Kattens dag & Svenssonhelg

Idag blir det ett riktigt Svensson-inlägg här från mig! ☺
Turbo åkte direkt till korttids efter skolan i torsdags och stannade kvar tills i eftermiddags. Tre dygn som det brukar vara på helger. En lite annorlunda helg med sjukdom bland personal och sena kvällar, men huvudsaken det gått bra för alla parter även om Turbo är en aning trött nu. Så här såg det ut kl 18 här hemma ikväll, en timme efter hämtning på korttids: ☺☺☺

De har tydligen följt Dream Hack live och det har blivit sent i säng. Men det händer inte ofta och jag tycker det är jätteskoj om det händer lite roliga saker som Turbo är intresserad av. Sömnen hoppas jag han tar igen sen.
En av personalen var sjuk och detta fick Turbo reda på på torsdag kväll. De fick därmed stuva om lite i ordningen som egentligen var planerad. Förmedlandet fixade Tom galant med Turbo, som har ordentlig rutin på att jobba med honom. Han fick även dra ett större lass än tänkt denna helgen. Även den nya personalen Tobias hade ett bra dygn med honom. Skönt när allt löser sig och flyter på!

Två långa rader med marschaller! 

Själva har vi levt ett vanligt Svenssonliv denna helgen, känns det som. Men vi har väl inte suttit och rullat tummarna alls, utan det har varit en del aktivitet. Tyvärr har vi fått jobba en del också, då vi har en viktig deadline på tisdag kväll. Bara att mala på om vi skulle hinna färdigt.

Mannen var bjuden på hockey till Scandinavium på torsdagskvällen så han fick lite avkoppling där medan jag var hemma och städade och röjde lite i min ensamhet. Skönt att göra sånt utan att ha något annat som pockar på min uppmärksamhet.
Fredagen blev vanlig jobbardag för min del, från morgon till kväll.

På lördagen var det lite att stå i, men ändå gick det hyfsat bra. Av en händelse såg jag på fb att en granne varit in till zoo-tillbehörsaffären i byn och vaccinerat sin katt. Veterinären besöker affären en gång/år och har då drop-in för vaccinering av hund och katt. Jahapp, jag tackar för den påminnelsen annars hade vi missat det. Så det var bara att dra iväg dit in och få den där viktiga sprutan till båda katterna.

Hemma behövde vi förbereda för gäster till kvällen. Däremellan skulle vi bort ett par timmar också, för att träffa fler vänner. När förberedelserna var klara stack vi iväg. Trevligt och härligt!
Gäster på kvällen sen - myyyysigt! Härliga goa vänner som förstår vår sits med NPF i huset! Man blir så glad efter en kväll tillsammans med dem. Glädjen har vi levt på idag med!

Våra vänner hade en trevlig liten hund med sig! Vi hade inte tänkt låta våra katter träffa hunden, men vi testade lite försiktigt efter ett tag.

Det gick ganska bra!
Våra katter hade därmed en annorlunda dag. Först en färd till vaccination och sen folk hemma med en fyrfotainkräktare!! Haha, stackars dem!

Det var en helg med en massa Svenssonliv och det har varit underbart trevligt och härligt! Det kanske inte verkar som något speciellt, men för oss är det det. Skönt när vi har så pass med ork så vi fixar en vanlig Svenssonhelg, det är inte alltid vi gör det. Därför njuter vi extra när det funkar och vi inte däckar i soffan!
Nu satsar vi inför en ny vecka, med en del innehåll - som vanligt!

En varm och innerlig go´kvällskram till er alla kommer här! ♥

PS. Till den som gissade på vilket assistansbolag jag skrev om HÄR i detta inlägg, kan jag meddela att det inte var rätt bolag. DS.

Njuter helg!

Den här dagen går alldeles för fort. Egentligen hade jag tänkt skriva ett ordentligt inlägg här idag, men jag inser att jag inte hinner. Nu är jag och mannen på väg bort och ska träffa en del vänner. Sen när vi kommer hem inväntar vi ett par goa vänner till oss. Vi har varit så smarta så vi förberett så gott som allt, så det är bara att sätta sig och njuta!

Njut ni också av kvällen och helgen så "ses" vi sen! Kram, kram! <3

Skickat via Blogsy

Assistansbolag vs assistansbolag

En hektisk dag idag också, men nu är den snart slut och behållningen av dagen är ett stort leende efter ett besök hos assistansbolaget. Bl a träffade vi en ny tilltänkt assistent till Turbo som i fall det funkar, ska ta över Timmys tider här hemma. Men första mötet för honom med Turbo blir antagligen inte förrän i januari, så vi får se hur de klickar med varann. Jag och mannen känner oss positiva inför det mötet, men jag återkommer om detta senare.

Nu tänkte jag skriva historien om vår "resa" när det gäller assistansbolag. Jag tror det är fyra år sen assistansansökan gick igenom och under dessa fyra år är vi nu inne på vårt tredje bolag. Det låter inte klokt, men det finns förklaringar och nu känns det som vi hittat hem! Det känns riktigt gott! Men jag börjar från början.

Det första bolaget som vi tog kontakt med, fick jag som rekommendation från en mycket god vän här i bokstavslandet. De bor en massa mil från oss och de hade mycket god kontakt med sitt bolag och var jättenöjda och är det fortfarande. Så i det bolaget hamnade vi från början. De hjälpte oss med ansökningen och var behjälpliga och kunniga på det sättet. Vi hade inget att klaga på egentligen, men vi saknade den där nära kontakten som min vän i en annan del av landet verkade ha. Det visade sig väl också att det skiljer väldigt mycket från ort till ort inom samma bolag. Min väns kontakter på deras ort, hade mycket bättre kunskap inom autismen, vilket inte "vårt" kontor hade.

Av en händelse träffade vi efter en tid, på en man i väntrummet på habiliteringen. Han jobbade som säljare på ett annat bolag (nr 2) och pratade sig varm för det naturligtvis, även om han inte var i tjänst just då utan var där som privatperson precis som vi. En mycket stark känsla fick jag av det korta mötet och det handlade om hans dotter och den assistent som var med. Vilket samspel de verkade ha! Det flöt på så otroligt bra och det gjorde stort intryck på mig. Pappan till den flickan gav oss iaf sitt visitkort och kontakt togs senare. (Denne man kallar jag Berget här på bloggen.) Han "sålde" in oss och vi nappade, för allt lät så bra.

Berget var inne på att vi borde ha fler assistenter i huset - då hade vi "bara" Nisse en gång i veckan. Jag och mannen protesterade för vi visste hur svår Turbo var/är med nya ansikten. Så vi sa ganska bestämt nej! Men eftersom han stod på sig och ville att vi skulle träffa en tilltänkt assistent så sa vi "ok, vi kan väl träffa killen då". Denna kille var Kent. Vi behövde bara träffa honom en första gång så kände både mannen och jag att han var klockren för Turbo. Resten av den historien om hur det gått mellan dem och hur bra Turbo trivts med honom, vet ni ju.....

Sen blev det en massa strul med handläggaren (inte Berget) som tog hand om oss, pga för hög arbetsbelastning. En massa missar stup i kvarten och det gick ut över Turbo. Jag vet inte hur många utbrott Turbo hade pga assistansbolagets missar, och så ska det naturligtvis inte vara. I det läget var jag beredd att ge upp detta bolag OM det inte hade varit för Kent. Det enda som höll oss kvar i bolaget var Kent, annars hade vi bytt tillbaka till det första på stört. För Turbos skull så stannade vi kvar så han fick ha Kent som assistent.
Under tiden som går så slutar Berget på detta bolag och börjar på ett mindre. Där är han nu VD.

Tiden går och sen kommer slaget att Kent säger upp sig och slutar på bolag nr 2 och går över till Bergets bolag (nr 3). Suck!! Då hade Kent jobbat hos oss i drygt 1,5 år och dessutom fanns han med i skolan, så det blev ett hårt slag.
Vi tar kontakt med Berget och kollar läget hos dem lite och bestämmer ett första möte med honom på bolag nr 3. För oss är det ingen tvekan utan vi går över till dem ganska omgående. Det är därför vi kan ha Kent här lite hos oss fortfarande och tanken är att han ska vara hos Turbo en gång/månad för att hålla kontakten nu när vi är i samma bolag igen. Kents huvuduppgift kommer att bli något helt annat när han gått utbildningar färdigt, men vi är superglada att det går att lösa så här. Kent kommer också att främst under Januari månad att ta Timmys tider här hemma innan något annat är klart. Tanken är att han senare ska bli vår verksamhetschef när han är redo att ta över den uppgiften. (Jag har fått löfte av Kent att skriva ut detta, ifall någon undrar. ☺) Han känner Turbo väl och vet vilken typ av assistent som passar att jobba med honom, så vi tror att det kommer att bli kanonbra.

Bolag nr 3 känns otroligt bra för oss. Ledningen har en enorm kunskap av bl a autism eftersom de själva lever med det. De vet hur det är att ha assistenter hemma och de vet också hur viktigt det är att assistenterna handplockas för varje brukare.
Sen gillar jag också Bergets tänk med att ha framförhållning, att kunna se framåt. Han vill nu stabilisera upp allt som rör assistenter runt Turbo så det inte blir så sårbart som det är nu. Ledningen har en vision om hur assistansen runt Turbo ska se ut och det låter som en dröm för oss föräldrar. Samtidigt tror jag att Berget (och Kent) kan få det att funka på sikt, med sitt sätt att jobba fram det. Vägen dit är förstås lång och det finns mycket vi måste jobba på med Turbo också, men nånstans måste man börja och sen sträva framåt, sakta men säkert. Med Bergets egenupplevda erfarenhet i bagaget och Kents yrkeserfarenhet inom området, så kommer det säkert att gå bra.

Allt detta känns oerhört tryggt för oss! Vi har aldrig upplevt att ett assistansbolag banar vägen på det här sättet så det är en helt ny upplevelse. Vi har ju heller ingen erfarenhet av HUR man ska kunna göra saker och ting bättre inom det här området så det känns fantastiskt bra att få ledas av någon/några som har mer erfarenhet än oss.

Det får bli allt för idag! Tack och kram från mig ♥

Bra dag

En bra morgon hade jag och Turbo i morse, vilket jag egentligen inte trodde att det skulle bli. Han kom i säng lite sent igår kväll och i morse behövde jag köra upp honom lite tidigare än vanligt för en liten extra morgonrutin. Men allt gick förvånansvärt bra och glad i hågen hoppade han in i taxin och lämnade hemmet.

Skolan hade fungerat väldigt bra idag och det blev jag också förvånad över, men glad förstås. Och jag måste bara berömma Turbos lärare som kämpar på och inte ger upp. Det är så fantastiskt att se lärare som letar lösningar och som vägrar ge upp, även om Turbo har sina dåliga dagar alltemellanåt. Men positiviteten finns hos dem och det tackar vi för!
Fritidstid med Valle på eftermiddagen hade nog fungerat bra, som alltid! En glad kille mötte jag när jag hämtade honom. Så härligt!

Ikväll har han känts lite orolig, eller trött, eller vad det är. Det kan vara att det är korttids i helgen som oroar honom igen. Tidsförskjutningen i o m att de lagt om dygnen där, oroar nog fortfarande och lite annat, men jag hoppas allt ska gå bra.

Det var lite smått från mig ikväll. Mer kommer antagligen i morgon beroende på hur dagen flyter på. Bl a väntar ett spännande möte....

Kramen till alla som vill ha ♥

Skum sömn

Som tur är har vi haft en lugnare dag idag. Hur det varit i skolan vet jag inte, men jag antar att det inte varit några jättestora grejer som inträffat eftersom jag inte hört något. Eftermiddagen och kvällen har också varit lugn. Mannen tog över rodret här ikväll så jag fick komma iväg och träffa lite vänner och koppla bort hemmet en stund.

Tidigare under dagen fick jag ett oväntat samtal från den läkare på habiliteringen som skriver ut Turbos medicin. Han ville diskutera sömnen och den medicinering som Turbo har. Det var ju lite kul eftersom jag håller på med att registrera hur Turbo sover på nätterna just nu! Han tyckte det verkade mycket intressant! Mer om detta sen, men jag blir inte klok på hur forskningen kommer fram till olika saker när det gäller vad som är bra eller dålig dos. Måste läsa på lite mer, för en artikel som jag såg florerade häromdagen sa tvärt emot vad en föreläsning läkaren varit på häromveckan.... Skumt!

Usch, jag känner att jag inte hinner med här riktigt. Det kommer att gå i ett, de veckor som är kvar av det här året. Vi har någon grej varje vecka, mer eller mindre stor grej och allt rör Turbo förstås. Pust, pust, men bara att mala på och försöka hänga med. De sista dagarna detta året har jag och mannen skrivit S-L-A-P-P-A och S-L-Ö-A i vår kalender. Det kommer nog att vara välbehövligt då!

Må bäst så "ses" vi i morrn igen! Kram på er ♥

En dip

Tyvärr har Turbo haft en dip idag och det går bl a ut över skolarbetet och sms:en haglar till min mobil. Svårt att jobba ordentligt då när man måste koncentrera sig på att svara honom innan han får utbrott. Jag skulle vilja stänga av mobilen och bara koppla bort, men det är inte riktigt rätt taktik mot Turbo. Nu har vi äntligen fått honom så långt som att han säger till när något oroar honom och känns fel, innan han får utbrott. Då kan man inte nonchalera hans signaler, utan vi måste ta de på fullt allvar. Men lite tröttande är det allt.

Svamp med isskorpa!

                                                                  

Nu hoppas jag att orosmomentet (internetstrul på skolan) snart - eller helst igår - blir avhjälpt. Tror det annars kan gå ut över skolan så den inte blir av t o m.... Vi får helt enkelt hoppas på det bästa! Men assistenterna får det förstås lite tuffare än vanligt, när allt inte är som det ska runt Turbo.

I eftermiddags assisterade Timmy här hemma och jag kunde åka till frissan och koppla av lite. Hur skönt som helst!

Piggar upp mig med några dystra svarta slingor :) 

Det var det sista ordinarie passet som Timmy hade här hemma. Nu går han ner lite i tid av personliga skäl. Jag hoppas förstås för hans skull att det blir bra för honom - vilket jag tror att det blir! Sen får vi se vad som händer här hos oss..... Spännande tider!

Dags för en snabb kvällsprocedur innan vi hoppar i bingen för att samla nya krafter till en ny dag. Vill gärna att den flyter på smärtfritt och fint!
Kramelikram till er alla ♥

Händelserikt men ändå lugnt

En ganska lugn helg har vi lyckats åstadkomma så här långt. Turbo har varit på gott humör och ingen oro har legat och dallrat i honom, så då flyter det på ganska bra - med våra mått mätt förstås. Morgonlandningen igår(lörd) tog väl en aning lång tid, men annars får vi vara nöjda!

Jag och mannen har turats om att assistera sonen. Mannen har också varit iväg ett par gånger nån timme, i övrigt har vi hållit oss hemma. Jag har, mellan varven, gjort lite nytta men ändå i min egen takt.

Jag har bakat bröd till mig (utan vete)....

..... bakat kladdtårta (utan vete)

..... gjort müsli (utan vete)

.... och även hunnit med att glögga lite också ;)

En förlamande trötthet dök på mig på lördagseftermiddagen (men det var INNAN jag drack glöggen ☺☺☺), men då gick jag snällt och la mig på sofflocket nån timme så var jag redo för kvällens bravader sen. Men de bravaderna var inte värre än att äta tacos och se på "Så mycket bättre" med familjen! Som tur är så gillar Turbo musik, så det programmet vill han gärna se. Men det funkar inte utan en massa anpassningar runt bordet.... och så får det bli om vi ska kunna ha en hyfsat bra familjekväll.

Min stora uppgift under helgen var ju att försöka berätta för Turbo att assistent Timmy kommer att skära ner på sin arbetstid och därmed sluta sina pass här hemma. En stor förlust igen förstås, men med en del pusslande från både Nisse, Timmy och Kents sida så ser det nu ut som vi kan få en ganska bra övergång till något annat (något som bara finns på planeringsstadiet än). Nu har jag presenterat övergångsschemat för Turbo och jag tror det måste smälta in hos honom innan vi får någon riktig reaktion. Samtidigt kom det också fram hur mycket han saknar Kent här hemma.... 

Men vi är sååå glada och tacksamma för att alla tre killarna gör så det blir så bra det bara kan i det här läget! Vi har nu fått ihop en tillfällig lösning som sträcker sig över december och januari. Sen är inget klart (mer än att det finns en reservplan från assistansbolagets sida), så vi får se hur det utvecklar sig. Jag ska berätta mer om det här snart, ska bara invänta ett möte som vi har nästa vecka, sen tror jag att jag kan skriva om hur allt ligger till med alla som slutat men som på något konstigt sätt ändå finns kvar till viss del....

Under helgen fick jag också tillfälle att visa lite bilder för Turbo, som jag tog i onsdags när jag och mannen var och tittade på gymnasieskolan i grannstaden som vi i det här läget hoppas på för Turbos del. 

Vi tittade igenom bilderna och ja, lite tillknäppt blir han ju. Inte så konstigt egentligen, för hur som helst så kommer det att bli en radikal förändring från hur det är nu till hur det kommer att bli till hösten. En bekymrad fråga ställde han: "Kommer jag att gå med andra elever då?" Vi vet att han behöver sitt lugn runt sig och det där är en fråga som vi måste ta tag i för att se om det går att ordna miljön så lugnt som möjligt för honom. Vi har bara börjat nysta i framtiden än, så fortsättning lär ju följa.... Vi vet ju inte ens om han kommer in där....

En liten utflykt blev det i eftermiddags med familjen. Turbo ville in till stan och äta så det är bara att passa på när han vill ut. Gott och mysigt som vanligt och jag njuter när vi kan åka alla tre till stan och det funkar!! Detta trodde vi inte ens för ett halvår sen. Härligt med såna framsteg!

För att summera så tycker jag det blev en bra helg. Vi har kunnat prata om både gymnasium och att Timmy slutar här hemma, men fortsätter med skolassistansen. Så nu är dessa avslöjanden klara - skönt!  

Kram och må fint i söndagskvällen ♥

Vila önskas

Fredag idag och nu väntar en hemmahelg. Jag hoppas verkligen den blir lugn och fin så man får vila hjärnan lite. Det behövs!
Det jag ska försöka koncentrera mig på i övrigt är att hitta ett lämpligt tillfälle för att berätta för Turbo att assistent Timmy skär ner på sin tid ganska omgående. Han kommer alltså att försvinna från sina pass i hemmet, men fortsätter - som tur är - med att vara assistent på skoltid. En mycket duktig assistent det här, och vi är väldigt glada för att han finns i skolan för Turbo framöver.

Alla i familjen känns lite trötta och slitna nu, så vi får försöka vila så gott det går. Allt beror ju förstås på Turbos dagsform om vi får vila eller inte....

Jag önskar er alla goa läsare en finfin helg! Kramen på er ♥

Tänkbart gymnasium??

Tyvärr var jag minst lika trött i morse som jag var igår kväll när jag la mig. Fattar inte.... hade svårt att orka med morgonpasset med Turbo, men lyckades på något sätt få iväg honom till skolan med taxin. När han åkt kröp jag faktiskt tillbaka till sängen igen, vet inte när en sån sak hände sist. Försökte kvickna till efter ett par timmar, men när jag läste i iPaden vaknade jag av ett ryck av att den gled mig ur händerna. När mobilen ringde och skakade liv i mig 10:30 kände jag mig tvungen att försöka vakna. Det var Kent som ringde och snackade lite schema med mig och det var välbehövligt. Bra jobbat där, Kent och Berget! Det är lite pussel nu när Timmy snart slutar sina pass hemma hos oss. Mer om det snart, för nu börjar det bli lite mer klart om hur vi ska göra.

Men, hade inte Kent slutat?? Jo, visst är det väl så (tyvärr) och jag kan förstå att en del av er läsare som hänger med här på bloggen blir en aning förvirrade. Det är en lång historia hur allt hänger ihop, men den har jag tänkt att berätta lite om framöver. Men lite synd om Kent tycker jag allt... alla drar i honom trots att han sagt upp sig.... så även jag... den stackaren får nog emigrera om han vill bli av med en massa tjatiga mammor, har jag en känsla av... ;)

Trött ja.... den här veckan har det varit en del i stort sett varje dag. Datorhaveriet och en svår lotsning av Turbo där och sen gårdagen där jag fick göra en svår lotsning igen och då på hans förlängda fritidstid med ny personal. Båda dagarna slutade hyfsat bra, trots allt, men såna där djupa lotsningar tar hårt och inte konstigt man blir urlakad efter så pass intensiva grejer.

Igår var Turbo lite längre på fritids för jag och mannen var in till stan och kikade på en gymnasieskola som kan vara tänkbar för Turbo till nästa höst. Det är en liten nystartad avdelning där det ska gå elever med diagnoser inom autismspektrat. Vi fick träffa de lärare som jobbar där just nu och vi fick bekanta oss med lokalerna. De berättade lite om hur de jobbade och vilka anpassningar som görs. Allt lät väldigt bra, även om det behöver skräddarsys till Turbo väldigt mycket om det ska fungera. Men personalen verkade förstå och de var inte alls omöjliga på att se lösningar på saker och ting.
Att ha en egen assistent med sig, var de inte heller aviga till. Som läget är nu med Turbo, så är det ett måste om skolgången ska kunna genomföras.

Vi får helt enkelt se vad som händer. Först och främst måste Turbo knapra ihop sina betyg om han ska ha en chans att kunna söka dit. Det är ändå så att han får söka precis som alla andra gör. Så nu gäller det att få honom motiverad.
Spännande tider är det iaf och mer händer med besök på iaf en till skola om nån vecka!

Även idag har jag fått lotsa Turbo och nu gällde det under skoltid. Denna gången blev det inte så djupt och det gick bra att vända honom genom sms till att vara mer positiv. Det jag och Turbo kommer fram till under sms:en måste ju även assistenten få veta, annars blir inget bra. Så sms även till Timmy så han fick agera utefter det sätt som Turbo medger. Och idag blev det lyckat! Så härligt!
Timmy har varit här på eftermiddagen och tagit hand om Turbo och det var extra skönt idag när jag inte gör många knop. Satte mig i källaren med en filt omkring mig och mer än att sätta igång tvättmaskinen brydde jag mig inte om att göra. I morgon måste det bli nya tag då en lång jobbardag väntar. Förhoppningsvis utan att behöva lotsa Turbo... Sen får det bli en absolut hellugn helg för min del och jag hoppas att inget krånglar för Turbo så det blir lugnt även på den fronten.

Jag hoppas innerligt att denna enorma trötthet jag känt idag, beror på någon bacillusk som flugit på mig. Jag vill inte veta av något utmattningssyndrom igen som jag hade för ett par år sen! Nu när jag mår så mycket bättre efter att ha fått bort vetet ur kosten, så vill jag inte drabbas av något annat. Jag vill kunna njuta av min "nya" kropp ett tag. Om ni bara visste vilken skillnad det är! Jag fick tydligen i mig något litet i helgen, i nån sås som hade vete som en liten, liten biprodukt. Det tar ca tre dygn innan det onda går över, har jag förstått nu....

Nu blir det natter snart, hoppas jag! Kramelikram ♥

Händelserikt och trött

Det har varit en händelserik dag, men tyvärr kan ni glömma att jag ska orka ge er en uppdatering här på bloggen ikväll. Sorry, men hjärnan är tokslut för dagen. Bl a har jag lotsat både Turbo och nya personalen på korttids/fritids idag via sms och telesamtal. Utbrott hänger i luften och varenda en av mina hjärnceller måste fokusera på att skriva/säga rätt saker för att om möjligt undvika utbrott. Samtidigt började ett mycket viktigt skolmöte som gällde Turbo.... Liiite kaos! Sånt tar hårt, så hjärnan blir en aning uppstressad. En natts god sömn så är jag på banan i morgon igen.

På återseende förhoppningsvis i morrn. Sov sött och gokramen till er alla! <3

Skickat via Blogsy

Laptop och strultrött

Ja, kära nån vilken eftermiddag och kväll det här blev!! MEN nu är det så att jag förberett ett inlägg tidigare idag så det får ni här och nu ta del av även om den här dagen blev som den blev!


Helgen som gick var det ja.... Den var ganska lugn, faktiskt! Jag och mannen delade på oss rätt mycket både under lördag och söndag och jag fick träffa lite goa vänner på lördag eftermiddag. Härligt med lite avkoppling!

Men på söndag förmiddag hände en grej med Turbos dator och det är ju alltid katastrof när datorn krånglar. Fläkten har varit lite halvkass under en längre tid så det var väl inte helt oväntat att den la av helt. Men hur man än gör så går det inte att förbereda Turbo på detta utan utbrott blir första reaktionen.

Allt gick ändå hyfsat bra! Det var bara en efterrättsskål som gick i bitar så med våra mått mätt var det väldigt lindrigt.

Fortfarande hel

Mannen var på jobbet och jag fick lugna Turbo med att han fick komma hem på stört och försöka fixa laptopen. Mannen kom förstås direkt - jag är så glad att vi tänker lika, att vi båda är överens och förstår att vi måste lägga våra grejer åt sidan (i det här fallet jobbet som fick vänta nån timme) och lösa akuta saker på direkten. Mannen kom hem utan att knysta, satte sig hos Turbo och skruvade isär datorn, med tungan rätt i munnen medan Turbo satt bredvid och frågade intensivt och var orolig. 

Inte är det lätt att skruva i en laptop. Typ varenda liten skruv behövde bort för att öht komma åt fläkten för att se vad som hänt. Och inte hade vi någon garanti att ge Turbo om att det gick att få ordning på problemet. 

Men med gemensamt pillande och skruvande (fast mest mannen) så fixade vi det! Pjhu!! Svettigt där ett tag! Men sen fungerade den fint igen och skönt var väl det. 

Turbo hade tänkt att vi skulle åka in till stan på en liten utflykt senare på söndagen, men det ställde han in efter den där incidenten. Den tog nog hårt på hans psyke så han orkade inte iväg sen. Men det kan jag förstå, han klarade skruvandet rätt bra, tycker jag! 

Japp! Så långt hade jag förberett inlägget, och nu är jag så trött så jag orkar inte skriva om resten. Jag hade t ex tänkt skriva om ett tips jag fick från habiliteringen igår och som lät riktigt spännande. Det gäller att jag fr o m natten som gått, registrerar hur Turbo egentligen sover och det är riktigt intressant! Mer om det sen för registreringen fortsätter jag med några nätter.

Att jag är så trött nu beror på att Turbos laptopfläkt la av helt i eftermiddags. Ett par dygn höll den alltså. Stundtals var det riktigt jobbigt med utbrott som följd förstås. 

Men vet ni, utbrottet slutade på ett sätt så både jag och mannen blev rörda så det blänkte lite extra i våra ögon. Älskade unge, vad jag tycker om dig! ♥ ♥ ♥ 

Måste också berätta att jag idag har jag lärt mig något nytt: denna innehåller vete!!

Och jag kan nog konstatera att jag har blivit VÄLDIGT känslig! Ja, ja, man lär så länge man lever.... och jag överlever.... 

I morgon är en ny dag och en mycket spännande sådan! Och lite läskig!

Hmm.... ser att fonterna inte blir som jag vill i det här inlägget, men det får ni stå ut med eftersom jag inte orkar krångla ikväll.
Sov gott nu allesammans! Kram, kram & kram igen ♥ 

Så här mår jag - ett nytt liv!

Den här dagen sprang ifrån mig och bara försvann, så det blir ingen uppdatering just nu av hur helgen avlöpt. Men spännande var det idag när det akutopererades i Turbos laptop.... Huu, vad läskigt!! Ska försöka sammanfatta helgen i morgon......

...... för nu tänkte jag göra det stora avslöjandet ang hur jag mår, med anledning av mina kryptiska inlägg de senaste veckorna här, där jag inte berättat alls vad det handlar om. Men nu känner jag mig redo då jag testat mig färdigt.
Jomen, jag mår bra för tillfället! Och, haha, jag ler när jag förstår att det är så här man egentligen ska må när man mår bra! Det är helt otroligt! Jag har så smått börjat inse hur dåligt jag mått de senaste månaderna. Att jag inte stupat! Men... det var ju det där med den där envisa röda grisen som finns i mig....

Jag har nämligen utvecklat veteallergi. Det är alltså INTE samma sak som glutenintolerans. Även om livet blir mer komplicerat nu så är jag överlycklig! Jag har fått en förklaring till varför jag blivit så dålig, och jag kan undvika de ämnena. Jag tänker inte gå in på HUR jag mår av vete, det tänker jag bespara er, och det kan ge sig i uttryck på många olika sätt. Men jag kan berätta vad som hände förra helgen då jag var sämre än nånsin i detta.

Mannen och jag var alltså ute och åt lunch mitt på dan. Men där blev det fel med servitrisen så det blev en miss. Jag fick glutenfri panering på schnitzeln! Men den paneringen var gjord på vete där de plockat bort gluten (vilket är det vanligaste) och så dålig som jag blev efter den måltiden, så dålig har jag aldrig blivit. Jag är egentligen inte pjåskig med saker och ting och hade inte tänkt vara så noga utan kanske slarva ibland när jag t ex är borta. Men efter den "kyssen" förra helgen så.... nä..... jag ska nog avstå från det!!

Visst kommer det att ställa till med en del, men som sagt, det står jag ut med. Men bara att gå in på ett fik - hur mycket av det som finns där är utan vete?? Jaaa, jag ska leta.... Men nej, jag tänker inte klaga. En helt ny värld upplever jag nu när jag mår bra. Det är som natt och dag och det känns som jag fått ett nytt liv, så illa har det faktiskt varit!

Jag är en person som inte är så värst huslig i köket - har inget intresse av det, men nu står jag och gör min egen müsli.....

.......jag bakar mitt eget bröd.

Idag har jag t o m terroriserat pizzabagaren. Jag blev så otroligt sugen på pizza när Turbo ville ha hämtpizza. Även om pizzerior kanske har glutenfri pizzabotten, så är det ju inget jag kan äta. Så jag tog med mig en egen botten och de fixade pizzan galant till mig och var väldigt trevliga. Inget jag kommer att göra så ofta, men kul att det funkar när man är väldigt sugen! Jag skäms inte för mig att göra en sån här sak, det får andra göra isf ;)
Vetefri pizzabotten har jag inte hittat i affären, däremot glutenfri som är gjord på vetestärkelse - tänker inte ens så mycket som lukta på den!! Mitt alternativ var vetefri wraps, och det gick alldeles utmärkt att göra pizza på den!

Jag har nog alltid varit känslig mot vete, men det senaste året har det dalat och blivit värre och värre, för att de senaste månaderna smällt till och blivit riktigt akut. Men jag är, som jag skrev, oerhört glad över att veta vad det är och framförallt att veta att det inte var något annat allvarligt och obotligt. Men mitt i min glädje tycker jag så synd om alla andra som mår dåligt. Vi är många i bokstavslandet där kropparna tar stryk av stress som vi lever i dagligen. Jag kan ändå åtgärda och undvika det som påverkar mig, men andra sjukdomar går inte att åtgärda. Tråkigt och ledsamt för alla som drabbas av något. Och stressen är ju som den är, den kommer vi inte undan.  

För min egen del måste jag ta tag i motionen ordentligt nu när jag kan röra mig igen. Känns riktigt gott det, men jag har verkligen soffat till mig den senaste tiden - ingenting har ju funkat för mig. Men nu tar jag nya tag.

Kramar till er fina läsare ♥

Får vi ta helg nu?

Oj, vilken vecka det har varit. Det har varit fullt ös och blandad konfekt med ups and downs. Nu undrar jag om det går att beställa en lugn vecka på postorder?? Ska nog sätta mig och leta på nätet under helgen... ;)
Men hörrni, vi har rätt kul i bokstavslandet mellan allt det jobbiga som ibland uppstår. Sent igår kväll skrattade jag så tårarna sprutade och mannen undrade vad jag höll på med. Vi är några tjejer som stöttar varann och det känns som flera har en svacka nu, men skratta kan vi ändå. Humorn är nog det som räddar oss många gånger, så tack tjejer för att ni finns där i både med- som motgång! Och den dan jag inte kan se på saker med humor, så kan jag nog packa ihop....

Bild tagen nu i nov!!

Igår verkade Turbo en aning trött. Han la sig i soffan direkt han kom hem från skolan. Men reste sig igen när assistent Nisse kom för ett eftermiddagspass. Sen flöt det på bra mellan dem och de hade nog jättetrevligt tillsammans. Turbo utmanar alla som jobbar med honom så de får arbeta med hjärnan och gnugga sina hjärnceller, hehe :) Är det inte Rubik´s kub så är det matteproblem, japanska eller programmering på datorn!

Tröttheten höll i sig för Turbo, så det var inga problem att få honom i säng i tid igår kväll vilket är väldigt ovanligt. Sen sov han nog gott för han var ovanligt pigg när jag väckte honom i morse. Skönt! Hur dagen varit vet jag inte eftersom jag inte träffat honom sen han kom hem från skolan. Jag sitter fortfarande kvar på jobbet, men ska snart packa ihop för jag längtar efter lite fredagsmys och hoppas på att det kan bli ett sådant.

Det ska bli skönt med helg så vi kan släppa alla krav på Turbo och bara ta det lugnt med honom. Det behöver han för att samla ihop sig lite. Själv ska jag också försöka slappna av efter en ganska påfrestande vecka. I morrn ska jag åka bort lite på eftermiddagen och träffa lite vänner och bara njuta. Den här helgen ska jag inte däcka som jag gjorde förra helgen. Har tänkt hålla mig på benen nu - bara så ni vet! ;)

Trevlig-helg-kram till er därute i höstmörkret! ♥

Vi backar rejält

Om jag skulle ta och fortsätta beskriva vardagen där jag slutade sist. Det var nog efter att Kent hade jobbat här på tisdagen. Som jag skrev då, så verkade Turbo ha behövt de timmarna de fick där, för han var lugn och förvånansvärt cool direkt efteråt. Men sen dalade han lite frampå kvällen då tankarna över schemaändring och korttids kom upp igen. Jag och mannen pratade (viskade i ett annat rum) och diskuterade om att vi skulle ta ett beslut som skulle lugna honom lite, och vi kom fram till att vi måste nog backa rejält nu. Det blev en snabb överläggning eftersom vi inte kan prata så mycket med varann när Turbo är hemma. Snabba beslut alltså!

Igår (onsdag) var det egentligen dags för ett korttidsdygn för Turbo. Ett enda dygn mitt i veckan och då skulle den nya personalen Tobias jobba. Men här protesterar Turbo rejält! Och min magkänsla sa mig att vi skulle göra klokt i att backa här och inte utsätta honom för onödig oro. Allt fungerar kanon mellan Turbo och Tobias, så det är inte det. Men det skulle vara Tobias första vardagsdygn och detta oroade lite extra förstås. Hade Turbo varit stabil, hade jag inte tvekat på att driva igenom dygnet. Men nu kändes det som vi behövde vara försiktiga så vi inte saboterar i onödan. Vi måste alla försöka få Turbo på fötter nu, och då pressar vi inte om det inte absolut behövs. Även om dessa dygn betyder välbehövlig återhämtning för oss så får vi stå åt sidan lite nu.

Vi kom överens med Turbo och Tobias att jag hämtar vid 21 på kvällen, så de ändå fick en massa timmar ihop. Och vet ni, när jag hämtade Turbo så var han riktigt cool och fin. Det märktes att allt måste ha gått väldigt bra för dem och då kändes det som vi verkligen gjort rätt så allt fick ett bra avslut. Hade vi pressat honom, så hade det kunnat sluta i utbrott och det vore synd att utsätta både Turbo och ny personal för detta när vi vet om hur skört läget är.

Gårdagen ja.... den gick nog till historien, tror jag. Jag har knappt repat mig efter min "kyss" som jag åkte på i helgen i min "åkomma", men kände igår att jag börjar komma upp på banan ordentligt igen efter det. MEN så igår fick hjärnan jobba på högvarv i stället så jag var helt slut på kvällen. Turbo behövde lotsas en hel del på förmiddagen. Det gällde en grej som inte assistenten kunde göra något åt, så det var bara för mig att rycka in. Jag hade kunnat strunta i det, men då hade garanterat assistenten i skolan fått ett utbrott från Turbos sida att tampas med, och det utsätter jag dem inte för när det går att avhjälpa. Så en stor del av förmiddagen ägnade jag åt detta. Jag hade en massa akuta jobb att göra, men det fick faktiskt bli en senare fråga!

På eftermiddagen hade vi skolmöte och en hel del fanns att beta av. Men känslan efter mötet är ändå: vad fantastiskt att ha en hel stab runt Turbo som kämpar för hans bästa!! Att se hur lärare vänder och vrider på allt och använder sin fantasi för att lösa skolfrågor är nästan rörande. Alla vill så väl att han ska få sina betyg som behövs framöver. Men nu när han är så labil så står vi och stampar lite, men det känns trots allt ganska hoppfullt. Men vi är alla överens om att nu backar vi rejält, så Turbo kommer ikapp sig först. Sen tar vi små kliv framåt igen.

Så återigen är vi så tacksamma för allt bra folk som finns runt oss och Turbo: rektor som stöttar sin personal, lärare som jobbar för elevens bästa och försöker hitta lämpliga lösningar, assistenter som finns för Turbo på ett lysande sätt, assistansbolaget med bl a Kent och Berget (tack för skrattet idag) som letar lösningar och försöker pussla lite, ett korttids med fantastisk personal som gör att Turbo trivs. Kan det bli så mycket bättre?! Sen är det ju så att Turbo är en utmaning för alla som jobbar med honom, men det berikar livet och ger många ovärderliga lärdomar att ta med sig i livet. Så, ja, visst finns det mycket positivt ändå även om vi har en svacka just nu!

Kram på er alla fina läsare ♥

Slut i huvet

Vad mycket det är jag skulle vilja/behöva skriva om här idag, men orken är totalslut efter den här dagen. Det känns som jag ägnat hela långa dagen åt att få Turbo att fungera, så hjärnan har gått på högvarv.
Vi kan iaf konstatera att vi nu måste backa rejält på alla plan med honom för att få honom på fötter igen. Men jag kommer igen i morgon med några flera ord.

Kram, kram ♥

Tyngre och lite visset

Haha, så tokigt det blev! Tog en bild på en vissen blomma som skulle få symbolisera min sinnesstämning just nu - alltså lite smått vissen och nedåt. Men... nu ser jag bara hunden!! Och asgarvar! Ser ni också hunden?

Tydligen är jag inte så väldigt depp även om det känns lite tungt idag. Men jag tycker inte om den tunga känslan alls! Jag ska berätta lite om dagen som har svängt fram och tillbaka en del.

Dagen började lite småstruligt med en försovning av någon runt Turbo. Det är sånt som händer även den bäste, men det är så lite som stör honom nu. Nu är det skakigt och instabilt pga schemaomläggningen på korttids. Det var helt otroligt vad han har sjunkit på ett par dygn nu. Han ältar detta och jag försöker släta över så gott det går, men det är inte lätt. Vår vardag här hemma blir påverkad av utbrott, men även skolan. Skolan har inte fungerat den här veckan som den gjort innan, men det är bara att låta tiden läka ut det.
Men lägg då på det att vi ska ge Turbo ett negativt besked ang assistansen här hemma snart också, så förstår ni att jag inte känner mig så jätteuppåt. Skulle behövt något riktigt positivt besked att ge honom i samband med det, men det har jag inte i nuläget.

Ett skolmöte har jag också avverkat idag. Ett möte som gick väldigt bra och det är jag jätteglad för. Så nu jobbar vi vidare, men tyvärr blir det ju bakslag nu när Turbo är så labil. Vi kommer inte framåt i den takt vi vill och skulle behöva med honom. Nu när han är skakig så måste vi alla backa och släppa på kraven. Usch, vilken balansgång! I morgon på vårt vanliga onsdagsmöte har vi mycket att diskutera och planera, men det är ingen lätt sits detta med Turbos svacka. Jag, liksom andra, känner ju att tiden springer iväg i jakten på de där betygen som behövs för att kunna söka till ett gymnasium. Men först och främst och viktigast av allt, så måste Turbo komma på fötter igen annars fungerar ingenting.

I eftermiddag och tidig kväll har assistent Kent varit här. Ett sånt där tillfälle som vi plockat in för att Turbo ska känna att Kent finns där och inte är borta från honom helt. Idag när Turbo varit som han varit, kändes det extra gott att kunna lämna hemmet och jag kunde känna mig trygg med situationen. Kent fixar Turbos labila hållning, det vet jag. Jag förvarnade innan han kom att det vore bra om känselspröten var extra utfällda idag.
Nu precis efter att Kent åkt så känns Turbo väldigt mycket lugnare och väldigt glad. Kents besök var efterlängtat och det gjorde nog gott. Det återstår att se vad som händer under resten av kvällen....

Det känns ju som att vi är inne i en period där det sluttar nedåt. Vet inte om jag är redo för det och beredd på det, men det är väl bara att hänga med vare sig man vill eller inte. Jag hoppas det vänder uppåt fortare än kvickt. Jag skulle behöva komma ner i varv i stället så jag hinner planera lite som är nödvändigt och komma ikapp mig själv.
Men fy, vilket oglatt inlägg det här blev - inte min mening, men det är väl tydligen den känslan som finns i mig just för ikväll även om det fanns glädjeämnen också under dagen.

Varm kram till er alla som kikar in här ♥

Pling-plång och jobbiga förändringar

Jag får börja det här inlägget med att tacka för er omtanke! Ni är för goa, men sätt inte igång era fantasier, ni måste lita på mig - jag har läget under kontroll! Så ni som erbjuder er att skicka en pling-plång-taxi *ler*... tackar så mycket och jag är glad att ni är rädd om mig, men det behövs ingen sån fyrhjulig sak i nuläget. :) Även om det verkade som både pest och kolera i helgen så är det ingen sån fara på taket. Och jag ska berätta snart, ska bara testa mig färdigt först, sen kommer det! Även om ni fantiserar så tror jag ni har svårt för att komma på vad det är jag drabbats av.…. Men jag kan t o m le åt eländet ibland, trots att livet blir mera komplicerat (jag vet, jag är konstig), jag väljer att se det positiva i stället för att se allt i svart. 

Men en sak som jag inte riktigt ler åt idag är hur Turbo känner sig. Han kan inte släppa detta med schemaändringen på korttids. Tänk vad lite det är som gör det! De har alltså ändrat från fre-månd till torsd-sönd de helger han är där. En förskjutning på ett dygn är tillräckligt för att han ska gå i taket. Ett rejält utbrott igår och liiiiite lindrigare idag. Idag flyger det saker runt huvet på oss så vi får ducka.... Vi försöker hitta positiva grejer att lindra det hela med, men det tas inte emot så särskilt mycket av det vi säger. Det är bara tiden som får göra att det lugnar sig, men jobbigt är det när det blir såna perioder då vi inte kan göra eller säga något för att lindra oron. 

Mitt i detta så springer tiden iväg och jag känner en stor klump i magen när jag tänker på att vi måste berätta om att Timmy inte ska fortsätta med eftermiddagarna här hemma. Känns inte som ett bra läge med en förändring på hemmaplan också, men även det är väl bara att ta sig igenom. Sånt är livet på en pinne.... Tyvärr har jag inget riktigt bra att komma med som är så positivt så att det överväger det negativa i beskedet på direkten. Lite struligt direkt när Timmy avgår från eftermiddagspassen om en knapp månad. Vi får väl se hur det går.... 

Timmy har varit här efter skolan idag och jobbat några timmar. Lugnt och fint och harmoniskt har det varit. Turbo trivs med den här killen och det märks. Även skolan tror jag varit lugn idag. Så så långt är allt bra. 

Nähä, nu gäspar vi stort här så gonattens och kram till er alla därute ♥  

Bra och dålig helg

Nu är en helg till ända igen. Turbos korttidsvistelse har varit över förväntan bra! Ett kanonjobb av samtliga killarna som jobbat, Tom, Tobias och Valle. De verkar ha haft trevligt allihop och de har gjort ett bra arbete. Det är värt mycket när man får hem en Turbo som är på gott humör och lugn och fin.

Tyvärr varade inte lugnet hela kvällen här hemma. Ett rejält utbrott kom när han började prata om schemaändringen som är gjord på korttids. Jag gjorde tappra försök att vända samtalet till något positivt, men hur jag än försökte så lyckades det inte och megautbrottet var ett faktum. Turbo har mycket svårt för förändringar, men ibland är de nödvändiga. Tyvärr kommer det nog att bli en del utbrott innan den nya rutinen satt sig hos honom.

Detta var en HEL kontakt innan utbrottet.... 

Jag och mannen gjorde inte så mycket i fredags kväll. Jag jobbade klart och åkte hem. Sen blev det soffmys framför Idol.
Lördagen började bra! Frukost i lugn och ro tillsammans (uppskattas här) och sen åkte vi iväg en sväng en liten stund och gjorde lite nytta. Vi passade på att äta lunch innan vi åkte hem också. Alltid lika trevligt, bara mannen och jag.

På eftermiddagen åkte jag iväg till jobbet och tog mitt söndagsjobb på lördagen i stället. Det passade vårt schema bättre för den här helgen. MEN, där däckade jag totalt! Hade t o m svårt att ta mig hem från jobbet. Jag som skulle snabba mig lite, blev rejält fördröjd hem.... Det var den värsta däckningen hittills i min "åkomma" som bara blivit sämre och sämre under året. Men nu är väl botten nådd va?? Då kan det bara bli bättre nu! Japp, jag är fortfarande hoppfull.....

Soluppgången i morse

Så lördagkvällen blev inte så trevlig som vi tänkt oss. Jag orkade se "Så mycket bättre" innan jag stupade i säng snabbare än tåget (som säkert aldrig stupar i säng ;)). Idag (sönd) skulle jag och mannen umgås med vänner hela långa dan, men jag var väl inte så pigg så jag kunde bege mig iväg på morgonen som tänkt. Mannen åkte och jag åkte nån timme senare när jag fått hyfsad ordning på kroppen igen. Men bra att jag kom iväg iaf även om det blev lite senare. Bättre än inget alls!

Inte kul att bli så dålig när man är barnledig, men ändå en fördel att kunna däcka utan att någon pockar på uppmärksamhet.
Nu är det nya tag för en ny vecka som gäller.
Kram och gonattens ♥