onsdag 13 juli 2011

Inte-göra-nånting-dag

Oj, vart tar dagarna vägen?? Sitter just nu på altanen (det börjar bli kallt) och njuter av lugnet och tystnaden! Bara jag och katten.... njuter av varje tyst sekund. Kanske svårt att förstå för de som inte lever i diagnoslandet, men det är otroligt skönt att bara vara sig själv till last. Det händer inte ofta, kanske ett par gånger om året då mannen tar med sig sonen iväg på egen hand. Även om jag trivs förträffligt med min älskade familj så behöver jag nån gång denna totala ensamhet. Men jag skulle inte vilja byta ut min familj mot något annat!! Men just nu laddar jag batterierna för fullt.



Jag har fått rapporter från mannen och sonen - allt flyter på väl trots att deras bortavistelse inte blev riktigt efter planerna. De skulle vara relativt ensamma på bortaplan, men omständigheter som man inte råder över gör att de camperar ihop med ett par stycken till. Bl a en flicka på 9 år där tragiska saker inträffade häromdagen. Därför behövde hon komma bort från sin fosterfamilj ett tag tills det ordnat upp sig lite. Det blev förstås lite oroligt över hur sonen skulle ta detta, hur han skulle hantera henne och gå ihop med henne. Antingen funkar kemin eller också gör den inte det.... Nu har det gått väldigt bra. Denna lilla tjej är otroligt foglig och fantastisk på alla sätt och vis. Men hon har tyvärr fått vara med om alldeles för mycket i sitt 9-åriga liv och så händer ännu en tragisk sak - stackars tjej. Hoppas hon klarar detta med..... Sonen hade iaf gett henne ett gott omdöme igår. Han hade sagt till mannen "Vad trevlig hon är!" Härlig kommentar från sonen ☺☺☺

5-hövdad giraff?

Ja, vad har hänt här idag då? Inte mycket får jag säga. Sovmorgonen blev lång och härlig. Skönt att inte ha nån tid att passa. Efter frukost åkte jag och lämnade tillbaka bilen jag lånat. Sen tog jag en promenad hem därifrån på några kilometer. Har läst lite i min bok och även cyklat in till affären och handlat lite till kvällen. Ja, det är nog allt.... Avslappnat och skönt, men samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte gjort så mycket nytta :( Men det kanske jag kan göra en annan dag, eller?!

Nu tänker jag gå in för idag, innan jag förfyser mig här ute. Ha en skön kväll oavsett om ni har semester eller inte! Kramar ♥

Ps. Jag har frågor som väntar på svar från bl a Mib och Ann - jag hoppas ni har tålamod med mig, svar kommer!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh det låter så härligt att läsa om din dag, hur du njutit av din ensamma tystnad. Jag önskar att jag hade varit ledig så jag hade kunnat komma farande ner på en visit! Men då hade du ju inte fått någon tystnad att njuta av!
Hoppas att du struntar i alla måsten imorgon också, de hinns med de också.
Sorgligt med barn som far illa, det gör mig så ledsen. Tänk om vi hade det där trollspöt i besittning du Bellan..ibland kan man verkligen tycka att det vore ok att ändra lite på världens händelser!
Stor kram och jag önskar dig en skön kväll//Lena

bergodalbana sa...

Vilken härlig dag! En sån längtar jag efter!
Tack för din kommentar i min anonyma blogg!
Kram...

Annelie L sa...

Njut av tystnaden och ensamheten, det borde fler få göra, få uppleva den totala stillheten och bara få vara.
Åhh det kniper till i hjärtat när jag läser om den lilla tjejen, hela jag regerar när jag läser om barn som far illa. Men så skönt att sonen accepterar henne så att hon får en liten fristad just nu iallafall.
Vilket vackert kort på girafferna, så mäktiga och fina de är, med det vill jag inte ha sagt att det är något fel på geten, en get är en get och det är bra det också....
Kram

ann sa...

Du gjorde helt rätt som bara var,det behöver vi alla få göra för att orka i diagnoslandet.Jag försöker själv bara vara här för att ladda mina batterier till hösten ett måste för att orka.Vad bra att det gick bra för sonen trots ändringar på campingen.Stackars flicka,hoppas det löser sig för henne.kramar från Åland.