Utbrottet igår berodde eg på en kommunikationsmiss mellan mig och Kent, så jag får ta på mig hela skulden. Turbo hade ett schema med tider i sitt huvud, vilket jag inte hade poängterat tillräckligt tydligt för Kent, därav utbrott.
Men som jag skrev igår så intalade Kent mig att det ändå fanns positiva saker i det som hände. Det var nämligen så att Kent hade med sig en ny kille som skulle träffa Turbo för första gången. Nu har den killen upplevt ett våldsamt utbrott, det första han fick göra. Då ger det sig ju direkt om han blir avskräckt eller inte. Förr eller senare kommer alla assistenter att få uppleva utbrott och eg är det så att ju förr desto bättre för alla parter.
Dessutom fick den nya killen se hur vi andra agerade under och efter utbrottet, både jag som mamma och Erik och Kent som assistenter. Kan det bli bättre eg, om det nu ändå ska inträffa utbrott?? Jag tycker förstås att detta är jättejobbigt med utbrott och andra blir inblandade, men Kent fick mig ändå att inse det positiva i det om det nu ändå ska hända.
Turbo lugnade ner sig så småningom och var förvånansvärt lugn senare på kvällen. Erik fick jobba klart sitt pass och sen tog jag över. Skönt att det blev ett bra avslut iaf.
Idag har han nog varit lite trött och tröttheten tog överhanden nu på kvällen. Ett snabbt avslut på dan och sen snabbt i säng, räddade nog kvällen från utbrott. Men det är klart att han också är tagen av såna där stora utbrott. En natts god sömn så är nog allt återställt till det vanliga igen, skulle jag tro.
Med tanke på en kommentar efter förra inlägget - visst håller jag fullständigt med dig, Annelie, om att vi har världens bästa killar runt Turbo! Ingen tvekan om det! De pallar trycket som blir under ett svårt och tärande pass - det är inget enkelt jobb de har, men de klarar det galant med sitt lugn och sin förståelse.
Nu ska jag också försöka komma i säng i tid ikväll för det behövs efter gårdagen även om jag sov länge i natt.
Kram på er alla ♥
1 kommentar:
Kram ❤️
Skicka en kommentar