Oroligt i ledet......

Det blev inte mycket till inlägg här igår... jag var så otroligt trött..... Jag försökte bita ihop så gott det gick, måste ju orka ända fram tills sonen lagt sig...... sen blev det inte ett enda knop till för min del.......jag stupade också i säng så småningom. Ett par veckor har nu gått sen skolstarten och det kostar på med dessa instabila dagar, måste jag säga.

En av anledningarna till att jag startade min blogg var att det behövs upplysning och info om hur det är att leva med dessa diagnoser som min son gör och därmed övriga familjen också. Det är svårt att sätta sig in i hur det kan vara. Inte många av de vi känner förstår kanske på djupet hur vi lever även om det finns undantag. Och det råder en allmän okunskap om NPF, det ser man på en del debatter som just nu är på tapeten. Nu tänkte jag berätta om morgonen som vi hade igår och som inte var den allra bästa, som jag nämnde lite flyktigt i inlägget igår, för att visa hur känsliga de här barnen kan vara - speciellt när inte livet är i harmoni (läs skolan).

Det var mycket som gick snett för sonen igår morse. Men det berodde inte på honom utan på att det hände oförutsedda saker vid den känsliga frukosttiden. Då får inget störa för då kommer utbrotten lätt. Det ska vara lugnt och tyst, bara han och jag.

Oron började med att det ringde på dörren precis när sonen skulle börja äta sin frukost. Då blir han genast orolig, det var helt oförberett för honom och kom plötsligt. Det var grannen som ville att jag skulle flytta på min bil så jag slapp bli instängd när de parkerade en långtradare och spärrade vägen (flytt på G). Jag gick ut och flyttade den och skyndade mig in igen, men utbrott nr 1 var förstås på gång!

Det lyckades lugna ner sig så småningom så var det dax igen. Vår söta lilla kattunge som är livlig och nyfiken ramlade ner i toalettstolen med ett plask. Då blir förstås sonen orolig igen, det tillhör ju inte vanligheterna att katten badar i toaletten ;) Så utbrott nr 2 kom där! Här skulle man behöva klona sig! Samtidigt som jag måste skölja av katten så ska jag försöka lugna sonen så orkanen blåser över nån gång.....

Sen klarade vi av frukost, påklädning och tandborstning så vi hann färdigt tills taxin skulle komma. Då fick jag förklara för honom att taxin inte skulle komma ända fram till grindhålet som vanligt eftersom lastbilen blockerat vägen..... Utbrott nr 3 drog fram då! Tre utbrott inom 30 min - phu.....
Ja, så här kan det bli när han inte är i balans. Är han i harmoni och balans så klarar han en motgång mycket bättre.

Pga att han är mycket labil just nu så behövs det väldigt lite för att han ska snedtända. Just nu är inte skolsituationen lugn och harmonisk och därför återspeglas det i hela hans (och familjens) vardag. Men jag är övertygad om att vi ska lösa detta tillsammans och få bukt med oroligheterna. Om vi slår våra kloka huvuden ihop och petar i detaljerna så kommer det till slut att bli bra. Jag har pratat med personalen på skolan idag och även en av cheferna, och det känns som det finns hopp om det. Än har jag inte gett upp och kommer inte göra det heller! Det SKA bli bra!! Hoppas inte personalen har tröttnat på mig innan dess...... ;)