Trött, tröttare, tröttast... **** AS/ADHD

... så känner jag mig idag. Efter några dagars turbulens här hemma så är det inte så konstigt att det tar på krafterna. Samtidigt tror jag att jag håller på att åka på något, känner mig lite lätt febrig nu och har huvudvärk. Men, men, hur jag känner mig spelar ju ingen roll för diagnoserna - de ska ändå leva sitt eget liv... Så när jag jobbat färdigt och jag hämtat sonen på "fritids" så skulle han naturligtvis ut och cykla i det vackra vädret. Det var bara att hoppa upp på cykeln och göra som han ville. Hellre det än att ha ett världskrig. Men jag lyckades ändå övertala honom om att ta en kortare runda till närmaste Ica och köpa glass och en loka.

Igår blev det en lite längre tur på cykeln till en affär där de har lite allt möjligt där sonen älskar att gå och titta - jag är däremot inte så överförtjust... Glass där med.

Känns som det är dags att göra ett schema som visar hur ofta vi kan köpa glass på våra cykelturer. Men ville inte ta det kriget igår heller när han varit så instabil, det får man lägga fram vid ett lämpligare tillfälle.

Dagarna igår och idag är fortfarande instabila för sonen men inte lika bedrövliga som söndag och måndag. Lite grann går tankarna framåt ett år. Om han reagerar så här kraftigt på de förändringar som skett nu, hur ska han inte reagera när han ska byta skola, byta lärare, byta klasskompisar (troligtvis), hans trygghet med den invanda assistenten försvinner - då kommer ALLT att vara nytt. Även om det ska leda till något bra i slutänden så bävar jag för omställningen... Men jag ska försöka lägga de tankarna åt sidan åtminstone ett halvår till, tills vi vet lite mer hur det kommer att bli.

Avslutar med att sätta in en bild på sonen i hängmattan.

Här har han intagit frukosten två morgnar i rad. I morse försökte jag protestera och förklara att det var för kallt - knappt 13 grader, men han ville äta där ändå och drog täcke och filt över sig. Ja, ja, bara han är lugn och nöjd så...