Januari:
När skolan drar igång efter jullovet så är det våra fina assistenter på hemmaplan, Kent och Nisse, som jobbar som assistenter även i skolan. Det rullade på och efter den stora smällen hösten 2013 så hade man inte lyckats hitta någon ny lärare till Turbo. Men en ny lärare var på ingång och matte kunde Turbo ha med gymnasieläraren som det funkat bra med hela tiden.
Jag åker iväg två dygn och träffar fem goa NPF-mammor hemma hos Nina, som så gulligt släppte in oss yrväder i huset. Det blev ett par dygn med mycket pepp och många minnen att leva på ett tag. Vi har som sagt speciella band till varann.
Under januari hann jag och mannen med att gå på två begravningar också. Två fina äldre vänner som gått bort och det under en och samma vecka t o m.
Så smått börjar vi också förbereda Turbo på att vi kommer att göra om hela köket om ett par månader. Det tas inte väl emot, men bearbetningen är iaf påbörjad.
Februari:
Under månaden är det lite små incidenter i skolan: internetstrul, spring i lokaler så Turbo vägrar gå till skolan, inbrott och stulna datorer som förstås påverkar men vi tar oss igenom det.
I ett möte med bl a rektorn så framför jag och mannen vår önskan att låta Turbo gå ett tionde år i grundskolan. Rektorn tar med sig önskemålet till skolchefen som är beslutsfattare.
I slutet på februari träffar Turbo ett par nya personer - Alex som ska börja jobba på korttids och även en ny lärare till skolan. Båda mötena fungerar bra och vi börjar se framåt. I skolan har Turbo inte haft lektioner sen i mitten av september så det är ca ett halvår (förutom matte förstås).
Utbrott kommer och går som vanligt under månaden, men avslutas med ett megautbrott på skolan så assistent Kent får sopa upp spillrorna när jag hämtat Turbo. Kändes väldigt tryggt i det läget att ha erfaren personal vid Turbos sida. Han har för mycket nya saker i livet och då rinner det över vid en motgång som internetstrul. Ny personal på korttids, ny lärare i skolan, vi brötar och river i köket för att göra plats för nytt, jag målar om matrummet vilket var väldigt jobbigt för honom - inte konstigt om det blir för mycket!
Mars:
Vi stökar rejält i köket i väntan på det nya. ALLT ska ut och Turbo håller ihop rätt skapligt, trots allt.
Mannen och Turbo åker till Stockholm samma dag som snickare, målare, elektriker m fl startar upp köksrenoveringen här hemma. Jag mailar bilder till dem varje kväll så Turbo ska vara underrättad om vad som händer här. Rörigt är det.
Direkt efter att jag hämtat dem vid tåget som kom från Stockholm, så kör jag Turbo till korttids där han ska vara några dygn. Allt planerat så han ska slippa så mycket som möjligt av renoveringsröran.
Så småningom blev köket färdigt och vi kunde pusta ut. Phu!! Snickarna gjorde ett fantastiskt bra jobb som var oerhört tillmötesgående när det gäller att ta hänsyn till vår familjesituation med diagnoser i familjen.
.jpg)
Mot slutet av månaden brakar det lite för Turbo pga att allt blivit för mycket. Det har varit en tuff period med köket förstås, men också väldigt mycket i skolan när lektionerna dragit igång igen efter att ha varit utan i ett halvår. Vi backar lite för att lugna ner situationen lite.
April:
Vi får besked om att vår önskan att Turbo ska få gå ett tionde år i grundskolan gått igenom. Skönt att det inte blev något problem! Men mycket oro och vånda var det innan vi tog sats och berättade det för Turbo. Han var ju inställd på gymnasium på orten till hösten....
Vi byter bil - inget konstigt i en standardfamilj - men där var vi tvungna att förbereda ordentligt. Förra gången vi bytte så förberedde vi inte tillräckligt och det blev en del utbrott som följd och oron satt i länge hos Turbo. Denna gången gick allt bättre.
Turbo fick hem sitt kedjetäcke från habiliteringen och han börjar använda det omgående trots att det är en stor förändring.
Under månaden fick jag och mannen träffa en specialist inom klinisk genetik angående Turbos diagnoser. Hon är rätt säker på att hans autism ligger i en kromosomdiagnos han har, en diagnos som vi vetat om under ett antal år men inte vetat så mycket om. Spännande och mycket intressant att få en förklaring till det även om vi inte grubblat över det! Och därmed kan alla som är påstridiga om att kosten, vaccin el dyl skulle orsaka autism, packa ihop sitt (iaf när det gäller Turbo).
