Föreläsning **** Autism/ADHD

Åh, vad det värmer i hjärtat när man möjligtvis kanske kan putta någon i rätt riktning! Fick ett fint tacksvar igår eftersom jag svarat på frågor och tagit upp vissa ämnen där. Känns så roligt om man kan dela med sig av sina egna erfarenheter och kanske hjälpa någon på traven för att förbättra sin situation. Ett av syftena med att börja blogga var ju att visa vad som funkat bra hos oss och som kanske kan fungera bra även hos andra. Jag är själv glad och tacksam över allt jag lärt mig av andra med mer erfarenhet inom NPF.

Om jag återkopplar nån tanke till inlägget igår om hur komplicerat vissa saker är med sonen, så tänkte jag förtydliga detta med hans utbrott. Det är ju inte så att han bara får en massa utbrott hur som helst, utan det beror alltid på någonting och det är hans sätt att tala om att något inte är bra (i stället för att använda ord). Det kan vara något i hans vardag som inte han klarar, det kan också bero på att någon inte bemött honom som han behöver - kanske svarat uppstudset eller ironiskt som han tar på fullt allvar. Jargongen bland tonårseleverna i skolan kan ju vara rätt rå och det är ett exempel på att han förr eller senare går i taket i en sån miljö.

Nu när vi har facit i handen för de snart sju åren som han gått i skolan och vet hur bra det kan bli med rätta hjälpmedel, så förstår vi att vi borde ha legat på om förbättring inom skolans värld redan direkt när han började. Men varken vi eller personalen på skolan visste vad som skulle åtgärdas för att det skulle bli bättre för sonen. Nu när vi har facit så här långt så tycker jag att vi kan dela med oss av våra kunskaper. Sen som jag skrev igår, så fungerar ju alla olika så man får ändå se till varje individs behov.

Nej, nu är det dax för mig att göra mig i ordning nu, mannen har kommit hem och vi ska båda åka iväg på en föreläsning av Lotta Abrahamsson. Hon har själv diagnoserna Asperger och ADHD. Ska bli väldigt intressant att höra vad hon har att berätta. På vägen dit (4 mil) så behöver jag och mannen prata lite allvar. Det är så sällan vi får prata ostörda - det går aldrig när vi är hemma samtidigt med sonen, så det gäller att hitta de där små och få luckorna. Det som är akut för oss att diskutera just nu är lösningen på assistanstimmarna vi fått beviljade. Lite problem som måste lösas av oss. Man kan tro att bara man får assistanstimmar så är allt frid och fröjd, men det finns frågetecken. Men det ska nog fixa sig. Jag kommer att berätta mer när vi kommit fram till något.