En ELOGE till skolan .... **** AS/ADHD

.... med personal och ledning, vill jag ge idag. Avslutningsdagen förlöpte mycket bra (sonen slutade 5:an). Att det gick så bra beror på att avslutningsproceduren i klassrummet var helt anpassad efter sonen, planerat och förberett in i minsta detalj. Jag fick känslan av att hans diagnoser styrt hela upplägget.

Bara en sån sak som att jag är med i klassrummet blir ett störande moment för honom. Även om han väldigt gärna vill ha mig där, så är jag ju på fel plats, jag brukar inte vara där. Exakt vilken tid jag skulle komma in i klassrummet, exakt var jag skulle stå och exakt vilken tid jag skulle lämna klassrummet var noga insatt i hans fickschema och förberett på annat sätt. Inget fick gå fel - och det gjorde det inte heller. Hela personalstyrkan är så införstådd med vad det betyder för min son, att man till punkt och pricka följer det som är  förberett.  

På bilden här nedanför ser man hur de placerat sonens bänk i klassrummet. Längst fram med lite distans till de övriga. Så här ser det alltid ut, inte bara idag. Läraren (till vänster) och assistenten (till höger - idag hade hon sina två små barn med sig, även det väl planerat). Båda två kan snabbt läsa av sonens humör. Dörren till hans egna lilla rum är snett till  höger bakom assistenten.   

Jag är i dagsläget överlycklig över att man förstått sonens problematik så fantastiskt bra i skolan. En av orsakerna till att jag började blogga, var att jag ville dela med mig av de fina resultat det kan bli när skolledningen har rätt inställning till - och lyhörd för - behoven hos eleven. Då är de villiga att sätta in de rätta resurserna. Min önskan är att andra skolor skulle ta lärdom av ett så fint exempel som den här skolan är! Men jag har fått höra att en annan skola i kommunen fått förslag att vända sig till min sons assistent för att få råd och tips, men de har inte gjort det... de har en elev med liknande behov. Tråkigt att de inte snappar upp det man lärt sig av min son, vad diagnoserna klarar och inte klarar och hur man kan anpassa så mycket som möjligt för att det ska bli så dräglig skolmiljö som det bara går i en vanlig skola. 

Att sonen inte mått så bra de sista veckorna är en annan historia. Skoldagarna är ju inte sig lika den sista tiden med teatrar, utflykter, städning av bänkar m m. Så idag är sonen trött och tjurig, jag försöker få tiden att gå tills läggningsdax...

Skänker er alla en tanke (och en blomma) till alla er som kämpar för sina barns skolgång utan att få gehör. Jag vet att ni är många...