Övergiven

Igår var så dagen inne då Turbo och mannen skulle ge sig ut på egna äventyr. Jag klev upp ur sängen och hann iväg innan Turbo vaknade. Jag hade lite ärenden att uträtta innan de kunde åka. Bl a behövde jag handla en del eftersom jag kommer att vara billös ett tag.

När jag kom hem var det förvånansvärt lugnt här hemma med tanke på att de snart skulle iväg. Det brukar vara lite stirrigt och oroligt för Turbo i såna situationer. Det var lugnt en bra stund, men sen brakade det loss precis innan de åkte. Kändes inte alls kul med ett sånt avslut med utbrott och arghet, men det var väl för mycket att hoppas på att det inte skulle bli något innan avresan.

Jag fick rapporter sen om att det lagt sig bara de kommit iväg och det är så det brukar vara. Så nu är jag ensam och allena på hemmaplan. Vad gör man då då?? Ger järnet i flera dygn, bara slappar eller vad?? Jag ska nog försöka få till en kombination av det, tror jag. Det visar sig om jag lyckas. Förra gången jag var ensam hemma så gav jag järnet och det straffade sig förstås. Men det är så mycket man vill ha gjort....

Redan igår kväll så däckade jag lite på kvällen, så jag tog mig en paus från det jag tänkt. Men idag är jag piggare. Jag kom iväg och lunchade med en vän här i Diagnoslandet och när jag kom hem igen så började jag måla lite. Det jag påbörjade innan när jag målade barbordet måste jag fortsätta på när Turbo är borta. Så varje gång han är på korttids eller som nu, ute med mannen på resa, så ska jag måla några bräder till i panelen i matrummet. Då blir rummet ommålat men lite smygande takt så det inte blir nån stor chock för Turbo. Denna gången tänkte jag också måla om det bruna skrivbordet som står därinne, så det också blir svart och vitt. Får väl se vad Turbo säger om det när han kommer hem!

Under dagen idag har jag fått fortsatta rapporter från resenärerna därute. Allt gått bra hittills. Mannen gör ett megajobb med Turbo som åker ut så här. De har legat på hotell i natt och det har flutit på bra. Idag har de träffat Turbos en kusin och det har gått förvånansvärt bra. Tror t o m att Turbo varit en aning reserverad.... Vi får väl se hur länge det håller och går bra. På bilden här nedanför ser man att hans trygghet kommit fram - kuben. Den tar han fram när han är i en ovan situation, för att få läget mer under kontroll tror jag.

Själv hade jag tänkt åka till djurparken och fota lite i morgon, men jag tror jag hoppar över det. Hittills har jag inte pustat ut ordentligt sen mannen och Turbo åkte hemifrån så jag tror jag ska göra det i morgon i stället, mellan målningsomgångarna. Vi får se....

Sommarkram ♥