fredag 6 maj 2011

Aj aj aj!

Så tokigt det kan bli.... Igår kväll kom det alltså ett utbrott efter dygnet som varit annorlunda. Som tur var så var det läggdags innan det brakade loss, så "pinan" blev ju inte alltför lång. Väl i sängen så somnade han nog ganska kvickt.

I morse fortsatte det.... Det är en liten pärs att brottas med utbrott, samtidigt som man har taxi-tiden att passa. Men det gick! Phu! Tur att städerskan kom sen så jag fick golven skurade.... det fanns liksom lite sviter efter utbrotten där som jag torkat upp så gott jag hann.



Nu är det så att det är korttidshelg och jag tyckte det var bäst att ringa och förvarna E att det kunde vara lite labilt med sonen idag ;) E har sett en del utbrott från sonens sida precis i början när han var ny på jobbet. Men på senare tid har det inte varit nåt. Nu fick E friska upp minnet idag med dunder och brak! Mannen körde sonen till korttids efter skolan och när han kliver ur bilen så tappar han sin iPod i asfalten så den sprack.....! Japp, utbrottet är ett faktum..... E fick sig bl a några sparkar, och i det läget brukar sparkarna inte vara mjuka..... Typiskt att det skulle hända en sån sak när han redan var lite labil och det var fara för utbrott ändå! Hoppas nu bara att det lugnar ner sig så de får en trevlig eftermiddag och kväll i alla fall. Det är verkligen ett spännande, utmanande och tufft jobb de har, de som  jobbar på korttids - inte alltid en dans på rosor!

Rostiga gamla rosor

Idag har jag varit lite på krigsstigen igen! Jag har svårt för att ge mig innan jag fått löfte om att sonens skolgång fixar sig så han känner sig trygg med situationen. Han måste få må så bra det bara går. Jag tog och ringde till socialtjänstchefen och fick till slut mer eller mindre ett löfte om att killarna E och T ska få vara med sonen på ett eller annat sätt - åtminstone i ett inledningsskede..... Alltid något, ett steg i rätt riktning tycker jag. Något som hon tog fasta på var att de kan vara med någon eller några dagar i nuvarande skolan innan terminen är slut. Då får de ju information från nuvarande assistenten hur de jobbar med sonen idag och hur de tillrättalagt olika saker för att han ska klara av skolan på bästa sätt. Snart, snart, kanske jag blir nöjd! Fattas bara att allt kämpande inte skulle ge resultat.....

Delar ut en fredagsmyskram till alla läsare, ingen nämnd, ingen glömd!

2 kommentarer:

Nina sa...

Även rostiga rosor är vackra :)

Ja, det var ju himla typiskt att han skulle få fler motgångar när han redan var skör. Hoppas det ordnade sig..

Brukar dom sköra perioderna vara länge? Det beror ju förstås på en massa omständigheter, men jag menar motgångar som dyker upp i vardagen..

När Sandra var yngre så kunde en motgång, eller lite förmycket intryck, förstöra ganska mycket. Men det har blivit betydligt bättre och går över mycket fortare nu.

Mina tummar är hållna i skolfrågan så länge det behövs. Hoppas verkligen ni kan få ro i frågan innan sommaren!

Kramar om!

Anonym sa...

En olycka kommer ju sällan ensam säs det ju. Tyvärr är de ju ofta så också.
Hoppas att det gick bra sen trots allt.
Skönt med en ledig helg..antar att ni har en massa saker att göra då, men ni glömmer väl inte bort att njuta också?
kram kram// Lena