Myspys och frågor och svar

En mysig och härligt kväll hade vi här hemma igår alla tre ♥ Skönt att det flöt på lugnt med tanke på att mannen och sonen ändå hade rest så pass långt under dagen och var lite trötta efter resan.

På förmiddagen idag var sonen uppspelt och hade svårt för att koncentrera sig på nåt en längre stund. Han skulle till korttids vid 14-tiden och gick bara och väntade på att tiden skulle vara dags att åka. Kul att han längtar dit, men fm blir lite brötig när han bara går och väntar.

När vi kört honom till korttids så åkte jag och mannen vidare in till stan. Vi hade ett ärende dit och när det var avklarat hade vi tänkt ta en fotorunda. Men regnet vräkte ner så det var bara att ändra på de planerna!

Blött, blött, blött

Jag hade också bespetsat mig på att ta en fika på nåt riktigt mysigt ställe där man kunde sitta ute, men det gick naturligtvis inte heller... Så vi tog en fika på ett något mindre mysigt ställe och satt inne i stället. Inte ofta jag är fikasugen men idag var jag det!

Vi gick och strosade lite och hade det gott innan  vi åkte hem igen. Sen har jag faktiskt jobbat en stund - var det nån som påstod att jag hade semester eller??

Lite svar på frågor från läsare kanske är på sin plats nu!
Ann frågade lite om korttids. Hur antalet dagar väljs ut? Om vi får välja hur många dagar vi önskar eller om det beror på diagnoserna?
Jag skulle nog tro att det är en kombination. Vi fick beviljat en helg i månaden hos stödfamilj långt innan vi fått diagnos. Sen när det inte räckte utan vi behövde ha mera avlastning så infördes en helg i månaden på korttids. När sen stödfamiljen sa upp sitt uppdrag så överfördes deras helg också till korttids. Det innebär att vi har varannan helg kontinuerligt. Dessutom har vi två dygn / månad som vi sparar och utnyttjar vid andra tillfällen som t ex nu under semestern. Vi har egentligen aldrig haft några problem med antalet dygn vi velat ha. LSS-handläggaren har varit väldigt bra på att se vilka behov vi haft och gått efter det. De tjänar ju på att ge oss föräldrar avlastning så vi klarar av vardagen bättre. Utan denna avlastning hade inte jag orkat iaf. LSS-handläggaren har förstått att sonen är väldigt krävande och naturligtvis påverkar ju det beslutet.

Mib frågade lite om KBT och vad jag har för tankar om det.
Ärligt talat så kan jag inte riktigt alla detaljer om KBT, men jag vet så mycket som att min son skulle behöva det för att lära sig hantera sina känslor. I nuläget kommer känslorna ut i ilska och annat och det känns som det skulle kunna bli ohanterligt i o m att sonen blir äldre och större och starkare. KBT kunde nog vara ett lämpligt hjälpmedel för honom att inse att man måste hantera detta på ett bättre och lämpligare sätt.

Ann frågade lite med tanke på mannens och sonens resa i dagarna, om jag också åker iväg med honom ensam eller om jag kommer iväg alldeles själv i stället?
Ensam med sonen reser jag inte! Inte den typen av resa iaf. Jag kan ta med honom på nån dagsutflykt till nåt lugnt ställe om han är inne i en harmonisk period. Annars känner jag att jag inte klarar av det. Skulle han få ett rejält utbrott bland folk och det gått så långt att det inte går att bryta - ja, då står jag mig ganska slätt faktiskt. Och risken är att inte bara jag råkar illa ut utan även de som är i närheten av honom eftersom han inte har någon urskillning alls när det låser sig för honom.  Att sätta mig på ett tåg med honom som mannen gör, skulle jag aldrig göra eftersom det inte finns nån reträttväg. Där är man fast bland folkmassan om det skulle hända nåt....
Ensam kan jag åka iväg om jag vill. Nu var det nåt år sen faktiskt, men skulle jag vilja så ställer mannen upp och är hemma med sonen så det är inga problem. Däremot så får jag ju ensamtid ett par gånger om året när mannen drar iväg med sonen och då passar jag på att njuta och lever på det till nästa sommar ☺.

Fråga gärna mera ifall jag missat några detaljer ni vill ha svar på.

Nu är denna dagen också snart slut och i morgon väntar en spännande dag! Vi synes! Kramar om er alla ♥

PS. Kommer nog att förtydliga ännu mer i nästa inlägg varför jag inte åker på resa själv med sonen, tror det kanske kan behövas....