Hur gick det då till??

Tack härliga läsare för era kommentarer igår, de värmde djupt i mig! En sån dag som igår så behövs det lite stöd på vägen.... Ni fick mig faktiskt att le lite grand mellan varven, en del av er vet mycket väl hur det är att leva i diagnoslandet även om ni aldrig upplevt att diagnoser lyckats åstadkomma en trasig bilnyckel ;) I en kommentar stod det att det tog priset - jag log för mig själv när jag läste det ☺. Tänk att man kan le åt kommentarer man får till ett sånt spektakel och ett sånt inferno som det blev i går morse ☺. Många konstiga saker har vi upplevt här i diagnoslandet... och nu får vi lägga till en trasig bilnyckel till den låååånga listan.

Jag fick frågan igår om hur det gick till... hur kunde sonen krascha bilnyckeln så illa? 

Bra att ni frågade, för när jag tänker efter så om jag hade läst inlägget och inte vetat om bakgrunden så hade jag kanske trott att sonen suttit länge och väl och bankat, hamrat och slagit på nyckeln och mamman hade noll koll ☺ ☺☺ Men så gick det inte till!
Vi kan ta det från början så ska jag förklara hur blixtsnabbt allt kan ändras från att vara helt till att vara helt demolerat.

Det var alltså dax för tandborstning. Sonen tar tandborsten och går ut för att sätta sig på verandan. Jag hör tandborsten flyga i golvet och förklaringen till det utbrottet var att katten hoppade upp och la sig i den stol som sonen skulle sätta sig i.... Ja, så lätt small man av vid det tillfället.

Sen sa jag en mening till honom: "Det är bättre du sitter här inne och borstar tänderna i stället för att vara där katten är." Vad jag inte visste var att sonen i samma stund som jag sa denna mening, tänkte gå in och sätta sig.... Nästa utbrott.... När han är på väg in tar han i för allt vad han är värd och smäller igen dörren så hela huset skakar - nyckelknippan sitter i dörren och hamnar i kläm. Nyckeln kraschar med dunder och brak! Ett ögonblicksverk och jag hade full koll på allt utom hans tankar. Ofta kan man läsa av i hans ansikte och förstå hur han ibland tänker och känner, men i det här fallet var jag inte så jag såg honom, tyvärr.

Japp, sånt är livet på en pinne..... Att bli arg i ett sånt läge finns inte på kartan här hemma hos oss. Han kan inte rå för att han reagerar som han gör, även om han skulle behöva lära sig att hantera sin ilska på ett bättre sätt. Men det kanske kommer så småningom. Vi har också lärt oss att det materiella är inte hela världen, även om man blir ledsen för stunden.... men det finns annat som är värre om det går sönder....

Nåja, livet går vidare med EN bilnyckel också så länge.
Nu sitter jag på jobbet och jobbar undan det sista sen är det SEMESTER - iaf kallas det så. Men som egen så får man ju inte helt ledigt. Personalen har gått hem för idag och kommer tillbaka om fyra veckor, men jag får allt hålla lite koll ett par gånger i veckan. Men det blir ju betydligt lugnare iaf och det kommer att kännas att man får lite extra ledigt. Men sen har ju ordet SEMESTER en annan baksida när man lever som vi gör... så vi får se vad som händer här de närmaste veckorna!

Jag måste bara få visa er en skylt jag såg när jag var ute och gick med mina stavar igår kväll. På tal om att se svåra saker med lite humor...... Här har en stor byggnad brunnit ner till grunden. Byggnaden innehöll bl a en affär. Nu håller man på att bygga upp stället igen.

Jag önskar er alla en härlig, solig och skön semester alla ni som har det framöver! Hos oss hoppas jag på lite fredagsmys ikväll.