onsdag 9 januari 2013

Svar på fråga

Har inte så mycket att berätta härifrån idag, eller jo, det finns alltid något i huvet men jag tänkte koncentrera mig på en enda sak idag - för NU ska jag ta tag i den där frågan jag har liggande obesvarad! Frågan löd så här: Varför köper ni dyra saker till Turbo? Han har ju sönder dem i utbrott! 
Bra fråga, är glad över att du frågade (hade nästan räknat med det :)) för det kan se lite konstigt ut. Tyckte själv när jag skrev det att detta verkar säkert märkligt för den oinvigde. Du skriver själv att du fick nöja dig med billiga saker och saker som inte var moderna, därför att du hade sönder dem i utbrott. Du har fått en stenhård fostran, för att använda dina ord.


London


Nu måste man se från individ till individ och göra det som hjälper individen bäst, det är jätteviktigt! I ditt fall kanske den metoden fungerade, vad vet jag. Om jag förstått dig rätt så har du inte autism som Turbo har, men jag kan bara svara för hur Turbo fungerar. Hade det hjälpt att inte ge Turbo dyra saker, eller saker han gärna vill ha, tills han slutar ha sönder saker i utbrott.... ja, då hade vi inte behövt någon hjälp med KBT eller liknande till honom. Då hade det varit en enkel match om man jämför med hur det egentligen är.

Hade det hjälpt att ta bort dyra saker så hade säkert psykologer förespråkat detta och gett oss sådana råd. Den som vi haft hjälp av nu den sista tiden är en mycket duktig psykolog och vet verkligen vad hon pratar om. Hon säger att Turbo är väldigt komplicerad och ett mycket svårt fall när det gäller hans utåtagerande. Inte alls lätt att komma åt hans problematik och hjälpa honom åt rätt håll.




Om vi skulle låta bli att ge honom det han vill ha i present, ja, det skulle betyda att han i dagsläget inte skulle ha någon dator heller. För ett par år sen kraschade han två datorer på kort tid i ett par av sina utbrott, där han inte ens gick in för att krascha dem. I utbrott händer allt väldigt snabbt så "det bara blir så", eller m a o, det eller den som står närmast drabbas. I dessa fall råkade det vara datorer. Som läget är nu och alltid har varit så kan han inte styra sig själv när det händer. Att inte låta honom ha en dator som är hans stora intresse (och dessutom väldigt duktig på), skulle bara leda till en deppig och förtvivlad son. Han är inne på att bli spelprogrammerare och den drömmen skulle man definitivt krossa om man inte lät honom ha den teknik som behövs för att utvecklas. För han har förmåga och talang när det gäller yrket.

För ganska exakt ett år sen fick han en ny mobil, och den är hel fortfarande! Så med lite tur så funkar det :) Sen finns det försäkringar som täcker mycket och som vi lärt oss att det behövs i vårt hem. Sen är det väldigt olika på perioder och hur Turbo mår. Har han en dålig period så självklart går det sönder mer grejer än under en lugnare period.


Staty i London


För ett par år sen hade han sönder sin älskade Rubik´s kub i ett utbrott. Det var det som låg närmast när utbrottet kom och sen går det blixtsnabbt. Han var helt otröstlig, denna kub hade varit hans favoritsysselsättning i säkert ett halvår - och nu var den trasig. Här vände jag mig till experter och frågade hur jag skulle göra, jag var osäker. Köpa nytt och köpa nytt - han lär sig ju aldrig.... det är ju det tänket man har i ryggmärgen och som man själv blev fostrad. MEN, här fick jag klara besked av expertis - klart han ska ha en ny, han rådde inte för det där och han gjorde det inte med vilja!! Jaa, så ser man på hans utbrott och så får vi lära oss att se på det. Sen finns det naturligtvis gränser - man har ju inte råd med hur mycket som helst, men har vi råd ska han iaf ha det som standardbarn har i hans ålder och inte bli fråntagen något för att han har blivit utrustad med ett par diagnoser. Men som sagt - alla är olika individer och ska behandlas efter sitt behov och sina förmågor!

Det hade varit stor skillnad om Turbo hade haft sönder sina grejer med vilja, att han är ute efter att ha sönder dem med flit. Nu är det inte så och det är en viktig detalj man måste ta hänsyn till.

Oj, vad mycket det blev men jag ville ha med mina tankar om ämnet så hoppas jag ni förstår varför vi gör som vi gör.
Och vad fick han då, kanske ni undrar?? Han fick en iPad och lyckligare kille får man leta efter!!

Eftersom jag gillar kramar så slänger jag ut några här: Kram, kram ♥

4 kommentarer:

A sa...

Förstår det helt klart. Jo jag har atypisk autism enligt en läkare som aldrig lyssnat på mig.Och expertis sa tvärtom till mina föräldrar .att ju mer jag har sönder desto mindre skulle jag få.

Och jo jag vet ju att man måste anpassa har ju praktiserat med de med autism och varit personlig assistent och haft folk i min närhet med både utredd asperger/autism och outreed .

Att jag frågade var mest för att se hur ni tänkte och såg på saken.

Självklart ska ju ni anpassa så det går bra för honom .och jag hade nu med det du berättat agerat precis så som ni gjort.

Anonym sa...

Näe, inte kan man ta bort det som är viktigast i livet för någon för att det ev skulle "lära sig veta hut" om de har autism. Det konsekvenstänket har de sällan.

Vila otroliga bilder Bellan, helt fantastiska!
Kram på er och hoppas Turbo har kul med "paddan", det är verkligen en rolig "leksak" ;-)
Kram kram

Nina sa...

Det gäller ju alla, oavsett om man har diagnos eller inte. Man kan aldrig straffas för saker man inte gör med flit. Själva olyckan räcker gott o väl som "straff"

Däremot måste man kunna förklara att man inte kan (har råd) att köpa nytt varje gång det går sönder dyra saker. Men man kan aldrig skuldbelägga nån som inte har gjort nåt med vilje. Tvärtom ska man uppmuntra/trösta/visa förståelse, för alla blir vi ledsna på oss själva när det händer olyckor, trots att vi inte kan styra över dom alla gånger.

Håller tummarna för att hans kära ägodelar får hålla länge :)

Håller med Lena, jättefina foton, alltid!
Kram Nina!

mariellejohnsson sa...

Vilket bra svar du skriver. Toppen! Nä nåt straff ska dom inte ha dom här barna <3
Dels funkar det inte och dels är livet tillräckligt jävligt för dom ändå bortimellanåt.
Kramar!