Glädje... och FRUSTRATION!!

Det bubblar och kokar inom mig så jag skulle kunna vräka ur mig en hel del här på bloggen idag, men jag ska försöka lägga band på mig. Det finns trots allt ljusglimtar i tillvaron trots att det är som det är just nu.

Idag är första dagen av - ja, hur många får vi se - som vi har hållit Turbo hemma från skolan pga att det inte är väl anpassat för honom där. Som jag skrev igår är gränsen nådd för länge sen så så här fick det tyvärr bli.

Det är ett flerdelat problem som gäller skolsituationen och alla delar måste åtgärdas för att det ska bli bra. Jag vill inte i detalj gå in på vad som hände för tre veckor sen ("den stora smällen") och vad som hänt efter det, men pga allt så har nog lärarna tappat greppet och känner sig rädda. Det har jag stor förståelse för, men jag är inte glad för att det fått gå så här långt. Jag anser att man kunnat stoppa i tid innan "den stora smällen" och då har situationen varit en helt annan och läget hade säkert varit lugnt.

Men nu är det som det är och vi måste utgå ifrån nuläget. Något måste göras för att få lärare och Turbo att få tillbaka förtroendet för varann och att få rädslan hos lärarna att försvinna. Man kan inte jobba med Turbo och känna sig rädd, då fungerar ju ingenting....

Rektor och skolchef har lyssnat till oss föräldrar nu och tagit till sig av vad vi anser är bästa tryggheten för Turbo. Flera chefer har tillsammans lagt manken till för att lösa den biten. Så det är tänkt att de två personer som Turbo känner sig tryggast med förutom familjen, ska få hjälpa till i skolan för att reda ut det hela. Fina Tom på korttids och vår härliga assistent här hemma, Kent, ska dela på dagarna så någon av dem alltid är i skolan! Bättre kan det inte bli på den fronten iaf och vi är oerhört glada och tacksamma för att de tackat ja till ett uppdrag som kan bli tufft! Men det finns inga andra som skulle fixa den uppgiften bättre.

Vi är glada och tacksamma för att de berörda cheferna har gjort vad de kan när det gäller detta med Tom och Kent, men..... jag tror ändå inte att det räcker i slutänden. Dessa killar måste helt klart in för att lugna ner situationen, men grundproblemet finns fortfarande kvar. Det som orsakar att Turbo triggas dagligen är inte åtgärdat! Jag hoppas innerligt att detta blir löst ganska omgående för annars kvarstår problematiken. Tom och Kent kan säkert läsa av Turbo i ett tidigare skede och avleda och avstyra på ett annat sätt eller rent av gå därifrån med Turbo om det skulle behövas, men det är ju meningen att skola och lektioner ska kunna komma igång igen. Jag hoppas skolledningen förstår och jobbar mot den lösningen snabbt och effektivt nu....

När detta med Tom och Kent ska komma igång är inte riktigt klart och spikat än. De måste träffas tillsammans med lärarna och prata ihop sig om arbetssättet först. Tom och Kent måste också jobba på exakt likadana sätt, de måste göra lika varandra eftersom de är i en så specifik miljö annars blir det fel. De måste ha en klar strategi med sitt jobb.

Nu har vi iaf kommit en bit framåt och jag hoppas det fortsätter så. Men tills vidare blir Turbo hemma från skolan. Tyvärr ställer det till det lite för mig som dessutom är ensam hemma med Turbo ett par dygn då mannen är bortrest genom jobbet. Men det får gå, det måste ju gå. På eftermiddagen och kvällen idag har jag fått lite avlösning hemma genom vår assistent Nisse och det funkar ju jättebra. De hade skoj redan när jag lämnade hemmet och det var muntra miner när jag kom hem igen efter några timmar! Visst har vi fina killar omkring Turbo?!!

Ha en skön torsdagskväll! Kramar ♥