Föreläsning och lite mer **** Autism/ADHD

Skulle väl kanske ta och skriva några rader om torsdagskvällen. Jag och mannen var alltså och lyssnade på Lotta Abrahamsson. Helt klart var det en "föreställning" som var värd att gå på. Föreläsning är väl rätta ordet, men tycker föreställning är väldigt passande, för det var just vad det blev. En underbar människa som var så befriande sig själv. Många, många härliga skratt förlöste hon hos oss alla som lyssnade på henne.

Det var väldigt fascinerande att lyssna till en som själv har diagnoser (AS och ADHD) för då är det ju en  självupplevd berättelse. Hon kunde verkligen förklara hur det varit att leva med sina diagnoser ur hennes perspektiv. Hon beskrev hur hon upplever oss andra som annorlunda, hon är inte annorlunda. Hon har två vuxna söner, en med diagnos och en utan diagnos. När man började prata om den ena sonen och försökte påtala att han hade problem, så förstod hon ingenting. Han var ju som henne och det var ju inget fel med det... Han fick senare AS-diagnos.... precis som hon. I hennes värld var det ju ett fullt normalt beteende. Däremot tyckte hon att den andre sonen hade "problem", han som inte var som henne och som är "normal", som hon uttryckte det.

"Me, myself and I" var ett uttryck hon använde sig av. Hon ser sig själv som solen, allt annat är planeter som snurrar runt omkring. Tycker det är en slående beskrivning av hur sonens värld ser ut - han ser sig själv och inte så mycket mer, allt annat får liksom anpassa sig efter honom. Och det är bara att acceptera, de som har de här diagnoserna kan inte ändra på sig. Försök inte göra om dem - för det går inte!

Den stora sorgen i hennes liv har varit att hon inte kunnat behålla kompisar. Hon har haft lätt för att få kompisar, men hon har aldrig kunnat behålla dem. Hon har försökt imitera andra, i ett försök att bli som andra och därmed också kanske kunnat få behålla sina vänner. Men det har inte lyckats, hon kan liksom inte förstå alla koder som vi människor sänder automatiskt. Hon har också haft svårt att behålla sina pojkvänner, haft lätt för att få dem, men det har inte fungerat nån längre tid. En pojkvän hade sagt att "man får inte det man ser"....

Hon kom naturligtvis också in på detta med utbrott... och då lyssnade iaf jag lite extra uppmärksamt. En mening hon sa tyckte jag var så bra och det var att "tal + starka känslor kan man inte kombinera när man har NPF-diagnos". Då slåss man i stället. Sen var hon också inne på att man alltid ska reda ut varför man får utbrott, det finns alltid en förklaring. Men det är inte alltid så lätt att få fram - men använda papper och penna och rita fram olika situationer är nog det man måste göra för att ha en chans.  Sen drog hon några exempel men det tänker jag inte ta upp här.

Oj, jag skulle kunna skriva mycket, men kan ju inte skriva spaltmeter om detta. Jag rekommenderar er att gå och lyssna om ni har en chans att göra det. Lite tips och råd till vardagen är ju aldrig fel.

Att vi kunde gå på detta blev ju som sagt möjligt tack vare att vi utnyttjade assistanstimmar till att en assistent kom hit och var med sonen på kvällen. Nu ska vi sätta igång nästa vecka med att N kommer hit och är med sonen i drygt tre timmar varje måndag eftermiddag efter skolan. Då kan de göra lite vad som faller dem in - ut och cykla, spela data, åka och spela biljard m m och jag hoppas att sonen kan betrakta honom som en kompis att göra grejer med. Vi börjar så, så får vi se hur det utvecklar sig framöver. Ett problem med detta att ha en assistent utifrån, är ju att det blir en extra person här hemma. Och det vet vi ju att sonen blir störd ju fler vi är här hemma. Jag får försöka hålla mig ur vägen större delen av tiden. Tänkte lägga in en veckohandling under den tiden iaf och kanske också en promenad. Ja, det får nog växa fram hur vi lägger upp det här.

Detta är en av förändringarna som ska börja från nu, en annan förändring började igår, men det tar jag i ett annat inlägg - tror nästan ni somnat vid det här laget ändå, av mitt långa inlägg. Ett annat problem som uppstått ska jag ta upp med assistansbolaget på måndag. (Kan det uppstå problem när man fått ett så här bra beslut från fk? Men problem är till för att lösas, eller hur?) Vill diskutera med henne först, innan jag skriver om det här. Pratade med LSS-handläggaren på kommunen i veckan och hon påtalade en sak. Måste kolla lite mer bara.... Mycket som händer, men vi tar väl en sak i taget så ni inte tröttnar på för långa inlägg!