Nervpärs

Ja ni... Det var inga lätta dagar vi har kastats in i, kan jag säga. Just nu är det psykiskt tröttande att skicka iväg en son som inte har den rätta miljön runt sig i skolan. Vi vet att han triggas av det han utsätts för och det har aldrig tidigare hänt att vi skickat honom till en miljö där man inte åtgärdat det som egentligen behövs.

Varje gång min mobil ringer så ökar pulsen! Tankarna sätter genast fart om att det är katastrof i skolan med Turbo igen. Och skulle det bli så igen så vet jag faktiskt inte vilken vändning det tar. Det är därför jag blir så orolig varje gång det ringer....

Alternativet som jag skrev om igår finns ju - att hålla Turbo hemma tills anpassningarna är åtgärdade. Men då är jag rädd för att det blir svårt för Turbo att komma iväg sen. Ja, hur vi än gör så finns risken att det blir fel men som ni förstår har vi föräldrar känselspröten ute extra mycket i det här läget.

 

Jag fick en fråga i en kommentar om inte korttids/fritidspersonalen Tom kunde vara med i skolan som en trygghet för Turbo, eller om det redan finns sån personal i skolan? Nej, det finns inte korttids/fritidspersonal där på skoltid. Och tyvärr lider korttids brist på personal just nu så bl a Tom har fullt upp ändå. Annars var din tanke mycket bra! Jag tror att Tom just nu är den enda personal som skulle kunna läsa av Turbo bra och läsa av vilka ändringar som måste till. Möjligtvis att en av våra assistenter här hemma skulle fixa det också. Men det behövs en otrolig fingertoppskänsla och den är svår med Turbo.

 

I eftermiddag fick assistent Nisse ta ett lite längre pass här hemma med Turbo. Nisse var den som tog emot Turbo när han kom från skolan. Lite dålig tajming att inte ha det som vanligt nu när Turbo är i obalans. Men för att hinna till en begravning så var jag och mannen tvungna att åka innan han kom hem. Men Turbo var förstås förberedd på schemaändringen och han längtar efter Nisse så för den delen skulle det säkert inte vara något problem. Problem hade det ju kunnat bli om Turbo varit uppe i varv för mycket efter skolan om det varit jättejobbigt där idag. Nu hade det varit bättre så vi hade väl lite tur där.

Begravningen var fin och varm, men naturligtvis tråkigt när någon går bort även om personen hade hög ålder. Man tänker ändå på vilket tomrum det blir speciellt för de närmaste.

När vi kom hem på kvällen var Turbo på gott humör och både han och Nisse hade haft kul, vad det verkar.

Nu väntar kvällsbestyren här och sen hoppas vi på en god nattsömn redo att ta tag i en ny dag i morgon. Kram på er <3

 

Skickat via Blogsy