Dagen blev väldigt stressig. Först få iväg sonen till skolan, sen uträtta lite ärenden - bl a hämta ut välbehövlig medicin till grabben, sen hem och dammsuga och skura golvet. Kl 12 kom tjejen från assistansbolaget jag anlitat hit. Vi snackade igenom vad som var bra och dåligt att lägga fram. Kl 13 kom försäkringskassan och LSS-handläggaren. Fk-kvinnan verkade inte glad åt att assistanstjejen var närvarande, men det är upp till mig vem jag vill ha med på mötet. Blir det ett överklagande så är det bra om assistansbolaget känner till vad som sagts vid första mötet.
Japp, sen blev det mangling av i en dryg timme.... Jag var rätt hyfsat bra förberedd så jag tror jag fick fram det jag ville. Fk vet ju vad de ska fråga om för att få ut hur en dag ser ut. Ojojoj, vad trött jag är nu, vet knappt hur jag ska sammanfatta det hela! Det har ju varit rätt många pressande möten det sista nu, jag tror man laddar rätt mycket inför dem så man blir psykiskt trött sen. Men iaf, svårt att säga varken eller, men känslan jag har är att chansen till assistans finns. Det blev inget blankt nej iaf. Men, men, jag förbereder mig väl mentalt på avslag och att vi sen överklagar isf. Bara att vänta och se!
Sonen däremot är sur och har fått utbrott direkt när han kom hem från skolan. Kan bero på att hans assistent berättat för honom att han inte ska få ha träslöjd nästa termin som det var tänkt. Han får fortsätta med syslöjd i stället. Detta p g a att träslöjden är för farlig ihop med hans diagnoser. Anpassning som han behöver - ja, men tyvärr tar det nog tid för honom att smälta. Han har ändå sett fram emot träslöjden. Men vi vuxna måste ändå styra hans planering så det blir till det bästa i slutänden.
Innan fk och LSS kom till mig idag så hade de varit på skolan och först pratat med klassföreståndaren i lugn och ro. Tror hon har gett dem en bra bild av hur sonen fungerar. Sen hade de också följt med in i klassrummet för att iaf få se sonen. Nu skulle han ha en redovisning inför klassen så då stannade de och lyssnade på honom. Han hade varit sååå fokuserad på det han skulle säga. Inte säkert han ens såg dem då....
Nu skulle jag helst vilja lägga mig i soffan och slappna av och inte göra mer idag, men jag ska faktiskt hasta vidare bara mannen kommer hem så jag får avlösning från sonen. I morgon bitti är det dax för ett nytt möte - phu! Habiliteringen väntar på mig och mannen. Det är hög tid att göra en ny habiliteringsplan. Men det mötet tänker jag inte ladda så väldigt mycket inför.... det ska nog gå bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar