Jag måste bara få berätta vad som hänt med sonen! Jag och mannen har ju slitit vårt hår p g a denna sockerberoende varelse vi har i vårt hus... allt detta tjat som varit varje dag om mer sött att stoppa i munnen - det har inte funnits nån ände på tjatet. Vad har hänt? Jo, om ni kommer ihåg den sötsakslista jag gjorde för ett par veckor sen, så har sonen använt sig av den, tittat på den för att se vad som finns kvar att äta för dagen. Han har inte själv kryssat utan det har jag eller mannen gjort när han tagit sig nåt. Måste visa er hur den ser ut nu:
Han har inte ens ätit full "laglig" ranson varje dag - OCH TJATET ÄR BORTA!!!! Underbart! Trodde inte det skulle vara så lätt. Återigen blir man påmind om hur viktigt det är med bilder och att de här barnen behöver tydliga ramar, så blir allting lättare!
Vi har ju inte bokat nåt fritids denna veckan så idag var det min tur att jobba. Vi får turas om mannen och jag och jag får väl säga att det var rätt skönt att åka till jobbet. Även om gårdagen var rätt lugn så är det ändå ett passande på diagnoser. Man kan inte slappna av från dem nån gång. Så även om det kan vara körigt och stressigt på jobbet så är det ändå skillnad mot det passandet man har hemma.
Förresten så går jag och väntar på att jag ska få ett läkarintyg från hab som jag ska skicka till försäkringskassan sen. De behöver ha det till bedömningen om personlig assistans till sonen. Jag väntar... och väntar... och väntar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar