Surrar vidare

Här hos oss fortsätter sammelsuriet och inga detaljer eller ens vissa stora saker är spikade. Snart vet vi varken ut eller in. Jag skulle vilja sparka iväg Turbo till skolan redan i morgon dag (missförstå mig nu inte). Men vi kan ju inte sparka iväg honom till något han inte mår bra av, därför måste vi vänta även om dagarna går. Men det känns som jag håller på att krypa ur skinnet snart. Jag är bara så rädd för att han snart ska få en stor tröskel att komma över om han inte kommer iväg snart.

Lite lugnare blev jag ändå ikväll när jag pratat med vår assistent Kent. Han har erfarenhet av att tidigare dragit igång hemmasittare och värre "fall" än Turbos, så det ska säkert lösa sig här också tids nog - försöker jag iaf intala mig.
Eftersom klockan sprungit ifrån mig här ikväll så ska jag inte gå in på vad som hänt igår och idag utan koncentrerar mig på att sammanfatta helgen.

Fredagen var som jag skrev tidigare, en aning stressig rakt igenom. På lördagen tog mannen med sig Turbo iväg på en utflykt som varade ett helt dygn. Mannen förstod att jag var i stort behov av lugn och ro så de packade en väska och åkte iväg några mil. Världens bästa man, jag vet! ♥ Det var förstås noga planerat med Turbo sen några dagar innan så han visste vad de skulle ge sig ut på och han var med på noterna. De åkte iväg ett par timmar med bil, bodde på hotell och gick och shoppade lite. De köpte var sin grej till sig själva - det här var vad mannen köpte till sig själv:

Härlig man jag har va?? Jag hatar nämligen att styrka och nu ska han ta över den sysslan från mig.... det blir ju ändå inte gjort.... ;) Ingen är gladare än jag!!
Ja, ja, de kom hem vid lunchdags på söndagen och var nöjda och belåtna båda två och det är ju huvudsaken.

Jag hade tyvärr en del grejer som jag var tvungen att göra när de åkt på lördagen, men hann peta in en liten fotonad på en dryg halvtimme i duggregnet och blåsten. Såååå skönt och avkopplande! Frampå kvällen kände jag att kroppen gick ner i varv. Oj, vad jag behövde den där ensamheten som jag inte haft på länge pga den situation som råder. Tog mig en sovmorgon på söndagen och ställde in det jag planerat i övrigt på förmiddagen. Jag gick verkligen i ide under det där dygnet och det behövdes!

Hyfsat utvilad kastades man in i verkligheten igår igen genom ett stort nätverksmöte (Västbusmöte) och då är man igång igen, kan man säga! Det var t o m så mannen sa efter mötet att det var tröttande och man är helt slut efter urladdning och anspänning.

Mer kommer. Kram på er så länge ♥