En hel del glädje!

Kände mig extra glad i morse och det var av flera orsaker! En orsak var att jag tänkte tillbaka på hur veckan varit med sonen - och när man summerar så har det varit en otroligt bra vecka! Sonen har faktiskt varit harmonisk alla eftermiddagar i veckan utom en, då var han "bara" lugn. Han var lugn och fin, men pricken över i fattades... Hoppas ni förstår hur jag menar.... Nu vet jag inte hur sonen är idag eftersom jag inte träffat honom efter skolan, men förhoppningsvis är det lika bra som tidigare under veckan. "Heja resursskolan" skulle jag vilja säga! De har lyssnat till oss och försökt strukturera så det ska stämma för sonen. Den sista tiden har de inte haft så mycket gemensamma aktiviteter utan sonen och de övriga tre eleverna har haft lektioner m m i sina egna rum. Det är nog det som behövs för att eleverna (eller iaf min son) ska landa i det nya.

Ett par gånger denna veckan har personal varit frånvarande (dock inte sonens assistent). Man har då tagit in korttidspersonalen E som vikarie. Helt rätt tänkt! Även om det inte är sonens "egna" personal som är borta så skulle han ändå oroas av att det fanns en vikarie där som han inte känner ordentligt.
Med tanke på gårdagens inlägg med brevet av den förtvivlade mamman så går en massa tankar till dessa barn som inte får samma möjlighet att må bra pga skolan. Vi är många som försöker stötta denna mamma nu, men frågan är om det hjälper....

Trots allt kände jag mig glad ändå idag. Jag hade ett spännande möte idag. Det har ploppat upp en tanke eller början på en idé som jag behövde bolla med någon innan jag tänker vidare. Därför tog jag kontakt med en journalist och vi hade en trevlig träff idag. Vi spånade lite tillsammans men kommer att träffas igen. Vi behöver fundera lite på var sitt håll först. Vilka konstiga vändningar livet kan ta, beroende på vad man får uppleva och vara med om.... för några år sen hade jag inte ens snuddat vid denna tankebana.... Även om det är jobbigt att leva i Diagnoslandet så har det varit nyttigt för mig... och spännande är det iaf!

Jag blev också glad i morse när jag fick ett sms av en annan mamma i Diagnoslandet. Hon ser äntligen en ljusning på skolfronten för sin son. De har kämpat i motvind i flera år och det på bekostnad av både barn och vuxnas hälsa. Men nu äntligen ser det kanske ut som det vänder. Ljusningen är liten, men det är dock en ljusning. Härligt!

Idag är jag också glad för att jag har ett annat spännande möte att se fram emot i morgon och även ett på söndag hoppas jag. Så i morgon drar jag och mannen iväg en sväng. Sonen är på korttids så vi passar på. Jag lovar att berätta om mötet sen :)
Ha nu en helskön helg allesammans ♥