Hur blev måndagen?

Dagens inlägg börjar jag med att beröra kommentarer. 
Jag blir så glad för alla kommentarer jag får, de ger mig bränsle att blogga vidare. Måste visa er delar av en kommentar jag fick idag på ett av mina tidigare inlägg. Kommentaren kom från en för mig okänd läsare.
"Jag läste... och tårarna började rulla...känner igen mig... Tack för en blogg som får mig att känna mig mindre ensam!"
Såna här kommentarer får mig att slå bort tanken på att sluta blogga. Jag tror NPF-bloggar behövs - dels med tanke på att det är brist på kunskap om NPF ute i samhället och dels för att man slipper känna sig ensam i sin sits om man lever i en familj med NPF. 
De två bloggvännerna jag träffade i helgen, vi har ju haft nytta av att läsa varandras bloggar. Man kan peppa varandra till att ta tag i saker som man trodde var omöjligt, men som nu fungerar för den ena. Man visar genom att berätta om det på bloggen att det går! Att läsa om hur andra lyckats, kan ge ork att kämpa vidare för att få till en lösning. Så tack för era kommentarer till mig här på bloggen!

Efter att ha läst kontaktboken från skolan igår kväll så förberedde jag mig på en hemsk måndag! Jag läste ju det som man skrivit i skolan i fredags. Det stod bara en eller ett par meningar om en radikal förändring som skulle börja fr o m idag. Eleverna fick informationen direkt på morgonen, bl a från rektorn och specialpedagogen på högstadieskolan som gjorde ett besök på resursskolan. De fick ge informationen därför  att personalen på resursskolan måste få gå fria från denna negativa vändning för eleverna - jättebra tänkt där!
Det var en daglig, mycket populär aktivitet som skulle begränsas. Jag trodde att det skulle tas bort helt och hållet, men så var det inte. Hade den tagits bort helt och hållet så hade min son reagerat mycket kraftigt. Nu blir det "bara" restriktioner när det gäller tider och schemaläggning. Det har min son lättare för att acceptera. Lagar och regler är han rätt duktig på att följa bara det läggs fram på rätt sätt.

Så eftermiddagen här hemma flyter på bättre än väntat. Visst är han labil och man får passa sig lite vad man säger och gör, men värre är det inte. Ett och annat utbrott väntar jag mig innan dagen är slut, men det hade kunnat vara enbart utbrott som gäller idag.

När jag nu ändå är inne på utbrott så hade sonen ett litet och snabbt övergående utbrott i morse. Det är alltid det som ligger närmast till hands som råkar ut för sonens våldsamheter. Alltsomoftast är det fjärrkontrollen ;) Där tror jag många NPF-föräldrar känner igen sig.

Jag vet inte hur många gånger vi satt ihop denna fjärk (som den kallas i vårt hem), och jag måste säga att just detta exemplar har varit väldigt hållbart. Nu talar jag inte om några enstaka gånger den sett ut som på bilden, det rör sig säkerligen om 100 gånger.... Men den har fungerat efter hoplappningen. Det gäller bara att hitta smådelarna :)

Nu har jag silvertejpat den ordentligt! Tänkte inte den skulle flyga isär så kopiöst nästa gång. Ett tips från mig alltså: använd silvertejp tills jag uppfunnit ett vadderat fodral som håller för diverse utbrott ;) !!

Nu väntar lite kvällsbestyr här. Ha en go´ kväll på er ♥