Alltså.... de där tre!!!

Ett blogginlägg är på sin plats, men är mer än jag mäktar med just nu. Försöker ändå så får vi se vad det blir för svammel.... Jag vill ju så gärna dela med mig av det äventyr som Turbo var med om i lördags med två av sina fina assistenter.

För ett par veckor sen träffade vi Timmy och Kent på ett möte. Timmy har varit frånvarande ett tag och inte träffat Turbo på ett halvår. Nu var det dags att knyta an kontakten igen och det bestämdes att Kent skulle jobba med Turbo i lördags och ta med sig Timmy för en utflykt till Liseberg.

Turbo blev förstås jätteglad över att få träffa Timmy igen, men samtidigt blev det lite oroligt av glädjen i kroppen. På väg till assistenterna på lördagen så kom det ett utbrott så vi fick både stanna och köra en omväg så det skulle lugna ner sig lite. Det var faktiskt så illa så jag nästan trodde att Turbo skulle backa och inte vilja åka.

Väl framme vid assistenterna ville Turbo inte gå ur bilen. Kent försökte mjuka upp honom men lyckades inte. Men efter en bra stund klev han ur och ville åka iväg.
Både utflykten och att träffa Timmy igen, var ju en annorlunda procedur, så det var helt naturligt att han var orolig i kroppen. Men vi var alla överens om att det skulle lägga sig bara de kom iväg. Och jag var inte ett dugg orolig att det inte skulle funka när de väl åkt. Dessa två assistenter fixar ALLT när det gäller Turbo. Tror inte det skulle uppstå en endaste situation som inte dessa klarar av. Turbo är fullständigt trygg med dessa killar och därmed också vi föräldrar.

Utflykten gick alltså till Liseberg dit de gjort utflykter de senaste åren tillsammans. Oj, oj, så kul de hade när de väl kom dit! Som ni ser så bjuder jag på några bilder därifrån, men synd att jag inte vill lägga upp vad som helst här.... Jag asgarvade när jag fick vissa bilder och filmklipp från assistenterna! Speciellt på en av bilderna ser man en sån äkta glädje, både från Turbo och båda assistenterna! Underbart och hjärtevärmande att se att de har lika roligt alla tre!!

Alltså... de där tre ihop...!!

Jag vet inte vem som var tröttast av dem när de kom hem på kvällen. Men jag tror de tyckte att dagen var värd lite trötthet.

Jag och mannen kopplade bort på eftermiddagen och kvällen. När vi ändå var borta i assistenternas vackra trakter, passade vi på att se oss omkring lite. Vi såg några tjusiga ställen och fotade lite.

Sen blev det lunch vid ett vattendrag där man kan sitta och njuta hur länge som helst.
Uträttade ett litet ärende på vägen hem och väl hemma var vi dödens trötta och slängde oss i soffan för en gångs skull.

Nu ska jag stupa i säng för jag är ännu tröttare idag!
Kram, kram ♥