Skolavslutning

Ett par dagar försenat tänker jag nu berätta om Turbos sista skolavslutningsdag. Den dagen blev mycket lyckad - med våra mått mätt förstås!

Turbo hade själv fått bestämma hur dagen skulle se ut. De båda lärarna som undervisat Turbo senaste tiden, hade vikt förmiddagen till Turbo. Båda assistenterna (Nisse och Timmy) var också med under dagen. Alla fem åkte de fyra milen in till stan och käkade pizza på Turbos favopizzeria!

Det kanske inte ser så märkvärdigt ut, men för oss som lever runt Turbo förstår att det är ett stort ögonblick. Tänk att han åkte in till pizzerian i stan tillsammans med fyra vuxna!! Han hade uttryckt vissa önskemål om var han skulle sitta i bilen och vem som skulle köra och även hur de skulle vara placerade på pizzerian - allt ordnades förstås så han skulle känna sig så trygg som möjligt. Ja, det blev en riktig höjdaravslutning för Turbo!

Jag hämtade Turbo på skolan mitt på dagen sen, och jag överraskade honom med att ta en rejäl omväg hem. Han älskar dessa omvägar, men den dagen blev det extra. Det blev en mjukglass på torget i grannorten, efter hans önskemål.

Sen trodde jag vi skulle åka hem.... men det gjorde vi inte. Vi hamnade några mil åt annat håll också, och besökte lite vackra platser. Det var Turbos förslag som kom efter vägen och man slutar inte grundskolan varje dag, så jag var inte nödbedd!

Hemma ville han inte ha något speciellt firande, men en rejäl present fick han som han blev jätteglad för. Så, ja, den dagen kunde nog inte blivit bättre för honom och då är jag glad som mamma också! Det var ju inte som hos standardfamiljen, men det tänket har vi lagt åt sidan för länge sen. Det gäller att göra det bästa av den situation man har.

Igår hade vi vårt sista onsdagsmöte på skolan. Jag och de två lärarna träffades och stämde av hur skolavslutningen blev. Vi pratade också om hur det varit i skolan och om framtiden. Sen kramades vi och sa hejdå till varann.... Skönt att få ett bra avslut, så får vi se hur fortsättningen blir.

Tyvärr fick vi ett negativt besked idag ang vår plan för framtiden. Men varför ska allting gå enkelt, när det finns käppar att sätta i hjulen? Nej, jag hade väl inte räknat med att det skulle gå smärtfritt heller, men det känns surt att man ska behöva kämpa. Men det är bara att kavla upp ärmarna och kämpa vidare. Vi kommer inte att ge oss innan Turbo får det bra till hösten, bered er på det, även om det känns jobbigt just nu!! Mer om beskedet i nästa inlägg.

Ett möte med assistansbolagets Kent hann vi med idag. Det var hög tid för lite planering inför sommaren. Kent ska ju inte jobba som assistent längre, men lite skojigheter kommer det ändå att bli för Turbo framöver. Härligt!

Kram på er! ♥