Bara en dag kvar.... **** AS/ADHD

... på första veckan av lovet. Det har väl gått hyfsat måste jag säga. Morgonlämningen funkar fortfarande, jag visar den glada munnen på seriesamtalet, sen går han ur bilen och ser glad ut . Fantastiskt - jag är glad så länge det är så.
På eftermiddagarna märks det att han inte är lika harmonisk som när det är skoldagar som är anpassade efter hans behov. Men det är ju bara att ta, det kunde varit värre. Vi har varit med om sommarlov där det varit stora utbrott flera gånger varje dag, så detta är stor skillnad nu när det är så väl planerat på fritids för honom. (Han är ensam med sin assistent och gör väl valda och planerade aktiviteter.)
Man får försöka aktivera honom hela tiden. Igår när det var fint väder tog han och jag en cykeltur med varsin kamera.   

Kul om han kunde få ett sånt intresse, för det är ju lite avkopplande för honom att strosa runt med sin kamera. Vad han gjorde med sin kamera när vi kom hem nämner jag inte här, men den fungerar - mot alla odds. Sen markerade jag för honom att jag inte var så glad på honom, så han var väldigt artig och trevlig mot mig. Det är nog på sin plats med markering ibland.
Idag har jag och mannen varit på kundbesök och på vägen hem stannade vi och fikade på en rastplats.   
 

Det gäller att ta till vara på alla stunder man får njuta av den vackra naturen i lugn och ro. Man har lärt sig att värdesätta såna saker....
På seneftermiddagen "tvingade" jag iväg mina båda söner på en cykeltur så de fick röra på sig. När de sen kom tillbaka fick 12-åringen något ryck och ville vara nyttig... har nog aldrig hänt tidigare. Han började klippa häcken när jag skulle göra det. Han var uthållig och klippte nästan hela utsidan.

 

Medans han klippte satte jag mig i gräset och lyssnade på kossornas mumsande. Jag tycker det är så rogivande när de går där och tuggar.  

Vi bor verkligen härligt i utkanten av samhället med en granne som har sina kossor intill vår tomt.