tisdag 29 juni 2010

Underbart bemötande! **** AS/ADHD

När jag bokade optikerbesöket till sonen så berättade jag att han har autismproblematik, han kan inte sitta och vänta utan ska helst komma in direkt i undersökningsrummet. Sen kan den som utför kollen inte springa emellan med kunder - en sån väntan tål inte diagnoserna. Jag tyckte jag gjort det jag kunde inför besöket, sen var det bara att vänta och se hur det skulle gå...

En relativt ung kille tog emot oss och gjorde kollen direkt. Han hade förberett "glasögonen" man har på sig under kollen, så de hade samma styrka som sonens egna glasögon och utgick därifrån sen. 
 
När han kollat färdigt var det dags att prova nya bågar. Även där var de väl förberedda och tog snabbt fram bågar i rätt storlek och färger som de antog att han skulle passa i. Så alltihop gick otroligt bra, snabbt och smidigt. Underbart när folk fattar galoppen!! Annars kan det ju gå hur snett som helst, man har ju vart med ett tag och vet vad som kan hända....

En tanke som slog mig när vi var därinne var att jag fick väldigt klart för mig hur viktigt det är med en person vid sonens sida som förstår hur han fungerar. Flera gånger fick jag förklara vad optikern menade, sonen har svårt att ta in allt som sägs, och han har också svårt att förstå om det är skämt eller allvar. Jag fick förklara och lotsa flera gånger under besöket, annars hade det varit nära till missförstånd och utbrott. 
Nu hade jag fuskat lite idag med hans medicin, för att besöket skulle gå lite bättre. Hade höjt dosen av Concerta och vilken skillnad det blir på honom. I em här så har han varit väääldigt lugn och go´. Så här skulle man alltid ha det...
Vi har fått klartecken från hans läkare på hab att höja dosen, men jag har inte velat göra det nu eftersom blodtrycket måste kollas efter ett par veckor. Eftersom vi inte har tillgång till skolsköterskan under lovet så har jag avvaktat med höjningen. Annars måste vi in till hab och kolla det, men det brukar inte vara nån hit att åka dit med sonen.
Efter senaste läkarbesöket har vi höjt medicinen mot hans utbrott, men vet inte om vi ska sänka det igen då jag inte tycker det har gett nån effekt. Vi får se. Vi måste ta en medicin i taget när vi höjer så vi vet vad som ger ev. biverkningar. Concerta har han ätit med den högre dosen för några år sen, men då blev biverkningarna så svåra så vi fick sluta. Han slutade nämligen både att äta och att sova - en ohållbar situation när vardagen är jobbig nog ändå. Nu är han större och förhoppningsvis ska han klara dosen bättre. Men den höjningen får bli en senare fråga. 

Inga kommentarer: