Kort rapport

Tittar in här lite hastigt och lämnar en kort rapport om hur vi har det. Vi suger ur det sista av ledigheten nu. Har "semester" nästa vecka också, men är ju på hemmaplan och inte riktigt semester i ordets rätta bemärkelse om ni förstår hur jag menar.

Men iaf - vår tripp till Stockholm har som sagt lite blandade ingredienser, men vad vi än gör så njuter vi i fulla drag.
Här äter vi gott!

Vi åker tunnelbana och går i tillhörande långa rulltrappor!

 

Vi strosar runte lite!

 

Vi hjälper till i äldsta sonens flyttröra!

Vi går runt på stan och njuter!

Så allt är bara underbart och inget finns att klaga på!

Har även fått lite små korta rapporter från yngsta sonen som varit på Liseberg.
Kan ni tänka er två killpersonal - 22 och 24 år - och två 13-åriga yrväder, springa runt på Liseberg en hel dag :). Sonen skriver i sms att han åkt Lisebergsbanan (bergochdalbanan) 11 gånger! Han har aldrig åkt den förut och var nog lite skraj innan. E hade visst försökt peppa honom förra gången de var där, men inte lyckats få med honom i den. Tydligen lyckades det denna gången.
Men att försöka få sonen att göra en sån här grej som är lite läskig, det är en balansgång med hur mycket man ska peppa och gå på. Går man på för mycket så kan han få utbrott och i efterhand kan det komma tillbaka hos sonen. Men det verkar ha blivit jättebra! Har inte fått några andra rapporter om hur utflykten varit i sin helhet, om det varit några incidenter av annat slag, får väl höra mer sen när vi kommer hem. Men grabben verkar lycklig och glad, iaf som jag kunde utläsa av hans sms!

Ha det gott alla - nu fortsätter semesterdagarna här - en dag kvar ♥

Flänger och far

Vi har lagom hunnit hem och packat upp, så är det dags att packa och åka iväg igen!

I morse var vi tvungna att väcka upp sonen innan  han vaknat. Det har väl blivit lite att man vänt på dygnet under semestern även för honom faktiskt. Han nämner ibland hur länge han varit uppe på korttids....;), men sen har han nog sovit ut lite på morgonen iaf. Vi har aldrig satt upp nån senast-tid då han måste gå och lägga sig när han är på korttids. Så länge det funkar och han är glad och nöjd och personalen tycker det flyter på, så får det bli som det blir med lägg-tiderna. Men skulle vi märka att han helt flippar ur pga att det blir för sena kvällar där så säger vi naturligtvis till. Men även hemma har han varit uppe väldigt länge på kvällarna och det har fungerat bra.

Men som sagt, i morse hann han inte sova ut ordentligt. Men han var go och glad ändå. Han skulle lämnas på korttids kl 10 och han blev mer och mer uppspelt ju närmare tiden vi kom. Pust - kan nog säga att både min och min mans puls är ganska hög innan de kommer iväg i bilen. Sonen är ganska ostyrbar i ett sånt läge.... Men, men, lämningen gick bra iaf och nu ser han fram emot en Lisebergsresa i morgon med två korttidspersonal (E och T) och en annan kille som kommer att bli en av sonens klasskamrater på den nya resursskolan i augusti.

Och jag och mannen då - ut och flänga och fara igen! Ja, nu drar vi till Stockholm ett par dygn. Äldsta sonen (24-åringen) och hans flickvän flyttar till Stockholm de här dagarna och vi har lovat hjälpa till lite. Nu har 24-åringen pluggat i fyra år på högskolan i Linköping och känner sig mätt på pluggeriet. Nu väntar ett  examensarbete på ett företag i huvudstaden, sen är det bara att hoppas att jobbet finns där också. Spännande värre för honom och det är bara att hoppas det går bra.

Just nu sitter vi på tåget som susar fram, och vi ser fram emot några trevliga dagar i Stockholm, med lite blandade ingredienser. För yngsta sonens del har det ju blivit lite tätt med omgångarna på korttids. Förra helgen var helt och hållet en extra helg, denna helgen är en ordinarie helg men en förlängd sådan. Vi har förlängt den med tre dygn så det blir längsta passet nu under den här sommaren. Sen får vi återgå till gamla rutiner igen. Sen går vi in i en spännande månad - augusti - med skolstart och lite annat smått och gott!

Förresten, innan jag slutar måste jag bara berätta vad som hände mitt i allt kaos i morse när sonen var så uppskruvad. Rätt vad det var sa han till mig att komma. "Kom får du en kram för att du är världens bästa mamma!" Hoppsan - vilka härliga ord som plötsligt ploppade ur munnen på sonen! De där orden och den goa kramen bär jag med mig på vår resa nu och lever på ett bra tag ♥  Ni som lever i diagnoslandet vet ju hur sällsynta de där orden kan vara.....

Kram på er alla semesterfirare och jobbare eller vad ni nu är ♥

Hemma igen

Bäst att skriva ett inlägg innan ni tror jag har lagt ner bloggen ☺. Men tiden går ju så fort när man har semester, känns det igen?
Sent i söndags kväll kom jag och mannen hem från några dagars frånvaro här hemma. Vi har haft några underbara dagar där vi träffat en massa vänner, både såna vi haft kontakt med för många år sen och såna vi har runt omkring oss idag. Vi har skrattat, kramats, blivit rörda till tårar och allt vad det nu heter - hela det glada och härliga registret finns nog med. Underbart att vi fått haft de här dagarna, och det är naturligtvis möjligt enbart tack vare att vi har korttids som avlastar oss. Annars hade vi fått stanna hemma :( Men det är ju bl a så här vi laddar våra batterier när vi kommer ifrån vardagen emellanåt. Avlastning är guld värt!!

Vi hämtade sonen i går eftermiddag och det gick som vanligt bra. E jobbade då och han sa att allt varit ok, även om jag trodde att han skulle bli lite prövad efter sin frånvaro på några veckor då han haft semester. Vikarien S som hade första dygnet hade nog inget att "klaga" på heller och det är ju skönt. För T hade det säkert också flytit på som vanligt, verkar det som.

Idag har det varit relativt lugnt förutom i morse då sonen sov lite länge och det blev sent i med medicinen så han hann komma upp i varv lite för mycket. Så ett utbrott hann vi med innan medicinen slank ner i magen och började verka på honom.

Mamma Z undrade lite om sonen nån gång frågar vad vi skall göra eftersom han måste vara på korttids? Typ varför han måste vara hemifrån?
Jodå, han frågar för det mesta vad vi ska göra. Och för det mesta berättar vi vad vi ska göra, men det kan finnas tillfällen då vi inte talar om ALLT vi ska göra eftersom vi vet att det skulle kunna resultera i frustration och utbrott från hans sida då.
Han sammankopplar inte att han måste vara på korttids för att vi ska kunna göra speciella saker. Han är numera så van att vara där så det ingår liksom i vardagen att vara där varannan helg. Ofta är vi ju också hemma och inte gör nåt speciellt.
I början när vi hade stödfamilj en gång varje månad så undrade han ibland varför han var där... Jag gav en enkel förklaring att de flesta andra barn har far- och/eller morföräldrar som de är hos ganska ofta. Eftersom vi inte har det så är det lämpligt med en stödfamilj att vara hos i stället. Han var då kanske 6 år när han fick den förklaringen. Sen har det bara rullat på och numera är det aldrig några bekymmer eftersom han trivs så bra och längtar till korttids. 

Ann frågade varför jag måste jobba när jag har semester? Det undrar jag också....☺ Nejdå, det är så att jag och mannen driver en firma tillsammans. Baksidan med att vara egen är väl att man inte kan jobba 7-16 och sen gå hem, och att vara ledig fyra veckor under semestern utan att tänka på jobbet.
Sen är det så att den största kunden vi har är ett företag som finns över hela världen och de tar inte helt och hållet hänsyn till att vi har semesterstängt, kan jag ju säga.... Behöver de delar till en maskin som står stilla i t ex Brasilien eller Italien eller nåt, så blir de inte glada på oss om vi inte svarar dem på fyra veckor. De vill helst ha orderbekräftelse inom två dygn, men det håller jag definitivt inte under semestern.
Men jag ska ändå inte klaga, att vara egen har sina fördelar när man har en familjesituation som vår. Får man ett läkarbesök, läkartelefontid eller samtal eller möte m m så löser det sig för det mesta. Bara att jobba en annan tid på dygnet i så fall ;). Har tänkt länge att jag skulle presentera jobbet lite mer i ett inlägg, har ju lovat det vid ett tillfälle då jag fick en fråga om det - få se när det passar....
 
På tal om det så är det dags för mig att jobba ett par timmar i morgon. Ja, ja, det får väl gå det med trots att man har semester!
Ha det gott alla och kramar till er alla från mig ♥

Kikar in.....

..... och säger Hej!

Allt lever väl med mig och mannen. Vi njuter och har det gott, träffar vänner både från förr och nu. Många ♥♥♥-liga kramar har det blivit under ett par dygn och vi glömmer vardagen för ett tag. Njuter, njuter och njuter!

Tyvärr nås vi också av de tråkiga nyheterna från Norge som kablas ut över världen just nu. Finner inga ord för detta..... Pratade med en mamma idag som har sin son boendes därute där det förskräckliga inträffat - allt var ok med honom.... Som sagt - är mållös.... tankarna går förstås till de drabbade!

Här kommer lite bilder iaf från mig här och nu. Ses senare!

Var rädda om er! Kramar om er alla därute ♥

Leeeediiiiigt

Just nu är mannen på väg till korttids med sonen. S kommer att jobba det första dygnet. Det är den killen som skolats in med sonen ett par gånger de senaste veckorna, så vi får se hur det går - inte alltid så lätt att vara ny på jobbet..... Sen är det de invanda E och T som jobbar de andra dygnen. E kommer tillbaka efter en fyra veckor lång semester. Hoppas han har laddat batterierna ordentligt inför hösten. Jag har också en känsla av att han kan bli lite prövad av sonen när han kommer tillbaka. Fyra veckor är relativt lång tid och sonen har vant sig av med honom lite. Men det tar säkert inte så lång tid innan de känner att det är det gamla vanliga igen.

Sonen ska vara på korttids ända till måndag, så det blir fyra dygn. Jag och mannen ska försöka leva i en annan värld ett par dygn långt bort från vår vardag, få se om jag tar bloggpaus eller om jag gör nåt inlägg..... Kanske lägger jag upp några bilder från vår ledighet, om vi nu har nåt fotoväder med oss under ledigheten - regn har ju utlovats tyvärr.

På återseende alla glada läsare ☺

Skrämt upp vårdpersonal

Mannen och sonen kom iväg till stan i morse för att ta sig till röntgen. Fick ett glatt sms från mannen där han meddelade att det gått snabbare än kvickt! De var färdiga innan klockslaget egentligen var inne för besöket. Men mannen visste inte att under tiden som de var på väg dit så hade jag ringt och pushat personalen till att ta in sonen utan vidare väntetid - alla skulle liksom tjäna på att det gick så smärtfritt som möjligt. Tydligen hade jag skrämt upp personalen så pass att de gjorde som jag bett dem göra ☺☻☺ Härligt när folk lyssnar och gör som man säger ;)!

Och jag då, vad gjorde jag när jag fick en fri förmiddag?? Jo, jag åkte till jobbet! Tyvärr finns det jobbsaker man måste sköta även om det är semester. Bäst att sköta betalningar....viss bokföring.... se till så skattemyndigheten får sina uppgifter och pengar på utsatt tid.... andra instanser har också sina speciella datum....ev. ordrar måste orderbekräftas m m. Men det är ändå inte som när jobbet är i full gång. Nu räcker det att jag håller efter det ett par förmiddagar/vecka.

Mannen och vännen är på speedway i kväll också - gårdagens tävling regnade bort, så de kom hem lagom besvikna efter ett par timmar igår. Man hade hoppats in i det längsta att det skulle torka så man kunde köra loppen, men tyvärr. Så det var bara för dem att åka ikväll igen ☺

Nu har jag packat korttidsväskan, dags för sonen i morgon förmiddag att äntra det stället igen. Lite tätt, som sagt var, men det kan inte hjälpas. Nu ska jag plocka vidare här hemma, det finns alltid att göra.....

Och du Lena - den som lever får se......jaa så är det  ;)

"Semester"dagar

Jaha, vad händer här då?? Ja, inte mycket, kan jag nog säga och det är väl lika så bra det när det är "semester" i diagnoslandet....
Dagarna går en i taget här och vi har inga speciella saker planerade nu när vi är hemma alla tre. Idag har det inte hänt mycket - jag har tvättat, mannen har klippt gräset och vi har turats om med att assistera sonen. Det är ju ändå skönt att vi är två om det!

På förmiddagen ringde en vän till oss och frågade om mannen ville följa med på speedway ikväll - och det ville han förstås! Så där är de nu och jag hoppas inte att det regnar på dem för här hos oss har det regnat.
Jag och sonen gjorde lite eget mys i vår ensamhet. Har ätit lite gott och har sett halva "Herbie"-filmen.

Men det är sällan sonen orkar med en hel film utan paus, så just nu har vi en liten paus mitt i filmen. Men han har skrattat och tyckt den varit väldigt rolig ☺

Framöver nu blir det väldigt intensivt med korttids för sonens del. Tyvärr har det klumpat sig väldigt tätt då vi behövde vara lite barnlediga, det är ju inte allt man kan styra över. Så det får bli så här och hoppas att det kommer att gå väl för alla inblandade och att sonen ska orka med det. Det är nu vi utnyttjar en del av våra sparade dygn.... väldigt bra att kunna göra så!

Men vi är inte riktigt där än, i morgon väntar en tid för en specialröntgen för sonen på förmiddagen. Mannen erbjöd sig att åka med sonen dit och jag är glad över att slippa den utflykten. Hittills har jag klarat att ensam ta sonen till tandläkaren och vissa andra saker men det är alltid en pärs och därför är det skönt att vi har semester nu så mannen kan ta denna tid. Får väl hoppas att det går bra.

Nu börjar det också dra ihop sig till en rolig sak som händer hos oss om en så där 4-5 veckor. Äntligen ser det ut att ha löst sig så det blir som vi väntat på väldigt länge nu! Mer om det sen. Vi måste också förbereda sonen på det. Även om han vetat om detta länge så är det ändå en ny grej, trots att han tycker det ska bli roligt så är det ändå en omställning som med alla förändringar och allt som är nytt i vardagen.....

Ha det gott alla ni som tar er tid att titta in här i semestertider ♥

Just det ja.... någon undrade ju vem som vann i snooker som jag skrev om i förra inlägget?? Jo, det blev oavgjort 1-1 :)  Striden går väl vidare vid nästa tillfälle antar jag....;)
 

Inlåsta..... - och ute i det fria

Det är bäst att jag börjar detta inlägg med att fylla på lite - som jag lovat - i ämnet varför jag inte reser bort själv med sonen.
Oftast kan man ligga steget före och hinna läsa av sonen när det är dags att bryta någon aktivitet eller bege sig ifrån nåt ställe där det blir för jobbigt för honom. Jag är nog den i hans närhet som snabbast och lättast kan läsa av i ansiktet på honom hur läget är och vilken vändning saker och ting tar. MEN det är inte alltid det hjälper.

Vi kan ta ett exempel som inträffade för några veckor sen när sonen skulle lämnas på korttids och som jag skrev om här tidigare. När sonen reser sig och kliver ur bilen så tappar han sin iPod och den ramlar i asfalten och går sönder. I ett sånt läge spelar det ingen roll hur skickligt man hanterar autismproblematiken - utbrottet är ett faktum för här kommer starka känslor in i bilden och det blixtsnabbt. Här åkte korttidspersonalen E på ett par hårda sparkar.... Han tycker om E väldigt mycket men det spelar ingen roll i lägen där ohanterbara och jobbiga känslor kommer upp hos sonen. Då är det den eller det som finns närmast honom som råkar illa ut. Ni kan bara gissa vad som skulle hända om man satt i ett fullsatt tåg eller var mitt i en folkmassa nånstans..... Jag utsätter mig inte för detta, mina nerver klarar nog inte av en sån situation där det inte finns nån snabb väg ut!

Nu byter jag ämne och övergår till vår utflykt i helgen. Jag och mannen kom iväg igår förmiddag och hade lite tid att se oss omkring på. Tog en liten mysig väg och letade upp ett litet fik med butik långt ute på landet på sidan om Vättern.

"Kaffe och Kackel"

Det var ett otroligt mysigt fik som t o m hade hembakad ostfralla som bakats på ett lite nyttigare sätt. Alla ingredienser var också närodlade. Äggen t ex, kom från egna höns som gick och pickade precis bredvid utefiket ☺. Avstressande ställe som jag kan rekommendera.

Så var det då dags för mannen och mig att få hälsa på en släkting på mannens sida. Vi hade till slut fått klart med besökstillstånd.

När man möttes av detta höga staket med taggtråd och lås och bom så knöt det sig lite i magen faktiskt. Usch, vilket ställe! Det kändes så sorgligt och tragiskt på nåt sätt :(.
Här var det en stor procedur innan vi var inne. Visitering och avklädning.... flera slussar med låsta dörrar och vakter överallt..... inte en pryl fick vi ha med oss in.....
Men den tragiska och sorgliga känslan försvann när vi fick träffa killen.... Vi blev inlåsta med honom i ett litet och kalt rum - men oj, vilken helomvändning han tagit. Han är helt övertygad om att han ska fixa detta - aldrig mera tillbaka till ett sånt liv han levt hittills som till slut barkade utför helt och hållet! Skönt att höra honom säga en sån sak! Anstalten han hamnat på är bra och det är meningen att han ska få hjälp att komma igång till ett nytt liv igen. Sen har han planer att flytta närmare oss, så har han oss att prata med, sa han...... Ja, vi får se vad framtiden utvisar, det är säkerligen minst 1, 5 år kvar innan han kan flytta till vår ort i så fall. Man får väl se vad som händer efter vägen dit...... men just nu ser det så bra ut som det bara går efter de omständigheter som råder.

Sen drog vi vidare till äldsta sonen och sov där över natten. Mannen och 24-åringen skulle förstås spela snooker och där är det blodigt allvar förstår ni :) Ingen vill förlora av dem ☺

En god middag och lite myspys på kvällen med sonen och hans flickvän blev det också innan gårdagen var slut.

Vädret var verkligen på vår sida under kvällen. En riktigt härlig sommarkväll hade vi med utsikt över ån i Linköping. Vackert!

Idag på förmiddagen drog vi hemåt i sakta mak. Vi körde lite mysigare väg än den stressiga motorvägen. Till slut var vi framme i Gränna och gick in och köpte lite polkagrisgodis till sonen som väntade oss på korttids.

Polkagrisar i långa rader

Nu är sonen hämtad och hemma igen och här har vi det lugnt just nu. Det hade varit ett utbrott från sonens sida igår på korttids så O fick vara med om det. Men idag hade det varit lugnt sa han.
Lena skrev i en kommentar att vi måste nog ha världens bästa korttids! Och visst har vi det med all denna anpassning som man gjort för sonens skull och med den handplockade personal de satt på sonen. Det är bara att hoppas att det får fortsätta att vara så här bra.

Lite andra kommentarer till er fina läsare som kommenterat vissa saker:
Ann: Nej inte tar jag illa vid mig för alla frågor! Jag blir bara glad om du/ni läsare frågar så jag kan klarlägga ännu mer om olika detaljer. Ju mer man kan dela med sig av sin erfarenhet desto bättre är det ju. Så fråga på bara ☺
Och Mamma Z: Visst förstår jag vad du tänker på ☺ ♥
Och TACK alla för bildkomplimangerna, de gör mig så glad!

Myspys och frågor och svar

En mysig och härligt kväll hade vi här hemma igår alla tre ♥ Skönt att det flöt på lugnt med tanke på att mannen och sonen ändå hade rest så pass långt under dagen och var lite trötta efter resan.

På förmiddagen idag var sonen uppspelt och hade svårt för att koncentrera sig på nåt en längre stund. Han skulle till korttids vid 14-tiden och gick bara och väntade på att tiden skulle vara dags att åka. Kul att han längtar dit, men fm blir lite brötig när han bara går och väntar.

När vi kört honom till korttids så åkte jag och mannen vidare in till stan. Vi hade ett ärende dit och när det var avklarat hade vi tänkt ta en fotorunda. Men regnet vräkte ner så det var bara att ändra på de planerna!

Blött, blött, blött

Jag hade också bespetsat mig på att ta en fika på nåt riktigt mysigt ställe där man kunde sitta ute, men det gick naturligtvis inte heller... Så vi tog en fika på ett något mindre mysigt ställe och satt inne i stället. Inte ofta jag är fikasugen men idag var jag det!

Vi gick och strosade lite och hade det gott innan  vi åkte hem igen. Sen har jag faktiskt jobbat en stund - var det nån som påstod att jag hade semester eller??

Lite svar på frågor från läsare kanske är på sin plats nu!
Ann frågade lite om korttids. Hur antalet dagar väljs ut? Om vi får välja hur många dagar vi önskar eller om det beror på diagnoserna?
Jag skulle nog tro att det är en kombination. Vi fick beviljat en helg i månaden hos stödfamilj långt innan vi fått diagnos. Sen när det inte räckte utan vi behövde ha mera avlastning så infördes en helg i månaden på korttids. När sen stödfamiljen sa upp sitt uppdrag så överfördes deras helg också till korttids. Det innebär att vi har varannan helg kontinuerligt. Dessutom har vi två dygn / månad som vi sparar och utnyttjar vid andra tillfällen som t ex nu under semestern. Vi har egentligen aldrig haft några problem med antalet dygn vi velat ha. LSS-handläggaren har varit väldigt bra på att se vilka behov vi haft och gått efter det. De tjänar ju på att ge oss föräldrar avlastning så vi klarar av vardagen bättre. Utan denna avlastning hade inte jag orkat iaf. LSS-handläggaren har förstått att sonen är väldigt krävande och naturligtvis påverkar ju det beslutet.

Mib frågade lite om KBT och vad jag har för tankar om det.
Ärligt talat så kan jag inte riktigt alla detaljer om KBT, men jag vet så mycket som att min son skulle behöva det för att lära sig hantera sina känslor. I nuläget kommer känslorna ut i ilska och annat och det känns som det skulle kunna bli ohanterligt i o m att sonen blir äldre och större och starkare. KBT kunde nog vara ett lämpligt hjälpmedel för honom att inse att man måste hantera detta på ett bättre och lämpligare sätt.

Ann frågade lite med tanke på mannens och sonens resa i dagarna, om jag också åker iväg med honom ensam eller om jag kommer iväg alldeles själv i stället?
Ensam med sonen reser jag inte! Inte den typen av resa iaf. Jag kan ta med honom på nån dagsutflykt till nåt lugnt ställe om han är inne i en harmonisk period. Annars känner jag att jag inte klarar av det. Skulle han få ett rejält utbrott bland folk och det gått så långt att det inte går att bryta - ja, då står jag mig ganska slätt faktiskt. Och risken är att inte bara jag råkar illa ut utan även de som är i närheten av honom eftersom han inte har någon urskillning alls när det låser sig för honom.  Att sätta mig på ett tåg med honom som mannen gör, skulle jag aldrig göra eftersom det inte finns nån reträttväg. Där är man fast bland folkmassan om det skulle hända nåt....
Ensam kan jag åka iväg om jag vill. Nu var det nåt år sen faktiskt, men skulle jag vilja så ställer mannen upp och är hemma med sonen så det är inga problem. Däremot så får jag ju ensamtid ett par gånger om året när mannen drar iväg med sonen och då passar jag på att njuta och lever på det till nästa sommar ☺.

Fråga gärna mera ifall jag missat några detaljer ni vill ha svar på.

Nu är denna dagen också snart slut och i morgon väntar en spännande dag! Vi synes! Kramar om er alla ♥

PS. Kommer nog att förtydliga ännu mer i nästa inlägg varför jag inte åker på resa själv med sonen, tror det kanske kan behövas....

Mina killars hemkomst

Usch, vad tiden går fort - även när man gör ingenting!
I morse fick jag gå upp lite tidigare än jag gjort de andra dagarna när mannen och sonen varit borta. Tyckte jag behövde rycka upp mig och göra lite nytta innan de kom hem ;)

Frukost i hyfsad tid blev det och sen fram med dammsugaren, plus att jag plockade i ordning med lite annat. Fixade med lite papper så jag fick undan det också. Skönt att inte ha sånt liggandes över mig när sonen kommit hem igen utan man kan känna sig lite ledig ihop med honom.

Tidigt på eftermiddagen kom mannen och sonen hem igen, skönt att resan hem gick bra för det var ju en del mil de kört. De hade stigit upp tidigt för att komma iväg, mannen hade en tid att passa i stan efter vägen hem. Sen fick jag se lite bilder som mannen tagit och visst blir jag lite avis eftersom de varit ända uppe i våra gamla hemtrakter och sett sig om lite. Men vi är helt överens om att en sån här resa inte skulle funka om vi åkte hela familjen.

Nu är jag ändå glad för att kemin mellan sonen och den 9-åriga flickan stämde så bra. De hade tydligen haft riktigt roligt ihop. Härligt, man ler inombords både för sonens och flickans skull ☺.
Flickan ja.... mannen tyckte jag kunde berätta att pappan till flickan är killen som brevet kom ifrån och som jag fick telefonsamtal från i tisdags innan jag åkte till djurparken. Och den killen är alltså min mans lillebror. Tyvärr fick jag under samtalet i tisdags berätta för honom det tragiska som hänt (där han befinner sig har han inte mycket kontakt med omvärlden) - inte riktigt kul, men samtidigt hörde jag på honom att det fick honom att vilja kämpa sig tillbaka till ett riktigt liv igen så han kan ta hand om sin dotter. De har trots allt en bra relation till varandra. Detta kan bli en riktig morot för honom att kämpa. Men hans liv har varit ordentligt soppigt, därför har inte sonen och flickan (kusinerna) träffat varandra på många år....

Kusinerna skymtar i bakgrunden :)

Jag hoppas att han kommer att få en diagnos inom kort för att än mer kunna förstå sig på sitt liv och kunna anpassa sig efter det och framförallt få rätt hälp. I det här läget är jag rätt glad över att vi har den erfarenhet vi har så vi vet lite grand vad som gäller och kanske kan vi stötta honom bättre tack vare det. Även om vi blivit ordentligt svikna av honom tidigare så är vi beredda att ge honom en ny chans eftersom vi förstår att det antagligen ligger orsaker bakom hans beteende (t ex en bokstavsdiagnos).  

Ja, så var det med det. Nu är vi iaf tillsammans hela familjen igen och ska mysa oss igenom den här kvällen :) Ha det gott alla och kram på er ♥♥♥

Inte-göra-nånting-dag

Oj, vart tar dagarna vägen?? Sitter just nu på altanen (det börjar bli kallt) och njuter av lugnet och tystnaden! Bara jag och katten.... njuter av varje tyst sekund. Kanske svårt att förstå för de som inte lever i diagnoslandet, men det är otroligt skönt att bara vara sig själv till last. Det händer inte ofta, kanske ett par gånger om året då mannen tar med sig sonen iväg på egen hand. Även om jag trivs förträffligt med min älskade familj så behöver jag nån gång denna totala ensamhet. Men jag skulle inte vilja byta ut min familj mot något annat!! Men just nu laddar jag batterierna för fullt.

Jag har fått rapporter från mannen och sonen - allt flyter på väl trots att deras bortavistelse inte blev riktigt efter planerna. De skulle vara relativt ensamma på bortaplan, men omständigheter som man inte råder över gör att de camperar ihop med ett par stycken till. Bl a en flicka på 9 år där tragiska saker inträffade häromdagen. Därför behövde hon komma bort från sin fosterfamilj ett tag tills det ordnat upp sig lite. Det blev förstås lite oroligt över hur sonen skulle ta detta, hur han skulle hantera henne och gå ihop med henne. Antingen funkar kemin eller också gör den inte det.... Nu har det gått väldigt bra. Denna lilla tjej är otroligt foglig och fantastisk på alla sätt och vis. Men hon har tyvärr fått vara med om alldeles för mycket i sitt 9-åriga liv och så händer ännu en tragisk sak - stackars tjej. Hoppas hon klarar detta med..... Sonen hade iaf gett henne ett gott omdöme igår. Han hade sagt till mannen "Vad trevlig hon är!" Härlig kommentar från sonen ☺☺☺

5-hövdad giraff?

Ja, vad har hänt här idag då? Inte mycket får jag säga. Sovmorgonen blev lång och härlig. Skönt att inte ha nån tid att passa. Efter frukost åkte jag och lämnade tillbaka bilen jag lånat. Sen tog jag en promenad hem därifrån på några kilometer. Har läst lite i min bok och även cyklat in till affären och handlat lite till kvällen. Ja, det är nog allt.... Avslappnat och skönt, men samtidigt får jag dåligt samvete för att jag inte gjort så mycket nytta :( Men det kanske jag kan göra en annan dag, eller?!

Nu tänker jag gå in för idag, innan jag förfyser mig här ute. Ha en skön kväll oavsett om ni har semester eller inte! Kramar ♥

Ps. Jag har frågor som väntar på svar från bl a Mib och Ann - jag hoppas ni har tålamod med mig, svar kommer!

Ingen tid för hängmattan idag!

Igår blev det som sagt en stund i hängmattan tillsammans med en god bok - helt ok tillvaro får jag säga! Efter frukost idag fick jag ett oväntat telefonsamtal. Samtalet kom ifrån den person som brevet kom ifrån för ett tag sen. Blev överraskad och förvånad över samtalet, men det var iaf av positiv art. Det går framåt, och nu när jag hörde hans röst så blev t o m jag hoppfull och tror att det skulle kunna gå vägen. Gnistan att vilja rätta till sitt liv fanns där som den aldrig funnits förut. Då är det bara att fortsätta hoppas.... vägen är som sagt lång.....

Hela björnfamiljen

Något försenad pga telefonsamtalet åkte jag iväg in till stan och gick på djurparken. När jag kom fram till området förstod jag att halva Sverige tänkt samma tanke som mig denna dag. Inte en parkeringsplats sparad till mig så långt ögat nådde! Men när jag till slut lyckats bli av med bilen så gick kön in relativt snabbt och väl inne på djurparken så sprids ju folket ut så då funkar det ju ändå.

Det blev en rejäl fotorunda för mig på några timmar. När jag kom hem hade jag tagit 235 bilder - vad gjorde man innan digitalkamerans intåg i våra liv??

Det var riktigt mysigt att gå där för sig själv och strosa helt i min egen takt. Jag kunde stå och vänta ut djuren tills de ändrat position så jag blev nöjd ;) Hade tänkt fråga en tjej om hon ville följa med, men kom på att jag helst inte ville ha nån tid att passa utan bara rå om mig själv och bara vara.....
Jag har ännu inte hunnit titta igenom bilderna, men några axplock får ni här ändå. Blir nog inte förrän i morgon som jag tar tag i dem.

Djurens konung poserade snällt

Jag åkte hem så småningom och kastade i mig lite färdigköpt onyttig mat som inte ens var god, tog en snabbdusch och sen iväg igen. Ville umgås med några vänner eftersom tillfälle gavs. Mysigt och trevlig förstås. Nu är jag hemma igen och är lite lagom trött efter den här dagen. Ska ta mig nåt att äta och sen krypa ner med min bok. Jag njuter för fullt!! Såna här dagar växer ju inte på träd.....
Kram till er alla ♥

Dags för hängmattan!!

Här flyter dagarna på igen utan några större missöden och det är väl skönt det.
Lördagsmyset fungerade väldigt bra och söndagen avlöpte utan några som helst problem.
I morse blev det lite turbulent efter ett tag. N skulle komma 9:30 och assistera medan jag och mannen tog en tur till jobbet (semester, vad är det?). Men fem minuter innan N kom så fick sonen en sån där morgonrutinslåsning igen. Och det är som sagt bara att ta sig igenom, även om det tyvärr inbegriper surhet och ilska. När N kom så var det fortfarande lite turbulent och fortsatte så ett tag. Men så småningom, med lite lotsande, så tog han sig ur låsningen. Jag och mannen kunde då åka hemifrån.

Timmarna med N hade turligt nog funkat bra, så det var lugnt. Och nu mina läsare... har jag intagit denna positionen!

Hängmattan är bara min ett par dygn!!

Inte helt fel va?! Mannen och sonen har lämnat hemmet för ett par dygn och det är bara jag och katten hemma. Ska nog kunna roa mig själv ett par dar, tror jag bestämt! Det är inte ofta det händer att man får vara helt ensam och rå om både hängmatta och fjärrkontroll ☺☺☺

Ska för det första försöka läsa ut en för mig nyttig bok som jag haft liggande ett tag, men nu kan jag kanske komma en bra bit på väg iaf. Sen har jag lite annat också som behöver göras, men denna gången de är borta ska jag försöka att koppla av och "bara vara" också - inte bara tänka på allt nyttigt som jag har på "måste"-listan.
Egentligen hade jag planerat att ha gäster här, men det gick tyvärr inte i lås. Men, men, det får bli en annan gång.
Något som muntrade upp mig extra idag var detta som jag hittade i brevlådan:

 

En söt bloggläsare hade läst detta inlägg och tyckte visst lite synd om mig ♥. I ett försök att få mig lite gladare så skickade hon ett litet gulligt brev med bl a nåt gott att tugga på. Jag blev verkligen glad och överraskad av detta lilla brev! TACK snälla för din omtanke, den värmde! Hur hon sen kunde veta att jag är ett chokladmonster.... ja, det är en gåta!


Jahapp, nu börjar jag bli hungrig.... och min kära kock är bortrest..... Jag tänkte faktiskt försöka mig på att göra en av hans specialitéer, vi får se om jag lyckas ☺
Trevlig måndagskväll önskas till er alla!

Hemmalördag

Här har varit en lite lugnare dag idag. Skönt är väl det att inte alla dagar innebär en massa trasiga saker.... Tack Anna för din peppning i din kommentar igår. Bl a din kommentar gör att jag känner att jag kommer att gå vidare med detta med KBT. Det är något vi ska strida lite hårdare för framöver. Det finns lite olika vägar att gå när det gäller att driva igenom att få hjälp med det - förra chefen för korttids hade något i bakfickan med lite råd och tips hur vi ska gå tillväga. Men vi avvaktar tills i höst när nya skolan drar igång. När vi var där för några veckor sen och fick en första information om skolan så påtalade jag detta med att behandlingsassistenterna borde ha utbildning på KBT. De tog fasta på det och skulle se sig om efter lämplig utbildning. Därför hoppas jag lite på det. Även psykologen på habiliteringen har utbildning på det och jag hoppas hon tar tag i det också. Hon är ny för oss så vi har bara träffat henne ett par gånger.

Idag var jag borta en sväng på förmiddagen med några vänner. Skönt att få komma iväg lite bland lite vänner. Bl a hade vi fika med oss ut och slog oss till ro vid en sjö och myste lite.

Som jag har skrivit förut så delar vi på oss, jag och mannen, när det är tid för att umgås med våra vänner - vi turas om helt enkelt. Vi vägrar ge upp detta och isolera oss helt och hållet. Som tur är har vi en del förstående vänner som förstår vår situation. Naturligtvis finns det de som inte förstår också, men det är som det är med det.....

