Konstig rubrik, heter det så? Tror det. Ska förklara vad jag menar.
Jag pratade med chefen för korttids igår och blev lite glad, faktiskt. Hon är en person som ställt upp för oss mycket och engagerar sig även i hur skolan hanterar sonen. Nu har de fått ett par fall till i kommunen med liknande problematik som vår son. Bl a ett barn med ADHD och även ett barn som ännu inte fått diagnos.
Jag uppfattade det som att de här barnen är lite yngre än min son. De går på den skola som är i centralorten i kommunen och därmed också den största. De hade haft möte med bl a läraren där. Korttidschefen upplevde att läraren visade mycket lite förståelse för vilka insatser som måste till. Korttidschefen hänvisade många gånger till min sons fall och vad de hittat för lösningar för honom. För det får man säga att de har varit duktiga på att anpassa så gott det går för honom.
Det känns glädjande att man kanske kan hjälpa någon att få en drägligare skolmiljö på ett tidigt stadium. Den långa resa vi har gjort med sonen kan kanske vara till nytta för nån annan. Hade vi vetat det vi vet idag så hade vi stridit för förbättringar i skolmiljön redan från 1:a klass. Då hade vi kanske sluppit en hel del av de utbrott han fått efter jobbiga skoldagar. Men tyvärr hade vi inte den erfarenheten då som vi har nu. Och hela tiden lär man sig saker. Det vore ju kul om vi, med det vi gått igenom, kan bespara någon annan elev en massa jobbigheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar