Jaha, då är det vardag igen... men den vardagen blev inte som jag tänkt. Sonen vaknade och var förkyld idag. Täppt i näsan och tjock i halsen. Det var omöjligt att få honom att ens försöka gå iväg till skolan. Så fort jag förde det på tal att han kunde göra sig i ordning för att så småningom se om han inte blev bättre, så såg jag att han tände till. Det brukar ju vara sämst precis när man vaknar. Men det var ingen idé att tjata vidare. Så han blev hemma idag. Jag försöker jobba lite hemifrån men tar det ganska lugnt i största allmänhet och sitter i soffan med grabben och myser lite.
På förmiddagen hade jag utvecklingssamtal inbokat med sonens assistent på skolan, så mannen kom hem från jobbet den stunden så jag kunde åka iväg. En stor del av tiden gick åt att diskutera framtiden (högstadiet) eftersom planeringen inte går framåt där som den ska. Assistenten skulle ringa upp rektorn och pusha på dem lite.
Vi pratade också en del om hur han ligger till i de olika ämnena. Som tur är så har han inga större problem. Mardrömmen hade ju varit om han haft svårt för t ex matte, som ju är ganska vanligt. Tänk att få honom motiverad att försöka lära sig detta och sitta och traggla det i oändlighet - vad svårt det hade varit. Är så glad över att vi slipper detta! MEN han hade bl a varning i idrott... pga diagnoserna.... Han behöver lära sig att organisera och leda aktiviteter. Han behöver utveckla sin förmåga i att idrotta, leka och motionera tillsammans med andra. Ja.... jag anser att detta hör ihop med diagnoserna och hur mycket de än försöker lära honom så tror jag inte det kommer att fungera. Ryck undan rullstolen för en rullstolsburen och försök få personen att gå.... det skulle vara ungefär lika svårt....
Idag har jag fixat biljetter så jag och mannen kan gå på en föreläsning på torsdag som Lotta Abrahamsson har. Lotta har själv Asperger och ADHD - ska bli intressant att lyssna till henne. Är glad att hon kom så pass nära oss så vi kan åka dit. Att vi kan gå båda två blir nu möjligt tack vare assistanstimmarna vi fått beviljat från fk. För första gången ska vi ta hjälp av en assistent utifrån till detta. Det blir 19-årige N som också ryckt in som reserv på korttids ett par gånger och som vi känner rätt väl. Han och sonen kommer bra överens så det ska nog gå bra. Jag hoppas också att det kommer bli kontinuerligt varje vecka som han tar hand om sonen några timmar. Skriver mer om upplägget sen när jag vet lite mer.
4 kommentarer:
Vad roligt med föreläsningen!
Hoppas nu det löser sig med skolfrågan! Att det ska behöva vara ett sånt kämpande för självklara saker :(
Krya på till sonen!
Kram Nina!
Åh vad avundsjuk jag blir, jag vill också gå och lyssna på Lotta. Hoppas att jag får tillfälle till det nån gång.
Ja alltså, undrar hur de tänker kring våra barn egentligen, de kan ju inte begära att de ska fullfölja sånt som ligger i deras funktionshinder att ha svårt för. Eller kanske tom inte kan alls. Vad trött man blir. Det är väl upp till dem att lösa det isåfall, att han lyckas med hjälp av sin assistent eller nåt.
Hoppas att sinen piggar på sig snabbt och att det blir bra med assistansen och upplägget där.
Kram på dig och passa på att mysa med honom nu när han är sjuk :-)
Lena
Så härligt att kunna gå ifrån båda två och det funkar!!Är väl inte så vanligt att ni kan göra det när sonen är hemma annars..Toppen!
Skönt att höra att skolan fungerar åxå.. Läste ett citat som jag delger mig "Lycka är något som mångdubblas när den delas" och det är så jag känner med er!!
STORA KRAMEN
Tänkte bara tipsa om att du nu har chansen att bli dagensblogg:)
Klicka här för att anmäla dig:
http://www.domkallarmighannes.com/2011/03/dagens-blogg_15.html
Skicka en kommentar