På eftermiddagen åkte mannen och jobbade en liten stund. Jag tog och bakade muffins à la Stevia. Har fått till det riktigt bra nu och känner mig snart redo att laborera med andra recept där jag tänker minska på sockret och tillsätta Stevia i stället. I en sats muffins där det ska vara 5 dl socker är jag nu nere i 1, 5 dl vanligt socker och 3 msk Stevia. Detta är ett av leden i att försöka få ner sonens sötsakssug och jag tycker vi lyckats bättre än jag trodde.

 

Sen - hör och häpna - lyckades vi få med sonen ut i motionsspåret!!

Men det blev tyvärr inte så långvarigt eftersom stället vi tog oss till, ligger intill en hembygdsgård. Naturligtvis kom det en massa folk dit som skulle ha fest där ikväll. Då ville sonen inte vara kvar där eftersom han tyckte det blev för mycket folk omkring honom. Jag var glad över att han sa till och uttryckte sina tankar så bra! Vi avbröt direkt så blev det ingen "affär" av det hela.

Mannen och sonen tog bilen hem och jag promenerade hemåt. Tog en liten omväg in bland villorna och träffade på en bekant som bodde där. Passade på att myspysa lite med hennes katter och hund också!

Chili

Det var den lugna och ganska harmoniska dagen. Nu är det bara kvällsmyset kvar! Go´kväll alla läsare ♥

Hur gick det då till??

Tack härliga läsare för era kommentarer igår, de värmde djupt i mig! En sån dag som igår så behövs det lite stöd på vägen.... Ni fick mig faktiskt att le lite grand mellan varven, en del av er vet mycket väl hur det är att leva i diagnoslandet även om ni aldrig upplevt att diagnoser lyckats åstadkomma en trasig bilnyckel ;) I en kommentar stod det att det tog priset - jag log för mig själv när jag läste det ☺. Tänk att man kan le åt kommentarer man får till ett sånt spektakel och ett sånt inferno som det blev i går morse ☺. Många konstiga saker har vi upplevt här i diagnoslandet... och nu får vi lägga till en trasig bilnyckel till den låååånga listan.

Jag fick frågan igår om hur det gick till... hur kunde sonen krascha bilnyckeln så illa? 

Bra att ni frågade, för när jag tänker efter så om jag hade läst inlägget och inte vetat om bakgrunden så hade jag kanske trott att sonen suttit länge och väl och bankat, hamrat och slagit på nyckeln och mamman hade noll koll ☺ ☺☺ Men så gick det inte till!
Vi kan ta det från början så ska jag förklara hur blixtsnabbt allt kan ändras från att vara helt till att vara helt demolerat.

Det var alltså dax för tandborstning. Sonen tar tandborsten och går ut för att sätta sig på verandan. Jag hör tandborsten flyga i golvet och förklaringen till det utbrottet var att katten hoppade upp och la sig i den stol som sonen skulle sätta sig i.... Ja, så lätt small man av vid det tillfället.

Sen sa jag en mening till honom: "Det är bättre du sitter här inne och borstar tänderna i stället för att vara där katten är." Vad jag inte visste var att sonen i samma stund som jag sa denna mening, tänkte gå in och sätta sig.... Nästa utbrott.... När han är på väg in tar han i för allt vad han är värd och smäller igen dörren så hela huset skakar - nyckelknippan sitter i dörren och hamnar i kläm. Nyckeln kraschar med dunder och brak! Ett ögonblicksverk och jag hade full koll på allt utom hans tankar. Ofta kan man läsa av i hans ansikte och förstå hur han ibland tänker och känner, men i det här fallet var jag inte så jag såg honom, tyvärr.

Japp, sånt är livet på en pinne..... Att bli arg i ett sånt läge finns inte på kartan här hemma hos oss. Han kan inte rå för att han reagerar som han gör, även om han skulle behöva lära sig att hantera sin ilska på ett bättre sätt. Men det kanske kommer så småningom. Vi har också lärt oss att det materiella är inte hela världen, även om man blir ledsen för stunden.... men det finns annat som är värre om det går sönder....

Nåja, livet går vidare med EN bilnyckel också så länge.
Nu sitter jag på jobbet och jobbar undan det sista sen är det SEMESTER - iaf kallas det så. Men som egen så får man ju inte helt ledigt. Personalen har gått hem för idag och kommer tillbaka om fyra veckor, men jag får allt hålla lite koll ett par gånger i veckan. Men det blir ju betydligt lugnare iaf och det kommer att kännas att man får lite extra ledigt. Men sen har ju ordet SEMESTER en annan baksida när man lever som vi gör... så vi får se vad som händer här de närmaste veckorna!

Jag måste bara få visa er en skylt jag såg när jag var ute och gick med mina stavar igår kväll. På tal om att se svåra saker med lite humor...... Här har en stor byggnad brunnit ner till grunden. Byggnaden innehöll bl a en affär. Nu håller man på att bygga upp stället igen.

Jag önskar er alla en härlig, solig och skön semester alla ni som har det framöver! Hos oss hoppas jag på lite fredagsmys ikväll.