läraren Joakim. Han har fr o m idag börjat ett nytt jobb så där blir ingen fortsättning med Turbo iaf. Det är allt vi vet. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om lärarna mitt i all soppa. Det känns nog som ett stort misslyckande för dem och viljan har de verkligen haft. Men det räcker inte alla gånger och speciellt inte när man har med en mycket svår elev att göra. Då behövs en mycket stor kompetens (och det är inte omöjligt att få det att fungera, det har vi sett tidigare och även nu på andra plan).

Jag och mannen har ytterligare ett möte senare i veckan och efter det har vi kontakt med psykologen eftersom hon ska vara med på ett annat möte ytterligare lite senare..... ja, ni ser, det rullar på och jag lovar att hålla er underrättade. Trött är jag, igår kväll trodde jag inte jag skulle orka med morgondagen - alltså dagen idag, men det är bara att bita ihop och hoppas att jag orkar till mållinjen, var den nu än är....  

Slutligen vill jag rikta ett stort TACK till er alla för den fina respons jag fick på mitt förra inlägg här, där jag förklarade vad som hänt denna terminen i skolan för Turbos del. Det var ett inlägg som jag tyckte var svårt att skriva. Min mening är inte att nedvärdera någon, samtidigt som det inte går att sticka under stol med att det brister någonstans i kedjan och sånt är alltid svårt att skriva om. Men om det inte hade funnits brister hade vi aldrig hamnat där vi är nu med skolgången som inte existerar för tillfället. Jag vill inte hålla inne med viktig information för hur ska man då nå ut med kunskap om npf till andra, för det är det jag vill - sprida kunskap om npf.

Den positiva responsen var stor som jag fick och jag tackar och är glad för att så  många hörde av sig via kommentarer här på bloggen, meddelanden, sms, kommentarer på fb m m. Det var t o m en lärare någonstans i Sverige som hörde av sig och förklarade att hon lär sig mycket genom det jag delar med mig av. Hon i sin tur kan använda sig av det i skolan. Då blir man extra glad när kunskapen hamnar där den verkligen är välbehövlig!
Så TACK alla!
Jag har också fått en del frågor här, men jag ber om ursäkt för om svaren dröjer lite. Men håll ut, svar kommer senare.

Kramar om er alla som kikar in här och läser ♥