Maj:
Månaden flyter på lugnt och för första gången ser vi ett framsteg som innebär att Turbo vänder sig till sin assistent i skolan i stället för att sms:a mig. Det är så vi vill ha det!
Vi var ett gäng tjejer som skubbade Vårruset i Göteborg. Jätteskoj hade vi, men mindre skoj att jag lyckades tappa min iPhone under loppet så glaset spräcktes.
Slutfinishen på köket pågår och i samband med det lägger vi in nytt golv även i hallen. Detta utlöser utbrott hos Turbo som inte kan förlika sig med ett annat golv än det han är van vid. Utbrotten klingar av så småningom, men återigen ser vi hur svårt han har för förändringar.
Jag och mannen firar en-hel-massa-årig bröllopsdag i Stockholm och tar ett fint kort på äldste sonen Charlie!
Under tiden som vi var i Stockholm så var assistent Kent hemma och tog hand om Turbo hela helgen. Turbo trivdes som fisken i vattnet!
Juni:
Lite strul med assistansbolaget hade vi inför sommaren, men här stod jag på mig för jag visste att jag hade rätt. Men tråkigt när man måste sätta ner foten hårt.
Assistent Kent är sjukskriven en vecka pga en skada, så det blir några hemmadagar från skolan för Turbo. Skört med så få assistenter i skolan.
Jag och mannen följde med på en kort men underbar dagsutflykt till Danmark tack vare att vi hade korttids så lämpligt dygn.
Under månaden får vi beskedet från assistent Kent om att han säger upp sig för att gå vidare med andra uppgifter. Kan säga att här mådde jag riktigt dåligt å Turbos vägnar. Usch, vilken period detta var, den vill jag bara dra ett stort streck över! Vad skulle hända nu? Hur skulle skolsituationen lösa sig? Hur skulle assistansen på hemmaplan lösa sig? Hur skulle Turbo ta det att favoriten försvinner? Det var många och svåra frågor och det blev ordentlig hjärnstress för mig när det gäller att lösa allt för Turbo på bästa sätt, även om Kent var mycket behjälplig i det här läget.
Turbo börjar göra en del framsteg och ett bevis får vi av att han bl a är med på en väns begravning. Det är riktigt stort även om vi anpassar efter hans behov!
Juli:
Kent grävde fram en efterträdare till sig, och Turbo får träffa nye Timmy. Det funkar bra som väl är och vi börjar tro att allt ska lösa sig till slut.
Turbo och Kent tar en heldagstur till Liseberg och detta ska vara Kents sista ordinarie pass hos Turbo.
Vi ser Turbos mognad och utmanar lite, genom att ha en 17-årig släkting på besök under ett dygn. Det är också riktigt stort. Vi har inte haft gäster öht när Turbo är hemma, på hur länge som helst.
Jag och mannen semestrar några dygn i Norrköping. En vacker stad och vi går också på Kolmården med en god vän från bokstavslandet.
Mannen tar med Turbo på sin årliga utflykt några dygn någonstans i Sverige. Han träffar bl a en kusin och de trivs ihop.
Under tiden målar jag om i matrummet och det tas inte bra emot när Turbo och mannen kommer hem. Utbrott blir resultatet!
Augusti:
Sommarlovet rullar på och det är hyfsat lugnt. Mot slutet av lovet blir Turbo lite mer orolig och han dippar ganska rejält till slut. Det är inte så konstigt eftersom det kryper närmare inpå att Kent inte kommer att vara med vid skolstart, utan ett nytt ansikte som skolats in under ett par gånger på sommaren bara.
Trots oron så kunde vi för första gången sen Turbo var liten, gå ut hela familjen och äta på restaurang. Vilken glädje!
Skolan börjar lite skakigt, men det lugnar sig efter några dagar.
Månaden avslutas på ett underbart sätt. Jag var gräsänka och jag fick besök av en riktigt god vän från bokstavslandet! Vi hade ett par toppendygn tillsammans!
September:
När allt satt sig så kunde jag och mannen känna oss trygga i att Timmy tagit över Kents roll i skolan och hemma med Turbo. De klickar direkt!
Turbo lugnar sig och framstegen kan fortsätta. Vi hade med honom ut på marknad i byn, med tillhörande jippo. Också helt otänkbart för bara ett år sen.
Men helt plötsligt dippar Turbo igen. Av en händelse på ett av skolmötena så nämns vägarbetet som pågår. En massa oväsen när man tar bort asfalt visar sig vara den störande orsaken till Turbos oro. Det behövs inte mycket för att lugnet ska vara borta....
