Snö och ingen cykling **** Autism/ADHD

Dagen igår blev inte riktigt så lång som jag trodde den skulle bli, men det är klart, jag kom väl inte i säng jättetidigt heller... Jag hade ju som sagt en hel del att göra innan i morse, det där skämmiga som jag inte vågat berätta som jag skrev om här. Fick hjälp av mannen igår kväll när sonen lagt sig så det gick lite fortare. NU går luften ur mig när detta är över, det har verkställts idag så nu är det gjort. Nu skulle jag bara vilja ha det där positiva beskedet från försäkringskassan också.... och ett bra besked från rektorn på högstadiet också.... så är allting bra sen

Tålamod, tålamod.... men jag anar dåliga vibbningar ang. skolan....hm.... hoppas jag har fel! Vi ska på möte där nästa vecka, så det blir spännande. Kommer sen fk med ett nej så..... nej, nu får jag försöka tänka positivt igen!

Nu har jag jobbat hela dan och hämtat sonen på "fritids" på eftermiddagen. Han var lugn och fin och glad, så skönt. "Ska vi cykla" var frågan som kom direkt. Då såg det ut så här i luften och vägarna var moddiga och hala:

Ymnigt snöande idag

Så det blev faktiskt ingen cykling idag! I morgon har de också lovat snö här så det blir antagligen ingen cykling då heller. Men sonen har varit ganska nöjd och lugn ändå som tur är.

I en kommentar igår så ställde Anna en del intressanta frågor som jag tänkte försöka svara på. Alltid kul med frågor, så fortsätt gärna med det. Svarar jag dåligt så ni inte får fram det ni egentligen ville, var inte rädd för att fråga om igen i så fall.

Fråga 1 gällde om vi behöver passa sonen ständigt och jämt?
Ja, det skulle jag nog säga att vi behöver. Han klarar stunder framför TV:n eller datorn själv, men vi måste alltid finnas i närheten för att rycka in om det behövs. Något kan krångla eller så vill han visa något. Kommer vi inte och tittar så är explosionen nära. Ett NEJ från vår sida har han svårt att ta.

Fråga 2 om sonen har insikt i sina svårigheter?
Jag skulle nog vilja svara nej på den frågan. Men det är lite svårt att veta vad han innerst inne tänker om sig själv, eftersom han nästan aldrig säger nåt om det. Utåt sett så verkar han leva i sin egen värld, nöjd och glad med det. Men han vet att han äter medicin för att han ska kunna vara stilla och koncentrera sig bättre och även mot sina utbrott. Han vet också om diagnoserna han har. Men självinsikten verkar inte vilja fastna hos honom - både på gott och ont förstås. Samtidigt bävar jag för den dagen - om den kommer - då han förstår hur annorlunda och utanför han är.

Morgonsol innan snöandet började

Fråga 3 Har han några kompisar?
Nej, tyvärr så har han inte en enda, och det svider ordentligt i mammahjärtat. Det har varit oerhört svårt med relationer till kompisar, de måste ju vara på helspänn hela tiden för att se om sonen ska smälla av i utbrott. Och leken blir ju på hans villkor hela tiden. Det blir säkert inte lättare under tonårstiden att hitta kompisar, bl a därför att andra barn är nog mognare än vad han är och fungerar på ett helt annat sätt.

Fråga 4 Kompisar på korttids eller ensam där? 
Eftersom det inte fungerat med andra barn tillsammans med sonen så har man även där skurit ner så att sonen är ensam med en personal. Det normala är att det är tre barn och två personal samtidigt. Men det blev bara bråk, så nu är han ensam och har varit det länge nu. Men sonen trivs förträffligt där! Man har anställt unga killar som jobbar med honom, så nu har han en 24-åring och en 22-åring som delar på sonens helg - en kanonlösning. De blir som kompisar till honom.

Fåga 5 gällde om sonen har nån utvecklingsstörning?
Nej, nån utvecklingsstörning har inte sonen. De diagnoser han har är Autism och ADHD och även XYY-syndrom. Den sistnämnda diagnosen nonchaleras eftersom man vet väldigt lite om den. Men överläkaren på habiliteringen skulle forska lite om den, få se om hon får veta nåt nytt. I så fall återkommer jag och berättar om det!

Det var frågorna jag fått, ställ gärna fler om ni vill! Nu har lugnet lägrat sig i huset och jag känner mig trött men nöjd med dagen. Ska nog försöka lägga mig i tid ikväll så jag får den välbehövliga sömnen!