torsdag 21 januari 2010

"Skolan förstår inte barn med autism" **** AS/ADHD

Det var rubriken på en artikel i morgontidningen häromdan. Den handlade om hur föräldrar till ett par barn kämpat men inte fått rätt hjälp i skolan. Mammorna sa att skolan saknar förståelse för de här barnen. Och så är det ju i många fall där asperger och ADHD är med i bilden. Men man undrar varför det ska vara så svårt?

Nu har vi haft väldigt stor tur och bor tydligen på rätta stället. Även om det hade kunnat gjorts förbättringar för sonen tidigare så vet vi att många, många har det mycket svårare. Nu när vi också har träffat rektorn för högstadiet och inlett samtalen med henne för vidare planering så är vi glada för att vi även där har fått viss förståelse. Nu är ju ingenting klart än men det känns bra iaf. Vad slutresultatet blir vet vi inte, det är ändå 1,5 år kvar innan han börjar 7:an.

Den största orsaken till att vi fått sån förståelse från rektorer är sonens utåtagerande. Det är ju det senaste året som han visat det i skolan också, inte bara hemma, när något inte passar honom. Då blir det mera tydligt att något måste göras. De kan ju inte ha ett barn i klassen som hela tiden får utbrott. Men de som inte agerar så i skolan utan bara i hemmet mår ju lika dåligt som min son när det inte är anpassat efter behoven. Synd att man inte kan fatta det ändå. Det blir sån kamp för föräldrarna. Skolan är ju ofta en påfrestande miljö för dem med autism. Som det skrevs i tidningen:

"Med rätt klasser och rätt lärare kan barnen lära mycket av det sociala samspelet. Ofta blir det tvärtom, med konflikter och ett lärande som går bakåt. Och det får efterräkningar senare i livet."

Så det är oerhört viktigt att barnen får rätt hjälp och förståelse i tid.

Som svar på frågan vad man kan göra som förälder, svarade man:

"Den som kan prata för sig och stå på sig har mycket större chanser att ordna en vettig skolgång. Det krävs tyvärr mycket aktiva föräldrar."

Tänk vad orättvist det kan bli beroende på i vilken grad skolpersonalen har förståelse och även hur man som förälder orkar strida för barnets rättighet.

Inga kommentarer: