Innan sonen skulle åka till skolan igår så förberedde jag honom på att klasskamraterna antagligen skulle fråga varför han inte hade sina glasögon på sig. Tänkte att han kanske behövde förbereda sig på nåt att svara. Jag vet ju att han skäms över det han gjort, så han vill inte berätta vad han gjort för alla. I såna där situationer så får han en tanke i huvet, vet att det är fel men måste ändå göra det. Precis när han gör det får han panik... men då är det försent.
När han kom hem från skolan berättade han att han svarat: "Hemligstämplat" när de frågade. Fyndigt svar...!
Så hur har det nu gått?! Har det löst sig?
Efter ett antal telesamtal så fick jag prata med en mycket tillmötesgående kvinna. Fick koden till hänglåset! Bara att åka till rastplatsen och försöka fiska upp glasögonen. Vi packade in en liten stege för säkerhetsskull. Kan lova er att 3 meters djup räcker inte... Bjuder på lite bilder från vårt fiskande.
Vi försökte först lokalisera glasögonen, men vi såg dem ingenstans. Det blev till att fiska upp lite sopor först.
Sen dök de upp!
Som tur var så var de helt oskadda. Skönt, nu sparade vi ett par tusenlappar! Lite tur ska man väl ha ibland...
På andra sidan vägen finns en likadan rastplats. Där hade det kört in en bil och paret i den tog sig en rökpaus. De stod vända mot oss och glodde hela tiden. Det bjuder jag på - men jag hade svårt för att hålla mig för skratt när vi fiskade i sopbehållaren med åskådare på andra sidan vägen. Vi har båda lärt oss att ta såna här incidenter med humor och skratt. Så länge ingen annan blir drabbad så kan jag göra det, men blir utomstående drabbade av sonens utbrott så tar jag illa vid mig och tycker det är jättejobbigt.
Men det här var en annorlunda incident som andra kanske blir förbryllade över. Hur vanligt är det att man rotar i såna här sopbehållare...? Men vi är ju ingen vanlig familj!
När han kom hem från skolan berättade han att han svarat: "Hemligstämplat" när de frågade. Fyndigt svar...!
Så hur har det nu gått?! Har det löst sig?
Efter ett antal telesamtal så fick jag prata med en mycket tillmötesgående kvinna. Fick koden till hänglåset! Bara att åka till rastplatsen och försöka fiska upp glasögonen. Vi packade in en liten stege för säkerhetsskull. Kan lova er att 3 meters djup räcker inte... Bjuder på lite bilder från vårt fiskande.
Vi försökte först lokalisera glasögonen, men vi såg dem ingenstans. Det blev till att fiska upp lite sopor först.
Sen dök de upp!
Som tur var så var de helt oskadda. Skönt, nu sparade vi ett par tusenlappar! Lite tur ska man väl ha ibland...
På andra sidan vägen finns en likadan rastplats. Där hade det kört in en bil och paret i den tog sig en rökpaus. De stod vända mot oss och glodde hela tiden. Det bjuder jag på - men jag hade svårt för att hålla mig för skratt när vi fiskade i sopbehållaren med åskådare på andra sidan vägen. Vi har båda lärt oss att ta såna här incidenter med humor och skratt. Så länge ingen annan blir drabbad så kan jag göra det, men blir utomstående drabbade av sonens utbrott så tar jag illa vid mig och tycker det är jättejobbigt.
Men det här var en annorlunda incident som andra kanske blir förbryllade över. Hur vanligt är det att man rotar i såna här sopbehållare...? Men vi är ju ingen vanlig familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar