Öppen blogg....

Jag skulle väl avge rapport om gårdagen hade jag tänkt, men vad skriver man.... Hm.... Har tänkt att vara lite mer öppen med vad som händer, även om jag ändå inte kan skriva ut allt. Men jag vill poängtera att jag inte har någon anklagelse till någon. Jag har en extremt svår son att jobba med och alla gör så gott de kan. Det är inte alltid så lätt att veta vad som är rätt och fel i olika situationer. Om jag inte skriver ut vissa saker, hur ska då andra få reda på hur det är att leva med dessa diagnoser som min son har?

Visst blir det mer och mer solklart att det behövs killar i skolan vid Turbos sida som förstår sig på honom ordentligt på djupet. Igår (fredag) hade allt gått bra och lugnt tillväga även om det var en trött Turbo som åkte iväg med taxin. Ingen oro eller konstigheter märktes på honom och det var assistent Kent som jobbade med honom. Allt gick bra fram tills sista lektionen för dagen, då hände något. Och det var bara en liten, liten detalj som blev fel och som man måste vara vältränad för att uppfatta. Men denna lilla detalj gör att Turbo får utbrott mot den lärare som inte hanterat en situation exakt rätt. Det behövs så lite. Nu var det inga stora utbrott, men det var ändå flera grejer som blev riktade mot läraren. Och läraren förstod ingenting, för honom kom det som en blixt från klar himmel. Här får Kent jobba lite extra förstås och avstyra, avleda och lotsa Turbo vidare.

När jag får berättat för mig hur Turbo hade agerat så förstår jag vid första grejen som hänt, att bemötandet inte varit exakt rätt. Överlämning mellan rast och lektion är supersvåra. Och där blev det fel. Jag och Kent har kommit fram till att en liten detaljändring vid såna situationer kan göra saken bättre. I det här fallet kom läraren in och bröt rasten, men det är nog bättre att assistenterna bryter när det är dags och framförallt när det är lämpligt för Turbos del. Det går inte att bryta mitt i en tankebana utan Turbo behöver fullfölja denna innan han kan växla över till ett helt annat spår. De psykologer jag träffat är helt inne på det också att det inte går att bryta när det inte känns rätt för den som har de diagnoser som Turbo har. Tyvärr har man inget annat val än att hela tiden ta hänsyn till personens tankebana. Och där tror jag assistenterna kan läsa av lite bättre och det är ju lite därför de är där.

Turbo var lugn när han kom hem sen efter skolan och han har trivts bra i skolan dessa fyra dagar då Tom och Kent funnits där för honom. Hur man om några veckor ska klara sig utan dessa killar har jag svårt att förstå..... (Nina, du är helt inne på rätt spår i din kommentar nyligen....)

Idag har vi haft det superlugnt även om vi hela tiden får anpassa oss efter Turbos behov, men det är vi så vana vid nu. Och när vi gör det fullt ut så kan vi faktiskt få det hyfsat bra även om en standardfamilj kanske inte skulle ha samma åsikt om vår helgvardag. Mannen tog hand om Turbo.....

.... medan jag förvandlade en byxkjol till en kjol utan byxa ;)

Gjorde om byxdelarna till ett extra lager kjol ;) 

Skönt att kunna beta av såna där "måsten" när vi ändå var hemma alla tre.

Nu får vi se hur kvällen blir. I morgon väntar en lång dag för Turbo tillsammans med vår assistent Nisse medan jag och mannen åker iväg bort hela dagen.
Ha det gott allesammans och kram på er ♥