Förvånad i diagnoslandet !!!

Man upphör aldrig att förvånas här i diagnoslandet! Ibland bara händer det.... att det där som aldrig brukar lyckas, lyckas faktiskt utan att man behöver blinka... hänger ni med??

Det var iaf så att nu har det av olika anledningar gått alldeles för lång tid sen sonen duschade - ett vanligt problem här i diagnoslandet vad jag förstått. Nu har det ju funkat hyfsat bra här ändå på senare tid, men just nu så har det inträffat saker som gjort att rutinerna inte följts. Så igår kväll skulle sonen duscha hade jag bestämt... men tiden gick och så småningom fick han ett litet utbrott av en helt annan orsak. Då är det inte läge att försöka få honom in i duschen, utan det är bara att lägga honom i stället (det var nämligen vid läggdags). Han kom själv på att han kunde duscha nu på morgonen i stället. Och det vet jag ju att det är dömt att misslyckas.

Men på nåt sätt måste jag ändå ha lyckats få det att fastna hos honom att han MÅSTE duscha innan taxin kom. Jag återknöt till den sociala berättelsen "Loppan duschar" och poängterade extra vad som händer om man inte duschar regelbundet - man luktar illa. Så i morse hade vi väckning lite tidigare än vanligt - och vips så stod sonen i duschen!!! Jag som hade laddat för att vara en sån där perfekt pedagog både länge och väl, men det behövdes inte alls. Där stod man med ett leende på läpparna efter den här morgonen ;) Och sonen själv kommer på den geniala idén att han kan ju minsann duscha varannan morgon innan skolan, hehe. Vi får väl se hur pigg han är på det i fortsättningen.... men det vore ju väldigt bra att göra så.

Fångade vårtecken idag som heter duga - bl a en trana!

Idag har jag jobbat, promenerat, städat hela huset, ehh stopp nu, där blev det fel! Samtidigt som jag har promenerat, jobbat, promenerat igen och jobbat igen, så har huset blivit städat av en städerska - wihoo - helt underbart att slippa ha det liggandes över sig och veta att man aldrig hinner med! Det är som en tung tyngd har tagits bort från mina axlar.

Diagnoslandet måste nog upplevas för att helt förstås av andra med allt vad det för med sig att bo i det landet år ut och år in. Här är det iaf mycket som har förfallit - bilen, huset, hemmet, trädgården...ja... allt känns det som. Nu har jag blivit lyckligt lottad som fått assistansersättning och det kommer att användas till att vi så sakteliga ska kunna kravla oss upp till normal nivå igen. Nu när man ser att det finns ett ljus i tunneln så känner jag att jag fått lite mera energi till sånt som behövs göras. Så nu ska jag ta en sak i taget och hoppas att jag ska komma ikapp mig själv snart.

Dålig bild - men de går därborta...

Jahapp... sonen var på strålande humör när jag hämtade honom efter "fritids" på eftermiddagen. Skönt när det håller i sig. Men för en liten stund sen inträffade en grej som gjorde att han fick ett litet utbrott. Tror han har läggning för lite tvångshandlingar ibland. Han bara MÅSTE göra en grej som han egentligen inte vill. I det här fallet så låste han en byrålåda och sen kastade han ner nyckeln på ett ställe där vi troligtvis inte kommer att kunna fiska upp den... Sen blir han så ledsen och får utbrott förstås, för han ville ju inte göra så. Bara för mig att försöka avleda tankarna in på nåt helt annat efter att jag intygat att vi löser det på nåt sätt. Sen får vi se hur resten av kvällen blir....

Och hörrni... hur många tror att det kommer en mattläggare hit i morgon???