Bara att erkänna att jag och mannen gjorde ett misslyckat drag idag. Vi läste väl inte tillräckligt mellan raderna på vad sonen sa och egentligen menade. Så vi följde vår ursprungliga planering, ändrade inte på den även om vi i efterhand förstår att det hade varit läge för det. Men det är ju otroligt svårt att veta var man ska lägga ribban så det inte blir för högt för sonen. Man vill så gärna att han ska tåla att vara med i det sociala livet nån gång ibland och inte bara sitta och spela TV-spel.
Idag blev det i det närmaste en katastrof. Jag som tänkte tanken i morse att det var länge sen sonen hade ett rejält utbrott nu. Men hur ska man veta att han menar att idag orkar inte hans kropp med att träffa folk, när han med ord säger att han bara vill spela TV-spel? AS/ADHD-språket är inte alltid så lätt att tyda även om vi försökt oss på att översätta det i flera år nu.
Nu har jag gråtit en skvätt för att dagen blev som den blev och fått några uppmuntrande ord från ett par vänner, så nu ska jag försöka skaka av mig olustigheten som kommer efter sånt här och försöka klättra upp till ytan igen. I morgon är jag förhoppningsvis där igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar