Oj, vilken dag! **** AS/ADHD

Ja, vilken dag det här blev, blodtrycket stiger och huvudvärken har anlänt... MEN, den här gången beror det inte på sonens diagnoser.

Lämnade sonen strax före nio på "fritids" och åkte till jobbet. Insåg från början att tiden skulle vara knapp idag för att hinna med det jag skulle behöva....

Dessutom skulle jag och mannen åka till grannkommunen för att hämta ett material som det var superbråttom med. Så vi bestämde oss för att åka i samband med lunchen när vi ändå skulle ut. Vi åkte de två milen och lastade i bilen. När vi kommer halvvägs hemåt igen så beter bilen sig lite konstigt så jag kör in till vägkanten. Punktering på ena framdäcket.

Där står vi och försöker fylla på däcket med den "flaskan" som numera är reservdäcket i dagens bilar. Funkade inte som tänkt... Ringde verkstan och la på charmoffensiven så efter 40 minuters väntan kom det en kille med ett riktigt däck som han bytte.

Sinkade med drygt en timme så rullar vi vidare till jobbet och slängde in materialet så killarna fick börja bearbeta det innan dan tog slut. Puh, äntligen fick jag och mannen ta lunch. Samtidigt inser jag att det får nog bli lite kvällsjobb för mig för att ta in det jag missade på dan.

Men jag är glad för att vi åkte mitt på dan så jag inte åkte timmen innan jag skulle hämta sonen på "fritids". Han skulle säkerligen bli osäker och få utbrott när jag inte kommer på den bestämda tiden och det är ju fullt förståeligt.

Ett utbrott har det ändå blivit på hemmafronten. Storebror har kommit tillbaka idag och ska vara här 1,5 vecka. Glädje är för det mesta samma sak som utbrott för sonen men jag tror det lugnar sig bara han vant sig vid att ha storebror hemma igen. 

Underbart bemötande! **** AS/ADHD

När jag bokade optikerbesöket till sonen så berättade jag att han har autismproblematik, han kan inte sitta och vänta utan ska helst komma in direkt i undersökningsrummet. Sen kan den som utför kollen inte springa emellan med kunder - en sån väntan tål inte diagnoserna. Jag tyckte jag gjort det jag kunde inför besöket, sen var det bara att vänta och se hur det skulle gå...
En relativt ung kille tog emot oss och gjorde kollen direkt. Han hade förberett "glasögonen" man har på sig under kollen, så de hade samma styrka som sonens egna glasögon och utgick därifrån sen. 

 

När han kollat färdigt var det dags att prova nya bågar. Även där var de väl förberedda och tog snabbt fram bågar i rätt storlek och färger som de antog att han skulle passa i. Så alltihop gick otroligt bra, snabbt och smidigt. Underbart när folk fattar galoppen!! Annars kan det ju gå hur snett som helst, man har ju vart med ett tag och vet vad som kan hända....
En tanke som slog mig när vi var därinne var att jag fick väldigt klart för mig hur viktigt det är med en person vid sonens sida som förstår hur han fungerar. Flera gånger fick jag förklara vad optikern menade, sonen har svårt att ta in allt som sägs, och han har också svårt att förstå om det är skämt eller allvar. Jag fick förklara och lotsa flera gånger under besöket, annars hade det varit nära till missförstånd och utbrott. 
Nu hade jag fuskat lite idag med hans medicin, för att besöket skulle gå lite bättre. Hade höjt dosen av Concerta och vilken skillnad det blir på honom. I em här så har han varit väääldigt lugn och go´. Så här skulle man alltid ha det...
Vi har fått klartecken från hans läkare på hab att höja dosen, men jag har inte velat göra det nu eftersom blodtrycket måste kollas efter ett par veckor. Eftersom vi inte har tillgång till skolsköterskan under lovet så har jag avvaktat med höjningen. Annars måste vi in till hab och kolla det, men det brukar inte vara nån hit att åka dit med sonen.
Efter senaste läkarbesöket har vi höjt medicinen mot hans utbrott, men vet inte om vi ska sänka det igen då jag inte tycker det har gett nån effekt. Vi får se. Vi måste ta en medicin i taget när vi höjer så vi vet vad som ger ev. biverkningar. Concerta har han ätit med den högre dosen för några år sen, men då blev biverkningarna så svåra så vi fick sluta. Han slutade nämligen både att äta och att sova - en ohållbar situation när vardagen är jobbig nog ändå. Nu är han större och förhoppningsvis ska han klara dosen bättre. Men den höjningen får bli en senare fråga. 

Något som stör **** AS/ADHD

Metrobloggen har uppenbara problem ikväll... men jag försöker få till ett inlägg iaf, få se om det lyckas.

Eftermiddagen efter fritids startade ganska bra, men den gick från bra till värre.... Svårt att veta hur man ska tackla utbrotten när man inte riktigt vet vad som stör sonen. Det enda under fritidstiden som inte är riktigt bra är nog lunchen. Då träffar han de andra barnen som är på fritids - annars är han ju ensam med assistenten. Jag tror det blir en för rörig situation för honom, men vad gör man åt det?

Så det blev några utbrott här under em och kvällen, men innan dess var vi ute i trädgården lite. Vi spelade lite pingis i solen och han tyckte det var riktigt kul. Sen svalkade vi oss med lite melon bl a.

Precis vid läggdags så tror jag han fick en allergisk reaktion på en annan frukt han åt. Blev ledsen och började gråta och sa att det kändes konstigt i halsen. Det hade börjat när han åt frukten. Lite oroligt förstås, det är ju ingen höjdare att behöva åka in till akuten och ha diagnoserna med sig... Något jag önskar är att det borde finnas en speciell typ av sjukvård dit man kan vända sig när man behöver åka in med ett barn som har AS och ADHD.... men det är förstås en utopi....men vi vet att alla läkare passar inte för att behandla dessa barn och vem vet vem man får när man åker in akut?! Och all denna väntan som de här barnen inte klarar... rena mardrömmen, men ibland måste man ju.

Nu har jag sprungit in till honom och kollat honom i sängen under ett par timmar så det verkar som faran är över. Hoppas nu att han sover ut i morgon bitti för vi ska till optikern och kolla hans syn och prova ut nya bågar på förmiddagen. Det kan också bli ett äventyr....

Pappa - son-helg **** AS/ADHD

Den här långhelgen hemma blev en helg som far och son tillbringade mycket tid tillsammans. Jag har jobbat i stort sett hela helgen. I vår familj är det tyvärr så att mannen och jag inte kan jobba samtidigt (om inte sonen är på fritids förstås) eftersom sonen behöver ha en vuxen vid sin sida hela tiden. Nu inför semestern är det hårt tryck på jobbet och mannen har jobbat över en del. Jag har tyvärr halkat efter med några av mina arbetsuppgifter, dessutom hade jag tagit på mig att jag skulle inventera så mannen slapp det. Så jag kände att jag får försöka ta ikapp det i helgen. Synd att sitta inne när det är så fint väder, men jag har deadline nu i veckan som kommer på mycket av det jag skulle ha gjort för länge sen om tid funnits.
Vår närmaste granne hade gäster hos sig hela helgen och det fanns två barn i den gästande familjen. De har varit tillsammans med sonen rätt mycket och då blir det förstås extra passande. En vuxen måste hela tiden finnas i närheten för att lotsa sonen när det behövs, och även kunna avbryta en lek innan det går överstyr för honom. Men de har nog haft rätt roligt i alla fall. De hade med sig en bensindriven, radiostyrd bil som de körde på vändplanen bortanför oss. Spännande för alla killar, stora som små.

Sonen ville spela pingis med dem så vi fixade ett provisoriskt pingisbord i trädgården.

Igår (lörd) åkte sonen och mannen till stan för att komma ut lite. De åt på McDonald´s och gick till en vacker park med lekpark.

   

Nu är sonen rätt trött och mör efter helgen. Det har blivit lite senare kvällar än vanligt, vilket egentligen inte är så lyckat. Han är väldigt känslig för att inte få den vanliga sömnrutinen. Men han - som alla andra barn - vill ju vara uppe längre när det är lite extra helg.
Jag har precis kommit hem nu efter att ha cyklat hem från jobbet (ca 6km). Solen höll på att gå ner och det var så vackert vid sjön jag cyklade förbi, fåglarna kvittrade och luften var ljummen. Försöker hämta styrka från allt det vackra i naturen. Nog finns det mycket att njuta av, trots allt. Jag hoppas det blir fler såna här härliga sommardagar när man blir lite ledig framöver. 
Detta slingrande kryp låg på vägen där jag cyklade.

Kopparorm?? Snok?? Inte vet jag, det är ett av de få djur jag inte njuter av, kan jag erkänna....

Nya glasögon i alla fall **** AS/ADHD

Sista dagen på fritids idag för den här veckan. Lämningen gick mycket bra - skönt att få en bra start på dagen i alla fall. En incident under förmiddagen där gjorde att det nu blir nya glasögon i alla fall . De går tyvärr inte att laga, de var för demolerade. Olyckshändelse, så det var inget som sonen orsakade, men ett utbrott blev följden av olyckshändelsen ändå.

Så det fortsätter att vara instabilt här hos oss. Bara att han nu får gå utan glasögon säkert i minst en vecka gör ju att han känner att det inte är som vanligt. Nu har vi en långhelg framför oss som får bli en hemmahelg. Vi får ta det lugnt med sonen och inte fresta på diagnoserna i onödan.

Efter fritids idag så kan ni nästan räkna ut vad sonen ville göra.... jo, cykla så klart! Men i morse när han förde det på tal så förberedde jag honom på att vi kunde cykla i skogen i stället. Jag sa att vi inte kunde handla mera glass denna veckan. Och det gick han med på! Det vore jättekul om vi kunde få in en rutin på en cykelrunda ute i naturen så man får lite motion, samtidigt som man slipper tjatet om att köpa glass. 

Nu får jag önska er alla en riktigt trevlig och skön helg!

Trött, tröttare, tröttast... **** AS/ADHD

... så känner jag mig idag. Efter några dagars turbulens här hemma så är det inte så konstigt att det tar på krafterna. Samtidigt tror jag att jag håller på att åka på något, känner mig lite lätt febrig nu och har huvudvärk. Men, men, hur jag känner mig spelar ju ingen roll för diagnoserna - de ska ändå leva sitt eget liv... Så när jag jobbat färdigt och jag hämtat sonen på "fritids" så skulle han naturligtvis ut och cykla i det vackra vädret. Det var bara att hoppa upp på cykeln och göra som han ville. Hellre det än att ha ett världskrig. Men jag lyckades ändå övertala honom om att ta en kortare runda till närmaste Ica och köpa glass och en loka.

Igår blev det en lite längre tur på cykeln till en affär där de har lite allt möjligt där sonen älskar att gå och titta - jag är däremot inte så överförtjust... Glass där med.

Känns som det är dags att göra ett schema som visar hur ofta vi kan köpa glass på våra cykelturer. Men ville inte ta det kriget igår heller när han varit så instabil, det får man lägga fram vid ett lämpligare tillfälle.

Dagarna igår och idag är fortfarande instabila för sonen men inte lika bedrövliga som söndag och måndag. Lite grann går tankarna framåt ett år. Om han reagerar så här kraftigt på de förändringar som skett nu, hur ska han inte reagera när han ska byta skola, byta lärare, byta klasskompisar (troligtvis), hans trygghet med den invanda assistenten försvinner - då kommer ALLT att vara nytt. Även om det ska leda till något bra i slutänden så bävar jag för omställningen... Men jag ska försöka lägga de tankarna åt sidan åtminstone ett halvår till, tills vi vet lite mer hur det kommer att bli.

Avslutar med att sätta in en bild på sonen i hängmattan.

Här har han intagit frukosten två morgnar i rad. I morse försökte jag protestera och förklara att det var för kallt - knappt 13 grader, men han ville äta där ändå och drog täcke och filt över sig. Ja, ja, bara han är lugn och nöjd så...

Fy, usch och blä... **** AS/ADHD

Den nedåtgående spiralen fortsätter. Tyvärr så verkar den här korttidshelgen ha varit droppen för sonen. Förändringarna med att byta lokaler utan förberedelse och dessutom ny personal var nog mer än han klarade efter alla andra förändringar han fått genomgå den sista tiden. Det har helt enkelt blivit för mycket för honom.

Både lämning och hämtning på "fritids" idag var jobbiga. Men det verkar ändå ha gått rätt bra under fritidstiden, och det är ju skönt.

Eftermiddagen här hemma ska vi inte prata om... rena kaoset... orkar inte ens försöka beskriva den...

Nu hoppas jag att vi nått botten och att sonen kan ta sig upp därifrån. När det blir en sån här jobbig eftermiddag och kväll så rinner det över för både sonen och mig. Då blir man stundtals inte den där pedagogen man skulle behöva vara, resultatet blir att situationen förvärras och det vet man ju så väl.

Nu hoppas jag att en god natts sömn ska få honom på ett bättre humör, idag har hans ansikte varit som ett svart åskmoln i stort sett hela tiden. Och många, många gånger har jag fått höra hur han hatar mig - tröttsamt i längden att lyssna på, trots att jag vet att han inte menar det innerst inne.

Supertrött som han var så har han somnat väldigt tidigt nu, och det är jag glad för. Nu ska jag sätta mina fötter i ett avkopplande fotbad och försöka samla krafter för en ny dag i morgon. Känner riktigt hur trött jag är efter den här dagen....

Nä, det blev inte bra.... **** AS/ADHD

Ska försöka sammanfatta den här helgen.  

Lördag förmiddag åkte 23-åringen med buss till Stockholm, där han ska vara med sin flickvän en vecka. Han råkade anlända till storstaden mitt i bröllopsyran och fick känna på feststämningen där. Han lyckades till och med fota brudparet så han mailade en bild till mig sen. 

    

Mitt på dagen skulle min man vara assistent till en fotograf. De skulle fota ett annat brudpar. Jag följde med för att se hur en riktig fotograf jobbar. Så här kunde det se ut ibland :-).

  

Kallt, lite blåsigt och stundtals regnigt - tyckte synd om bruden som var baraxlad. Jag fick några fina kort på brudparet också, men lägger inte ut några här utan behåller dem för mig själv....

Och sonen då, hur har det gått i helgen? Det blev väl inte så lyckat för honom när det var så mycket som var oförberett, misstänkte ju det. När vi hämtade honom på korttids i eftermiddag så bröt utbrotten lös så fort vi möttes. Jag hoppas den nya killen O har fått information från sin chef hur min son kan reagera ibland.... Jag hoppas också att det som hände vid hämtningen inte kommer att förstöra deras fortsatta relation. Behöver kanske inte nämna att resten av dagen inte var så lugn och städad...

Nu är jag lite rädd för att vi hamnat i en nedåtgående spiral, att allt bra som byggts upp med trygghet under skolterminen snart kan vara spolierat. Han behöver verkligen landa och komma i balans nu efter alla förändringar som sker, men hur lätt är det att hitta balans nu när det är sommarlov och alla vanliga rutiner är borta?!

      

Som avslutning kan jag inte låta bli att sätta in en bild på det vackra brudparets bukett!

Det känns inte bra **** AS/ADHD

Nej, det känns inte bra i mammahjärtat just nu. Det är nog mycket som rör sig i sonen som han inte får ut i ord så vi kan förstå vad och hur han tänker. Just nu är det så mycket som förändras runt honom med korttids, stödfamilj, ledsagare m m. och dessutom är det sommarlov...

Det är en korttidshelg som ligger framför oss nu. Förra veckan fick jag reda på att stället har flyttat helt plötsligt. Så nu ska han komma till en lägenhet som han inte varit i innan... dåligt förberedd... jag berättade det igår.

Dessutom kommer det att vara en ny personal. Den som tar emot honom i em och jobbar första dygnet är en kille som han haft några gånger innan och det är tänkt att han ska jobba med sonen framöver. Men andra dygnet kommer det en ny kille som aldrig träffat min son innan... känns inte så bra... Nytt ställe och ny personal och allt är oförberett, känns inte alls bra med tanke på hur väl förberedd sonen behöver vara inför allt som ska hända.

I morse frågade han vilka som kommer att jobba på korttids med honom i helgen så jag fick naturligtvis säga att E kommer första dygnet och att den nya O kommer sen. Då frågade han om inte A kommer att jobba mer. Det enda jag vet är att han antagligen inte kommer att vara där i sommar, mer vet jag inte. Då blev han ledsen. Så det är nog lite turbulent med alla känslor inför alla byten och allt nytt som sker nu.

Eftersom han inte pratar om sina känslor så är det så svårt för oss som föräldrar att veta att vi gör rätt, att vi pratar lagom mycket eller lite för att det ska bli bra för honom. Han har alltid varit sån att så fort det berör hur han känner så stänger han av och börjar prata om nåt annat istället. Eller också kan han få utbrott när man berör nåt som han inte klarar att prata om. Ett stort dilemma som förälder....

Nu hoppas jag bara att den här helgen ska avlöpa lyckligt och väl för sonens skull och att han ska trivas ihop med den nya personalen O.

Bara en dag kvar.... **** AS/ADHD

... på första veckan av lovet. Det har väl gått hyfsat måste jag säga. Morgonlämningen funkar fortfarande, jag visar den glada munnen på seriesamtalet, sen går han ur bilen och ser glad ut . Fantastiskt - jag är glad så länge det är så.
På eftermiddagarna märks det att han inte är lika harmonisk som när det är skoldagar som är anpassade efter hans behov. Men det är ju bara att ta, det kunde varit värre. Vi har varit med om sommarlov där det varit stora utbrott flera gånger varje dag, så detta är stor skillnad nu när det är så väl planerat på fritids för honom. (Han är ensam med sin assistent och gör väl valda och planerade aktiviteter.)
Man får försöka aktivera honom hela tiden. Igår när det var fint väder tog han och jag en cykeltur med varsin kamera.   

Kul om han kunde få ett sånt intresse, för det är ju lite avkopplande för honom att strosa runt med sin kamera. Vad han gjorde med sin kamera när vi kom hem nämner jag inte här, men den fungerar - mot alla odds. Sen markerade jag för honom att jag inte var så glad på honom, så han var väldigt artig och trevlig mot mig. Det är nog på sin plats med markering ibland.
Idag har jag och mannen varit på kundbesök och på vägen hem stannade vi och fikade på en rastplats.   
 

Det gäller att ta till vara på alla stunder man får njuta av den vackra naturen i lugn och ro. Man har lärt sig att värdesätta såna saker....
På seneftermiddagen "tvingade" jag iväg mina båda söner på en cykeltur så de fick röra på sig. När de sen kom tillbaka fick 12-åringen något ryck och ville vara nyttig... har nog aldrig hänt tidigare. Han började klippa häcken när jag skulle göra det. Han var uthållig och klippte nästan hela utsidan.

 

Medans han klippte satte jag mig i gräset och lyssnade på kossornas mumsande. Jag tycker det är så rogivande när de går där och tuggar.  

Vi bor verkligen härligt i utkanten av samhället med en granne som har sina kossor intill vår tomt.

Fler pinsamheter **** AS/ADHD

Undrar om det finns nånting som inte kan hända i en sån här familj som vår.
Detta är ett cigarettändaruttag i bilen...      

Kontakten till GPS:en ska sitta där, även mobilladdare används den till...
Men min son har upptäckt att en 10-krona eller en 50-öring går precis ner i öppningen... Vad händer om man släpper ner en peng där, tror ni? Prova inte... det blir kortslutning! Det syns två punkter i botten att det har bränt där. Dessutom är pengen svår, näst intill omöjlig att få upp.
Mannen tänkte att det bara är att byta säkring.      

Men säkringen till cigarettuttaget satt inte där den enligt instruktionsboken skulle sitta. (Bilden visar några av de säkringar som finns i bilen.) Bara att åka till verkstaden för att se om de kunde klura ut det. Efter mycket om och men så hittade de rätt - det tog en bra stund. De bytte och sen var det bara att tuta och köra igen... tills sonen gjorde samma sak igen häromdan....det går blixtsnabbt när han gör sånt här! Så idag var jag tvungen att ringa bilverkstaden och fråga: "Kommer ni möjligtvis ihåg var säkringen satt?" Svaret jag fick var: "Nej tyvärr, du får nog komma hit så får vi kolla igen!" Verkstadskillen frågade om jag var storrökare och använde cigarettuttaget flitigare än någonsin , men jag kan väl inte riktigt skylla på det, som tur är :-)
Visst kan man klara sig utan uttaget, men i morgon ska mannen och jag på kundbesök en bit härifrån och då är det bra att ha GPS:en som visar vägen...

Sommarlovet har börjat **** AS/ADHD

Första dagen på sommarlovet idag. Lite grand undrade jag ju hur det skulle gå att lämna sonen på "fritids" på morgonen. Ni som läst bloggen ett tag vet att det är en jobbig situation för honom när man lämnar eller hämtar. Jag bestämde mig för att använda det seriesamtal jag använde på påsklovet. Det blev väldigt snabbt ihopritat en morgon när vi skulle iväg och jag kände att något måste göras för att förbättra situationen. 

För nya läsare sätter jag in bilden igen.    

    

Enkelt och slarvigt, men det visar ändå hur slutresultatet blir beroende på vilket man väljer. Jag blev mycket förvånad idag när han bara gick ur bilen direkt, glad och lycklig!! Wow, jag är lika förundrad igen, hur kan några streckgubbar på ett papper få sonen i helt andra tankebanor?! Så skönt det är att slippa bråka. Vi får se hur länge det håller under sommarlovet.

Och hur går det här hemma då? Det förra inlägget var ju ingen positiv sak, precis. 23-åringen ska försöka plugga in en högskolekurs under sommarlovet så han behöver ha mycket tid till det. Vi har därför gjort så att vi använder timstocken under tider som brorsorna gör saker tillsammans. Då accepterar 12-åringen lättare de avbrott som blir.

            Det känns onekligen lite inrutat men det är så vårt liv måste vara för att det ska fungera så bra som möjligt. Schema och uppgjorda tider gör sonen mera lugn och trygg, så det är bara för oss andra att rätta oss efter det.

Frukostmyset uteblev... **** AS/ADHD

Frukostmyset uteblev i morse och istället tog diagnoserna överhanden...
Igår kom den efterlängtade storebrorsan hem och ska vara här en hel del i sommar. Glädjen är förstås stor, alldeles för stor för att kunna vara hanterbar för sonen. Därför blev frukosten rena kaoset i morse. Vi ville ju gärna ha en mysig stund tillsammans på verandan på morgonen innan dagen började på allvar.
Men att vara fyra runt frukostbordet är några för många för att det ska bli lyckat. Egentligen borde vi dela upp oss så vi äter frukost i skift - men hur kul är det?!
Resultatet av vår "underbara" frukost idag blev att delar av frukosten hamnade på altangolvet och uteväxter blev kraschade.     

Bara att invänta och se hur resten av dagen blir...

En ELOGE till skolan .... **** AS/ADHD

.... med personal och ledning, vill jag ge idag. Avslutningsdagen förlöpte mycket bra (sonen slutade 5:an). Att det gick så bra beror på att avslutningsproceduren i klassrummet var helt anpassad efter sonen, planerat och förberett in i minsta detalj. Jag fick känslan av att hans diagnoser styrt hela upplägget.

Bara en sån sak som att jag är med i klassrummet blir ett störande moment för honom. Även om han väldigt gärna vill ha mig där, så är jag ju på fel plats, jag brukar inte vara där. Exakt vilken tid jag skulle komma in i klassrummet, exakt var jag skulle stå och exakt vilken tid jag skulle lämna klassrummet var noga insatt i hans fickschema och förberett på annat sätt. Inget fick gå fel - och det gjorde det inte heller. Hela personalstyrkan är så införstådd med vad det betyder för min son, att man till punkt och pricka följer det som är  förberett.  

På bilden här nedanför ser man hur de placerat sonens bänk i klassrummet. Längst fram med lite distans till de övriga. Så här ser det alltid ut, inte bara idag. Läraren (till vänster) och assistenten (till höger - idag hade hon sina två små barn med sig, även det väl planerat). Båda två kan snabbt läsa av sonens humör. Dörren till hans egna lilla rum är snett till  höger bakom assistenten.   

Jag är i dagsläget överlycklig över att man förstått sonens problematik så fantastiskt bra i skolan. En av orsakerna till att jag började blogga, var att jag ville dela med mig av de fina resultat det kan bli när skolledningen har rätt inställning till - och lyhörd för - behoven hos eleven. Då är de villiga att sätta in de rätta resurserna. Min önskan är att andra skolor skulle ta lärdom av ett så fint exempel som den här skolan är! Men jag har fått höra att en annan skola i kommunen fått förslag att vända sig till min sons assistent för att få råd och tips, men de har inte gjort det... de har en elev med liknande behov. Tråkigt att de inte snappar upp det man lärt sig av min son, vad diagnoserna klarar och inte klarar och hur man kan anpassa så mycket som möjligt för att det ska bli så dräglig skolmiljö som det bara går i en vanlig skola. 

Att sonen inte mått så bra de sista veckorna är en annan historia. Skoldagarna är ju inte sig lika den sista tiden med teatrar, utflykter, städning av bänkar m m. Så idag är sonen trött och tjurig, jag försöker få tiden att gå tills läggningsdax...

Skänker er alla en tanke (och en blomma) till alla er som kämpar för sina barns skolgång utan att få gehör. Jag vet att ni är många...

Minnesbok... och oro **** AS/ADHD

Det sista sonen gjorde tillsammans med stödfamiljen i söndags var att göra i ordning en minnesbok. En bok som han kan ha kvar och bläddra i när han vill.

Första sidan har en bild på sonen som är tagen alldeles i början när han var hos dem. Här framgår det också att han började där i maj 2003, alltså har han varit där i sju år.

    

Sidorna som följer har lite olika bilder från utflykter och äventyr de gjort tillsammans under åren. Det är så härligt att se hur väl de tagit hand om honom. Klart att vi alla kommer att sakna detta och sonen har pratat om dem ett par dagar nu så vi förstår att tankarna finns även hos honom.

Sista sidan har en bild som är tagen under hans sista dag hos dem. Som ett litet avslut...  

  

De två senaste dagarna har inte fungerat så bra för sonen i skolan. Idag hade han t o m fått utbrott där... och då förstår man att det är något som blivit för mycket. I nuläget är det svårt att peka på en exakt orsak, det är så mycket som händer. Bara det att det går mot sommarlov gör att han inte är harmonisk. Skoldagarna nu på slutet är också fulla av annorlunda saker.

Så har vi uppbrottet med stödfamiljen, och i måndags var det sista gången som hans ledsagare jobbade med honom pga att han flyttar härifrån.

Mycket på en gång....

En epok i sonens liv är slut **** AS/ADHD

 Mannen hämtade hem sonen från stödfamiljen igår kväll. Och det var sista gången han skulle vara hos dem! De har sagt upp sitt "arbete" efter att ha haft vår son hos sig en helg i månaden i 6-7 år. Jag tror han var 5-6 år när han började vara där och idag är han 12, så det är ganska lång tid.
De känner att nu när sonen kommit in i puberteten och han snart är tonåring så blir det en tuffare tid som de inte riktigt är beredda att ta. De har själva två pojkar varav den yngsta tar studenten nu och alltså är nitton år. De lämnar tonårstiden bakom sig och då känner man kanske inte för att gå igenom det igen med vår son. Vi har full förståelse för detta.
Att detta tar slut nu är både på gott och ont. Vi är så glada och tacksamma för vad de har gjort för oss, det har fungerat så otroligt bra hela tiden. Sonen har fått vara i en familj där de orkat ta med honom på lite allt möjligt - många gånger sånt som vi inte orkar med. Samtidigt känner vi också att sonen förändrats och stödfamiljen får tyvärr inte den utbildning som vi som föräldrar får tillsammans med skolpersonal och korttidspersonal. Därför halkar stödfamiljen efter i kunskap samtidigt som sonen blir mer krävande, så timingen för slutet är nog ändå rätt.
Den helgen vi haft avlastning av stödfamiljen går nu över till korttids, så det blir inget nytt ställe för honom. Det betyder att sonen ska vara på korttids varannan helg framöver. Vi tror och hoppas att det ska fungera bra.

Stödfamiljshelg **** AS/ADHD

Vikarie 2 hade jobbat med sonen igår (fred) och det hade tydligen gått väldigt bra. Han var på gott humör och lugn och fin på eftermiddagen. Mannen körde honom till stödfamiljen sen, där han ska vara i två dygn nu.
Jag och mannen var hembjudna till en familj direkt efter att sonen blivit avlämnad. Vi har försökt länge att få till en tid som passar oss båda att träffas. Och nu äntligen lyckades vi. En mysig kväll med lite grillning blev det. Lite underhållning av deras två små barn också!! 

 

Så skönt att kunna njuta och koppla av med vänner utan att vara på helspänn hela tiden för sonens skull.
Idag (lörd) fick vi återbud för det vi planerat att göra ihop med några andra, så jag och mannen ändrade våra planer och åkte in till stan för lite shopping. Fyndade både sandaler och sommarjacka till sonen - bara att hoppas att det passar så man slipper åka och byta.
Sen tog vi oss en tur till djurparken och strosade där i lugn och ro utan några diagnoser som det måste tas hänsyn till...    
          

Så avkopplande och rogivande i det otroligt vackra och sköna vädret.     
           

