söndag 17 juli 2011

Inlåsta..... - och ute i det fria

Det är bäst att jag börjar detta inlägg med att fylla på lite - som jag lovat - i ämnet varför jag inte reser bort själv med sonen.
Oftast kan man ligga steget före och hinna läsa av sonen när det är dags att bryta någon aktivitet eller bege sig ifrån nåt ställe där det blir för jobbigt för honom. Jag är nog den i hans närhet som snabbast och lättast kan läsa av i ansiktet på honom hur läget är och vilken vändning saker och ting tar. MEN det är inte alltid det hjälper.


Vi kan ta ett exempel som inträffade för några veckor sen när sonen skulle lämnas på korttids och som jag skrev om här tidigare. När sonen reser sig och kliver ur bilen så tappar han sin iPod och den ramlar i asfalten och går sönder. I ett sånt läge spelar det ingen roll hur skickligt man hanterar autismproblematiken - utbrottet är ett faktum för här kommer starka känslor in i bilden och det blixtsnabbt. Här åkte korttidspersonalen E på ett par hårda sparkar.... Han tycker om E väldigt mycket men det spelar ingen roll i lägen där ohanterbara och jobbiga känslor kommer upp hos sonen. Då är det den eller det som finns närmast honom som råkar illa ut. Ni kan bara gissa vad som skulle hända om man satt i ett fullsatt tåg eller var mitt i en folkmassa nånstans..... Jag utsätter mig inte för detta, mina nerver klarar nog inte av en sån situation där det inte finns nån snabb väg ut!

Nu byter jag ämne och övergår till vår utflykt i helgen. Jag och mannen kom iväg igår förmiddag och hade lite tid att se oss omkring på. Tog en liten mysig väg och letade upp ett litet fik med butik långt ute på landet på sidan om Vättern.

"Kaffe och Kackel"
Det var ett otroligt mysigt fik som t o m hade hembakad ostfralla som bakats på ett lite nyttigare sätt. Alla ingredienser var också närodlade. Äggen t ex, kom från egna höns som gick och pickade precis bredvid utefiket ☺. Avstressande ställe som jag kan rekommendera.

Så var det då dags för mannen och mig att få hälsa på en släkting på mannens sida. Vi hade till slut fått klart med besökstillstånd.

När man möttes av detta höga staket med taggtråd och lås och bom så knöt det sig lite i magen faktiskt. Usch, vilket ställe! Det kändes så sorgligt och tragiskt på nåt sätt :(.
Här var det en stor procedur innan vi var inne. Visitering och avklädning.... flera slussar med låsta dörrar och vakter överallt..... inte en pryl fick vi ha med oss in.....
Men den tragiska och sorgliga känslan försvann när vi fick träffa killen.... Vi blev inlåsta med honom i ett litet och kalt rum - men oj, vilken helomvändning han tagit. Han är helt övertygad om att han ska fixa detta - aldrig mera tillbaka till ett sånt liv han levt hittills som till slut barkade utför helt och hållet! Skönt att höra honom säga en sån sak! Anstalten han hamnat på är bra och det är meningen att han ska få hjälp att komma igång till ett nytt liv igen. Sen har han planer att flytta närmare oss, så har han oss att prata med, sa han...... Ja, vi får se vad framtiden utvisar, det är säkerligen minst 1, 5 år kvar innan han kan flytta till vår ort i så fall. Man får väl se vad som händer efter vägen dit...... men just nu ser det så bra ut som det bara går efter de omständigheter som råder.

Sen drog vi vidare till äldsta sonen och sov där över natten. Mannen och 24-åringen skulle förstås spela snooker och där är det blodigt allvar förstår ni :) Ingen vill förlora av dem ☺


En god middag och lite myspys på kvällen med sonen och hans flickvän blev det också innan gårdagen var slut.

Vädret var verkligen på vår sida under kvällen. En riktigt härlig sommarkväll hade vi med utsikt över ån i Linköping. Vackert!

Idag på förmiddagen drog vi hemåt i sakta mak. Vi körde lite mysigare väg än den stressiga motorvägen. Till slut var vi framme i Gränna och gick in och köpte lite polkagrisgodis till sonen som väntade oss på korttids.

Polkagrisar i långa rader
Nu är sonen hämtad och hemma igen och här har vi det lugnt just nu. Det hade varit ett utbrott från sonens sida igår på korttids så O fick vara med om det. Men idag hade det varit lugnt sa han.
Lena skrev i en kommentar att vi måste nog ha världens bästa korttids! Och visst har vi det med all denna anpassning som man gjort för sonens skull och med den handplockade personal de satt på sonen. Det är bara att hoppas att det får fortsätta att vara så här bra.

Lite andra kommentarer till er fina läsare som kommenterat vissa saker:
Ann: Nej inte tar jag illa vid mig för alla frågor! Jag blir bara glad om du/ni läsare frågar så jag kan klarlägga ännu mer om olika detaljer. Ju mer man kan dela med sig av sin erfarenhet desto bättre är det ju. Så fråga på bara ☺
Och Mamma Z: Visst förstår jag vad du tänker på ☺ ♥
Och TACK alla för bildkomplimangerna, de gör mig så glad!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Som alltid är dina bilder underbara...
Nej, jag skulle verkligen inte vilja hamna i en sådan sits med sonen din. Det skulle nog inte mina nerver heller klara av. Sorgligt men sant, jag förstår dig så väl i det fallet.
Det låter som ni haft en härlig helg, men vem vann?
Polkagrisar är mums det, men tänderna är väl inte lika förtjusta som jag :)
Hoppas att det är en lugn kille ni fått hem och att ni får sköna dagar framöver.
Stor kram på dig bästa vännen//Lena

Anonym sa...

Jag glömde ju att säga att det låter bra med din mans bror och hans inställning till sitt fortsatta liv. Det är ju bara att hoppas och hålla tummarna att allt kommer att gå bra//Kram igen Lena

ann sa...

Tack för ditt svar,nu förstår jag bättre varför.Vår son blir arg och slår sönder saker(speciellt sina egna saker),i skolan slår han sig i huvudet i skolbänken.Vilken härlig helgresa med olika möten.Kramar från Åland.

Annelie L sa...

Det verkar som om ni har haft en skön helg trots besöket inom stängslet, men det var skönt att höra att mötet där inne kändes bra och gav hopp om en fin framtid. Det dröjer väl inte så länge innan vi får åka på sådant besök vi också..Inget jag längtar efter , men vi måste ju.
Gränna är en vacker liten stad, förr bodde jag i Östergötland,i Söderköping då blev det lite oftare turer till Gränna.
Så bra att kortiset fungerar så bra, det måste vara skönt att kunna koppla av och åka iväg lite för er själva.
Kram Annelie