Vilken cirkus!

Här händer det grejer så jag hinner inte komma ikapp med att berätta om alla nyheter som dykt upp under tiden som jag inte har bloggat ordentligt. Nu sticker jag emellan med det senaste dygnets cirkus i stället.

Under helgen som gick, hämtade vi hem Turbo från korttids ett dygn eftersom det var personalbrist. Igår var det dags igen att plocka hem honom - men denna gången pga ett megautbrott. Suckar lite tungt....
Vi hade äntligen fått bokat in ett möte med samtliga våra assistenter på assistansbolaget och jag och mannen var nästan framme när det krisade ordentligt. Jag hade kontakt med både Turbo och chefen för korttids. Vi beslöt att mannen fick vända och åka tillbaka (ca 50 min) och ta hand om Turbo. Jag ringde Kent som fick komma och möta upp mig i skogen så mannen kunde droppa mig. Kris och panik!

Jag kan villigt erkänna att jag inte var så lugn i hjärnan när jag väl kom fram till mötet. Men vi genomförde det även om jag fick göra avbrott för lite telefonsamtal och sms emellanåt.
Naturligtvis blev Turbos utbrott en del av samtalsämnena som diskuterades under mötet. Och jag får säga att det var rätta sällskapet att vara i, vid just det tillfället. Dessa killar har stor erfarenhet och det var värdefullt att höra dem alla. Vi har fått ett råd häromveckan av Kent som vi tar till oss och speciellt en av de andra erfarna assistenterna gav stort stöd åt detta råd. Vi kommer att ta det med oss till vuxenpsyk när vi ska dit nästa gång.

Vi är trots allt väldigt lyckligt lottade som i nuläget har fem fina assistanskillar runt Turbo. De är guld värda allihop med sin kompetens och sin kemi som passar Turbo perfekt. Vi konstaterade också att det som krävs för att jobba med Turbo är: rätt ålder, rätt intressen så man kan fånga honom, rätt handlag, kunskap om autism och förmågan att kunna läsa av honom snabbt. Det är mycket som ska stämma - ändå har vi dessa fem som alla har detta!

Idag kan jag säga att jag är väldigt trött efter gårdagen. Det tar hårt när Turbo får såna här utbrott. Han behöver lotsas och vi är piskade att lösa situationen snabbt om utbrott inte ska eskalera ännu mer.
Men gårdagen slutade ändå bra, trots allt. Mannen och Turbo tog en långtur och kom till assistansbolaget precis när mötet var slut. De kom in båda två! Turbo har aldrig satt sin fot där tidigare, så det var stort. Alla hans härliga assistenter lockade nog, antar jag. På bilden nedan ser man att han har landat lite med Kent.

Ännu större är att Turbo gav ägaren en stor kram innan vi gick! (De har aldrig träffats tidigare.)

Underbart efter den kaotiska eftermiddagen på korttids.

Senare på kvällen smet jag iväg för lite egentid och andades för mig själv med solnedgången som enda sällskap vid en liten sjö. Jag kände att jag behövde det lugnet.

Kram på er ♥