Personalen Alex på korttids jobbar sitt sista dygn med Turbo, så det är lite oro även på korttidsplanet.
Jag och mannen har en underbar tripp i Stockholm och vi träffar fina Å för första gången. Också en bekantskap i bokstavslandet.
Lite utbrottande hade vi i slutet av månaden pga hastiga förändringar och lite för mycket krav på Turbo. Vi var tvungna att backa och ta det lite lugnare med honom.
Oktober:
Vi byter assistansbolag 1/10 och ser fram emot ett gott samarbete. Så småningom är det tänkt att Kent ska bli vår verksamhetschef när han är färdigutbildad.
Turbo får en rejäl svacka under månaden och mycket rasar för honom och oss. Utbrott efter utbrott och vi förstår att något är allvarligt fel. Detta var en månad igen som var otroligt psykiskt påfrestande för min del, med många jobbiga saker att ta itu med. Jag var tvungen att gräva djupt i Turbo för att få reda på saker och ting, ingen lätt uppgift! På skolfronten fick vi ta ett stooooort kliv bakåt för att Turbo skulle bli lugn igen.
Jag hade också en fnurra att lösa med en assistent, vilket kändes jättejobbigt och påfrestande. Jag kan svälja mycket och tänkte strunta i det först, men det bara växte i mig och jag var till slut tvungen att ta upp det. För hur jag än försökte så fick jag det inte ur min skalle, utan problemet bara växte och växte. Men lärdomen är, att det nog är nyttigt att ta fram även negativa saker i ljuset ibland, så man kan reda ut och gå vidare på ett ännu bättre sätt sen. Det kändes oerhört gott efteråt!
När månaden var slut, var också jag helslut och så där fruktansvärt nära-väggen-utpumpad av total hjärnstress! Här ville jag bara resa bort från alltihop och inte träffa en människa - men det passar inte alltid att göra så när man lever i bokstavslandet. Bara att mala vidare och hoppas att kroppen håller.... men det kändes som att hjärnan var totalt ihopskrynklad och nära att brinna upp!
Mot slutet av månaden börjar nye personalen Tobias att jobba med Turbo på korttids.
November:
Mannen tar med sig Turbo på en kort tur bort, första helgen under november, för att jag ska kunna komma ikapp mig själv efter allt som varit. Den helgen gjorde gott!
En schemaändring på korttids införs och utbrotten från Turbo haglar. Bara tiden som får gå, gör att det så småningom lägger sig. Jobbig tid som bara var att ta sig igenom. Mitt i allt detta var vi tvungna att t o m backa på ett korttidsdygn för Turbos skull. Det har aldrig hänt förut, men här kändes det tvunget.
Denna månad bjuder på många ups-and-downs och blir inte så lugn som vi hade behövt.
Jag och mannen gör också ett besök på en tänkbar gymnasieskola i en grannkommun. Det ser riktigt bra ut! Återstår att se om Turbo kommer in där.... vägen dit känns ganska lång, även om vi är optimistiska trots allt.
Under månaden står det också klart att jag är veteallergiker (inte glutenintolerant). Jobbigt kan man tycka, men jag ser det som en befrielse! Jag fick ett nytt liv!
December:
Jag och mannen följde med två lärare till en internatskola ca 15 mil från vår ort. En fin skola som kanske kan bli aktuell för Turbo om några år, vi får se.
Turbo känns hyfsat lugn igen, men har väl några upp-och-ner-dagar under månaden. I det stora hela är det en bra månad.
Ett rejält framsteg ser vi på julafton då Turbo kan vara med bland ca 50 personer när vi hyrt sim- och sporthall. Han är t o m med i lagtävlingar (med mannen som lots vid sin sida) och detta är riktigt stort!
Vi avslutar året med att åka till Stockholm, jag och mannen, medan Turbo är på korttids. Vi har några härliga dygn där, träffar goa människor och bara har det gott! Turbo har också haft det bra!
Detta var år 2014. Ett svängigt år med en hel del turbulens men också många glädjande framsteg hos Turbo.
Nu återstår det att se hur 2015 blir. Ett spännande år, bl a eftersom Turbo går ut 9:an för andra gången. Och sen då?? Ja, det får året utvisa! Men den där ovissheten är ju ett mardrömsscenario för Turbos del, så det kan komma att ställa vardagen på ända.... vi får se hur allt går.
Kram, kram till er som orkade läsa ♥
1 kommentar:
Klart vi orkar läsa! ♡
Kram till er
Anna R
Skicka en kommentar