Jag och mannen tittade instämmande på varandra när de berättade hur de gick till väga när de dresserade sälarna. De jobbade hela tiden med positiv förstärkning, de kan aldrig tvinga fram något. Om sälen visar ett felaktigt beteende så avleder de den och får den att fokusera på nåt annat, sen får den belöning... Känns det igen!? På samma sätt har vi fått råd när det gäller sonens beteende...Det känns som man blivit lite miljöskadad av att leva i en sån här familj... man tänker autism/asperger i allt man ser och hör...
Nu ska vi ta en stund och rensa lite i trädgården innan vi tar oss lite lördagsmys med en film och lite god mat. Oj, vad man känner att man behöver dessa avlastningshelger för att hämta krafter till vardagen som kan vara väldigt krävande emellanåt.

Två dagar - två humör **** AS/ADHD

Trots att skoldagen igår inte var sig lik, så var sonen mycket lugn och harmonisk på eftermiddagen och kvällen. Det hade varit allaktivitetsdag, men de hade bedömt att han inte skulle må bra av att vara med på det (för rörigt och ostrukturerat) så han var med sin lärare i biblioteket och jobbade på förmiddagen. Han hade varit lite orolig när han kom dit, men lugnade sig när de kommit igång i biblioteket.
Så på eftermiddagen när jag hämtat hem honom hade vi en egen liten picknick i harmonins tecken hemma på gräsmattan.

 

Det är så rofyllt när man hör grannens kor går och betar alldeles intill oss.
Egentligen hade sonen föreslagit att vi skulle ta en promenad, men när jag frågade om vi skulle ta ut katten så ville han hellre göra det. Så katten höll koll på både oss och kossorna... 

     

Idag var han inte lika harmonisk på eftermiddagen. Och till viss del får väl jag ta på mig det. När jag hämtade honom efter skola och "fritids" så sparkade han mot bilen när han kom, och då tutade jag på skoj till honom. Han blev rädd - och då är det liksom kört för honom. Rädslan övergår då till ilska.

Sen fick jag för mig att jag skulle klippa gräset, och det var ok för sonen. Men efter ett tag så tyckte han nog att det räckte - jag kunde utläsa det i hans ansikte. Men envis som jag är så tyckte jag att jag skulle klippa färdigt innan jag gav mig. Det straffar sig att gå efter sina egna önskningar.... man ska alltid gå efter sonens behov för att det ska bli så bra som möjligt.

Dessutom fick han senare nåt bett på handen (jag gissar att det var en broms), och det gjorde honom också orolig.

Så idag var det många småsaker som gick emot, men vi hoppas på en bättre morgondag.

"Hemligstämplat" **** AS/ADHD

Innan sonen skulle åka till skolan igår så förberedde jag honom på att klasskamraterna antagligen skulle fråga varför han inte hade sina glasögon på sig. Tänkte att han kanske behövde förbereda sig på nåt att svara. Jag vet ju att han skäms över det han gjort, så han vill inte berätta vad han gjort för alla. I såna där situationer så får han en tanke i huvet, vet att det är fel men måste ändå göra det. Precis när han gör det får han panik... men då är det försent.
När han kom hem från skolan berättade han att han svarat: "Hemligstämplat" när de frågade. Fyndigt svar...!
Så hur har det nu gått?! Har det löst sig?
Efter ett antal telesamtal så fick jag prata med en mycket tillmötesgående kvinna. Fick koden till hänglåset! Bara att åka till rastplatsen och försöka fiska upp glasögonen. Vi packade in en liten stege för säkerhetsskull. Kan lova er att 3 meters djup räcker inte... Bjuder på lite bilder från vårt fiskande.

Vi försökte först lokalisera glasögonen, men vi såg dem ingenstans. Det blev till att fiska upp lite sopor först.

     

 Sen dök de upp! 

 

   
Som tur var så var de helt oskadda. Skönt, nu sparade vi ett par tusenlappar! Lite tur ska man väl ha ibland...
På andra sidan vägen finns en likadan rastplats. Där hade det kört in en bil och paret i den tog sig en rökpaus. De stod vända mot oss och glodde hela tiden. Det bjuder jag på - men jag hade svårt för att hålla mig för skratt när vi fiskade i sopbehållaren med åskådare på andra sidan vägen. Vi har båda lärt oss att ta såna här incidenter med humor och skratt. Så länge ingen annan blir drabbad så kan jag göra det, men blir utomstående drabbade av sonens utbrott så tar jag illa vid mig och tycker det är jättejobbigt. 
Men det här var en annorlunda incident som andra kanske blir förbryllade över. Hur vanligt är det att man rotar i såna här sopbehållare...? Men vi är ju ingen vanlig familj!