onsdag 22 april 2015

Droger och kriminalitet

Ny dag idag och vi stretar vidare, nåt annat val finns inte. Tur man har folk omkring sig som man kan ventilera med. Jag och mannen har förstås pratat så mycket vi har kunnat - små stunder som vi tjuvat till oss på jobbet - och jag har även ventilerat saker angående Turbo med assistansbolaget.



Jag och mannen har förstås diskuterat den kommande helgen, som vi inte vet någonting om hur den kommer att se ut. Jag kan iaf avslöja för er läsare att det är både droger och kriminalitet med i bilden... sen får vi se hur det avlöper. För fyra år sen skrev jag detta inlägg här på bloggen. Det är alltså en fortsättning på det som vi ser nu. Det var i en positiv anda jag skrev inlägget då, men tyvärr blev det inte så positivt utan det fortsatte att gå utför med denna kille.

Vi har sagt att den dagen han verkligen bestämmer sig för att ändra sitt liv (vilket han sa för fyra år sen också...) så ska vi finnas för honom och stötta honom om han vill det. Men när han kom ut ur fängelset så försvann han under jorden och vi har inte hört ifrån honom förrän nu....och vi har egentligen ingen aning om i vilket skick han är i.... Japp... fortsättning lär följa.... Men en sak är så tydlig - vissa klarar inte att leva livet på ett bra sätt, med omedicinerad adhd!!



Turbo känns fortfarande dallrig under ytan. Vi har diskuterat hit och dit och vi har kommit fram till att det antagligen beror på att assistent Timmy kommer att vara borta från skolan ett tag eftersom han blev pappa häromdagen. Turbo saknar honom redan, det märks. Jag ska försöka pejla lite läge med honom ikväll för att utröna om det är något annat också. Dessutom måste jag spalta upp exakt hur assistansen i skolan kommer att se ut framöver så han ser det framför sig. Sen hoppas jag att det lugnar sig.

Nu sätter jag punkt här för idag. Men måste få tacka för den peppning jag fått efter gårdagens inlägg! Fb, sms, kommentarer, tele m m - alla ni värmer mig oerhört! ♥
Kram till er alla därute! ♥

2 kommentarer:

Mamma Z sa...

Så sorgligt att en diagnos man aldrig fick rätsida på i rätt tid i livet kan ställa till det så :/
Hoppas så att det går bra för vederbörande och att påhälsningen blir bra.

Kram kram

Lena sa...

Aj då, det låter tufft det. Minns att ni skrev om det då, att det var positivt. Det är verkligen tufft för vissa. Så sorgligt när man i efterhand vet att det hade kunnat vara så annorlunda.
Hoppas att det hjälper att Turbo får mer detaljerat schema för personal och att Timmy snart är tillbaka på skolan, för Turbos skull.
Saknakramar ♡♡♡