Top secret!

Missade ju helt och hållet en sak i gårdagens inlägg: TACK för alla underbara och härliga kommentarer - ni är för goa! Samtidigt får jag hälsa nya läsare välkomna också, härligt när ni lämnar ett avtryck, blir så glad av det!

Idag har det varit en stor överraskningsdag! Jag har länge gått och grubblat på hur man kan visa sin uppskattning av personalen på skolan som jobbat runt sonen. Fick tips om att gå till media.... men hur då...? Men efter mycket funderande kom jag till slut fram till en kanonbra grej man kunde göra.

Jag kontaktade tidningen. En gång i veckan brukar de ha något som kallas "Veckans XX-bukett" (XX står för tidningens namn som jag inte skriver ut här). Idag kom en reporter från tidningen till sonens skola, där vi nu lyckades få hela teamet runt sonen samlade i personalrummet samtidigt. Där blev de överraskade med var sin stor bukett från tidningen.

Reportern intervjuade alla och det kommer att bli en halvsidesartikel i tidningen om ca 1, 5 vecka. Där kommer det då fram hur personalen jobbat med sonen och gjort förändringar som han varit i stort behov av.

Många gånger tror jag att rektorns arbete glöms bort. I vårt fall har hon varit en nyckelperson. Hade rektorn inte beviljat varken resursperson eller andra förändringar så hade sonens skolgång sett helt annorlunda ut. Rektorn har utsett en mycket lämplig assistent till sonen som jobbat med honom i tre år nu. Sen har de båda klasslärarna stöttat och fungerat perfekt i sammanhanget. Dessutom har det funnits en vikarie som också vuxit in i rollen som assistent. Hela detta team tyckte vi skulle uppmärksammas.

Jag och mannen ville ge dem var sin present också så det fick de i samband med buketten. I presenten hade jag lagt ett personligt brev till var och en. Alla har ju haft lite olika roller runt sonen. 

De blev rörda och väldigt glada! Kul att kunna glädja andra på det här sättet. Sen är det ju bra att vi på det här sättet får ut till andra som läser tidningen, hur bra man kan göra det för de här barnen som har NPF. Hoppas att andra rektorer och lärare läser väldigt noga..... 

Lite pusslande har det varit för att få detta att fungera idag ;) Hela teamet runt sonen försvinner samtidigt... vem ska ta hand om sonen...?? Alla som är invanda med honom blir upptagna och nån okänd vikarie är inte att tänka på. Att ha honom med vid utdelningen - den tanken tänker jag inte ens! Jag ringde korttidspersonalen T och frågade om han kunde rycka in i skolan? Jodå, inga problem!

Och klassen hade slöjd så då var ju de vanliga klasslärarna lediga, sån tur hade vi. Tjejen på expeditionen hjälpte till att avboka ett möte som rektorn skulle varit på. Samtidigt fick hon ordna så all personal infann sig i personalrummet ett visst klockslag. Mycket var det som skulle klaffa, men allt ordnade sig perfekt! Nu hoppas jag bara att artikeln i tidningen skrivs på ett bra sätt också.

Sonen har skött sig utmärkt idag. Jag var ju tvungen att gå igenom bildschemat för dagen med honom i morse. Visa att T skulle komma så han var förberedd på det. Annars tror jag han blivit lite orolig om det plötsligt blev en helt annan situation än han är van vid. Lite orolig blev han ändå i morse - han visste inte hur han skulle kunna hålla sig utan att berätta för någon... Men det hade gått fantastiskt bra och han fick beröm sen!
Nu laddar vi för morgondagen som också innebär äventyr, men den här gången är det sonen som får vara med om äventyret!