Vi kanske har haft det för lätt - de senaste 2, 5 åren i skolan har fungerat fantastiskt bra. Allt har gått på räls tack vare en fenomenalt duktig assistent som löst allt och lite till. Och de senaste 1-1, 5 åren har även korttids fungerat otroligt bra också - så inga problem där heller......
Sen tror jag nog att kampen för detta läsår blev väl intensiv, det tog mycket på krafterna - nu är vi i hamn (och luften går ur) även om det finns en del detaljer att putsa på. Kanske är kroppen uttröttad.... får försöka hämta styrka och kraft på olika sätt som fungerar för mig.... ska försöka ta mig tid till det.
Kanske kan man hämta lite krafter på lördag om inte förr. Då får jag och mannen oss en rejäl fotorunda när vi är med på fotomaraton..... men förresten - när jag tänker efter hur det var förra året så var vi HELT slut efter de fem timmarna som vi jagat runt med kameran i högsta hugg för att hitta de där braiga bilderna ;) Men, men, visst kan det väl vara upplyftande ändå, även om kroppen blir helt slut - eller har jag fått det om bakfoten?!
Eftermiddagarna med sonen och hans humör går lite upp och ner här. Igår var det en riktigt bra dag, idag är det väl hyfsat. Labilt och skört, men det går. Det känns ändå som att det är på väg åt rätt håll, kanske ser vi ljuset i tunneln snart......
4 kommentarer:
Ja du... Precis så tror jag att det är. Luften går liksom ur, efteråt. Även om ni inte är helt i hamn än, så börjar det gå åt rätt håll. Så fort man börjar slappna av lite, lite, så kommer den. tröttheten. Inte konstigt alls, egentligen...
Fotorundan blir säkert kanon! Det är en annan trötthet, som ger energi också. Men du behöver mer. Mer egen tid att ladda upp batterierna på. Se till att hitta den tiden, för den är viktigare än nåt annat!
Bra!
Kramar om massa!
Nina
Åh vad jobbigt det är med det där labila humöret. Man går liksom på nålar och vet inte alls när nästa utbrott ska komma... alla fall har det varit så för oss. Jag har ofta kunnat förstå efteråt vad det berott på men man hinner liksom inte med i vardagen att anpassa och förhindra hela tiden. Och det där att skolan inte funkar sätter förstås sina spår efteråt så det kommer hemma istället. Och inte tycker jag att ni varit bortskämda förut som haft det bra med skolan. Det är faktiskt vad man kan begära tycker jag. Det ska inte behöva strula så där hela tiden!
Morr, jag blir så arg så nu tror jag att jag får lugna ner mig lite ;-)
Hoppas nu att ni får trevligt när ni är ute och fotar. Här spöregnar det så det hoppas jag att det inte gör hos er då.
Kram!
Fast inte är det väl så att "vi" måste ha glada bloggar? Livet är ju inte så enkelt, så det är glatt och livat hela tiden...det går ju upp och ner....och som du skriver, man är varken glad eller ledsen, bara blank...det finns inget att skriva,orden fattas liksom.
Men när orden finns, tycker jag man ska skriva oavsett om man har glada, sorgsna eller arg ord som vill ut.
Hoppas ni får roligt på foto maratonet, även om kroppen är helt slut efteråt...ett och annat skratt ska ni nog kunna åstadkomma ska du se ;))
Lycka till!!
Kram Annelie
När energin går till sådant som vi får tampas med så blir man blank..tur att du får fylla på med den emellanåt då kortis verkar funka så bra..
Bloggar ska inte vara glada alltjämt (då ska man bara läsa maria montazamis blogg för där är allt så bra jämt..utåt sett..)vi speglar et liv som få kan förstå innebörden av och vårat liv innebär depp och jobbigheter emellanåt..
STORA KRAMEN
Skicka en kommentar