Soppigt läge där vi stångas vidare

Vilken soppa vi har hamnat i bara för att vi vill Turbos bästa och bara för att Turbo inte följer den vanliga mallen! Så länge man följer den vanliga mallen och befinner sig inom ramarna så går det bra – men avviker man, så är det blankt NEJ överallt!

Allt började för några veckor sen, när vi fick beskedet att löftet om ett elfte grundskoleår för Turbo drogs tillbaka. I det ögonblicket kändes det som att mattan drogs bort under fötterna på oss och vi blev chockade allihop. Men i stället för att gräva ner oss så hostade vi upp oss och tänkte att nu gör vi det bästa av det här. Kanske är det ändå det bästa för Turbo att slippa skolan och de krav som ställs – bl a att plugga ämnen som han tycker är dötråkiga och inte hittar motivationen till. Det är ju då det smäller med lärarna när de försöker pressa honom. Så med de tankarna la vi ner striden om ett elfte år. Men vad göra i stället?

Enligt rektorn så kunde de hjälpa till med att hitta ett internat någonstans i Sverige som kunde ta hand om Turbo. Den tanken gör att det vänder sig i magen för mig! Kortfattat så kan jag förklara det så här: Turbo är som ni vet oerhört svår med personal. Det finns ingen garanti för att personalen på det internat han skulle hamna på, funkar ihop med honom – både när det gäller kemi och bemötande. Dessutom skulle hela hans sociala nätverk ryckas ifrån honom: den fina personalen på korttids, vi föräldrar och de underbara assistenter han har omkring sig idag.  ALLT detta skulle bytas ut mot något som KANSKE blir bra…. Nej, den chansningen vågar vi oss inte på. Jag vågar inte ens tänka tanken på vad som skulle hända om han kraschar…. med tanke på att han reagerar med våldsamma utbrott….. Det hade varit skillnad om Turbo i dagens läge inte mådde bra någonstans, varken hemma eller på korttids eller med assistansen. Men nu är allt detta bra för honom!

När vi berättade för Turbo om att vi lägger ner skolan till hösten och satsar på det han vill utvecklas i i stället, så kändes det som han blev lättad. Just nu mår han förträffligt och är mycket harmonisk. Detta visar ändå att för honom är det rätt beslut.

Det vi vill är att Turbo ska få utvecklas och så småningom syssla med det han brinner för – programmering. Vägen till hans mål behöver inte vara den traditionella vägen med gymnasium och högskola, för med det mål han har idag så behöver han inte de betygen. Han skulle klara sig bra utan dem.  Men här stöter vi på patrull! Han hör inte till någon skola – alltså svär skolchefen sig fri från ansvar för Turbo. Daglig verksamhet (DV) får inte innehålla studier, inte ens distanskurser som ligger utanför skolvärlden. Så vad återstår?? Satt på ”bar backe”!!

Vi vill inte att Turbo ska sitta hemma till hösten med sina assistenter. Då blir han en ”hemmasittare” som snart blir svår att få utanför hemmets väggar. Vi har ju sett en fantastisk utveckling det senaste året – det fick vi stort bevis för bl a i lördags med den härliga utflykt han gjorde till stan med sina assistenter! Det vore mycket tråkigt om han skulle backa i sin utveckling för att inte kommunen stöttar och gör sitt.

I korthet så vill vi att kommunen ska bekosta en lokal som är anpassad för Turbos behov (liknande den han haft under skoltid de senaste två åren). Vi vill också att kommunen står för det ekonomiska när det gäller hans distanskurser. Detta i stället för att skicka honom på ett internat som kostar i runda slängar 2-2,5 milj/år! Och i stället för att kasta in honom i någon daglig verksamhet där han inte platsar eller får utvecklas på det sätt han behöver. Dessutom har vi det där med personal inom DV… vem kan läsa av Turbo där??

I vårt upplägg skulle vi också befria kommunen från ansvaret att hitta lämplig personal – det ansvaret skulle vi föräldrar ta på oss. Så kommunen skulle komma lindrigt undan bara de löser det ekonomiska.

Idag har vi haft möte med den dagliga verksamhetens chefs chef. Hon kunde inte bekosta detta då DV inte får innehålla studier! Annars var hon väldigt förstående, men det hjälper ju inte när hon måste säga nej till oss.

I det här läget undrar man ju…. gör vi fel när vi inte tvingar skolan till att leta i hela Sverige efter lämpliga lärare så Turbo får gå ett elfte år och sen IM på gymnasiet? Alltså… om vi ser till Turbos bästa så är svaret nej. Vi tror det bästa är om han får slippa skolan. Men om vi ser till kommunens ansvar så verkar allt vara så svårt. Jag tycker ju inte att de ska komma undan så enkelt. Turbo platsar ingenstans så därför blir det ”bar backe” för honom. Nej, det nöjer vi oss inte med!

Det som återstår för oss nu är att gå vidare ännu högre upp bland chefspositionerna. Nu blir det kommunchefen nästa. Vi väntar på att denna person ska ringa upp oss och boka en tid…. Där står vi just nu! 

Till detta kommer en massa andra oklara saker. Jag fick bl a ett telefonsamtal från försäkringskassan idag, men jag ska försöka lägga bort oron så länge.... 

Nu kämpar vi vidare och i morgon blir en spännande dag på annat sätt med Turbo. Önska mig gärna lycka till, tror det kan behövas. 

Kram på er därute ♥