I morse fick jag gå upp lite tidigare än jag gjort de andra dagarna när mannen och sonen varit borta. Tyckte jag behövde rycka upp mig och göra lite nytta innan de kom hem ;)
Frukost i hyfsad tid blev det och sen fram med dammsugaren, plus att jag plockade i ordning med lite annat. Fixade med lite papper så jag fick undan det också. Skönt att inte ha sånt liggandes över mig när sonen kommit hem igen utan man kan känna sig lite ledig ihop med honom.
Tidigt på eftermiddagen kom mannen och sonen hem igen, skönt att resan hem gick bra för det var ju en del mil de kört. De hade stigit upp tidigt för att komma iväg, mannen hade en tid att passa i stan efter vägen hem. Sen fick jag se lite bilder som mannen tagit och visst blir jag lite avis eftersom de varit ända uppe i våra gamla hemtrakter och sett sig om lite. Men vi är helt överens om att en sån här resa inte skulle funka om vi åkte hela familjen.
Nu är jag ändå glad för att kemin mellan sonen och den 9-åriga flickan stämde så bra. De hade tydligen haft riktigt roligt ihop. Härligt, man ler inombords både för sonens och flickans skull ☺.
Flickan ja.... mannen tyckte jag kunde berätta att pappan till flickan är killen som brevet kom ifrån och som jag fick telefonsamtal från i tisdags innan jag åkte till djurparken. Och den killen är alltså min mans lillebror. Tyvärr fick jag under samtalet i tisdags berätta för honom det tragiska som hänt (där han befinner sig har han inte mycket kontakt med omvärlden) - inte riktigt kul, men samtidigt hörde jag på honom att det fick honom att vilja kämpa sig tillbaka till ett riktigt liv igen så han kan ta hand om sin dotter. De har trots allt en bra relation till varandra. Detta kan bli en riktig morot för honom att kämpa. Men hans liv har varit ordentligt soppigt, därför har inte sonen och flickan (kusinerna) träffat varandra på många år....
 |
| Kusinerna skymtar i bakgrunden :) |
Ja, så var det med det. Nu är vi iaf tillsammans hela familjen igen och ska mysa oss igenom den här kvällen :) Ha det gott alla och kram på er ♥♥♥
3 kommentarer:
Tänk så otroligt skönt det måste kännas för din mans lillebror att ha er som vänner och stöd i livet. Hoppas verkligen att han kan få den hjälp han behöver framöver. Och visst är det väl så att det nästan alltid finns en orsak till folks beteende, det är nog väldigt sällan vänner sviker för att de vill...
Men vissa orsaker har man ju lättare att ta till sig än andra såklart.
Jag tycker att ni är fantastiska som ställer upp så. Nu får vi väl verkligen hoppas att dottern blir en bra morot för honom att kämpa för.
Jag förstår att det måste kännas lite trist att ni inte kan åka alla tre på semester ihop, speciellt om det var till dina gamla hemtrakter dessutom....men det är mycket i livet som blir annorlunda i Diagnoslandet, både positiva och negativa saker. Men det var ju skönt att sonen och kusinen kom bra överrens och att de haft en bra tripp tillsammans.
Du har ju inte heller haft så mycket att klaga på under tiden i hängmattan kan jag tro ;) Skulle vara att din mästerkock inte varit på plats i köket då? :)
Kram och hoppas ni får en bra dag imorgon trots att ni är tre//Lena
Vad bra att ni kan stötta din mans lillebror och hans familj.De behöver säkert stort stöd av er just nu.Vad tråkigt att du inte kan följa med på resan.Far du iväg på resa med sonen eller ensam någon gång?Vad härligt att familjen är samlad igen.Kramar från Åland.
Tack för svar Bellan! :-)
Min Tjabolina skulle nog ha behövt det också... Men det som har funkat här har varit visuellt stöd och nu för tiden är utbrotten mycket färre. Det är så skönt. Jag tror i och för sig att det kan vara en slags mognad i tankeprocessen, eller för att hon har det lugnare omkring sig, jag vet inte. Det har hon ju inte överallt och det är just där och då som utbrotten kommer. Det allra bästa är förstås att lära sig andra strategier, så jag tycker det låter bra. Ska bli väldigt intressant att följa. Kram!
Skicka en kommentar