Bröllop; följt av en sämre dag!

Nu är det dax för en tvärnit för mig här. Känner att det varit på tok för mycket för att jag ska hänga med. Nu tänker jag inte göra mer än nödvändigt denna veckan som kommer och till helgen när det är korttidshelg så tar jag en ordentlig time-out från allting. Förra helgen var det Ladies Night i Västerås och sen Stockholm ett par dygn. Veckorna innan hade vi ju fullspäckat med möten angående Turbo så det var otroligt intensivt. Förra veckan fick jag jobba ikapp massor som jag låg efter med. Så än har jag inte kunnat vila alls. Men nu så hoppas jag det lugnar ner sig lite.... för det måste det göra!

Fast idag har jag en riktigt risig dag, känns som dagen efter och mer därtill! Vi var ju på bröllop igår och nattsudd för en kropp som gått på högvarv alldeles för länge, det är ingen bra kombination! (Om nån undrar så drack jag inte en droppe igår, så det har inte med sånt att göra :))

Bröllopet ja.... får nog lägga in lite bilder från det i morgondagens inlägg om inget speciellt inträffar. Just nu har jag varken orken eller tiden till att välja ut bilderna, men det kommer! Några bilder får ni här men fler kan det alltså bli.
Det var iaf en av de bästa bröllopsfester jag varit på! Så fantastiskt bra organiserat och ett roligt program. Det var vår käre assistent till Turbo, N, som gifte sig. Det var ett otroligt vackert brudpar! Eftersom jag aldrig lägger in närbilder på folk här på bloggen utan att fråga, så får ni nöja er med bilder där inte ansiktena syns. Men lite synd är det för bruden var såååå vacker och söt! Så här såg de iaf ut på väg  till vigselakten.

Helgen som gått nu var ingen korttidshelg utan vi hade Turbo hemma. Ett bröllop vill varken jag eller mannen missa, svårt att ha turordning på sånt om vi är tvungna att dela på oss. Det är ju inte så ofta man blir bjuden på bröllop precis. Men tack vare att vårt nya assistansbolag övertalat oss att ge deras assistent "Kent" en chans att jobba med Turbo så kom vi iväg båda två. Vi har hela tiden sagt att det inte går att ta in nytt folk till Turbo - och det går inte att ta in vem som helst. Nu är inte "Kent" vem som helst tydligen.... Efter fyra träffar med Turbo så smälter han in i familjen och tar Turbo fantastiskt bra - det känns som de känt varandra i många, många år! Underbart att det faktiskt finns såna personer som behärskar diagnoserna, men de växer antagligen inte på träd :)

Igår fick han sitt stora prov här - han skulle vara med Turbo i ungefär tolv långa timmar då vi var borta. När jag och mannen kom hem mitt i natten så hade de fortfarande jätteskoj ihop. Härligt att se!
Tyvärr blev det väldigt sent i säng för Turbo (och oss andra) så det satte sina spår. Dagen har inte varit den allra bästa precis. Jag är så trött så jag kan stå och sova, har sprängande huvudvärk och har varit lite illamående. Samtidigt är Turbo dallrig i humöret. Så våra måenden har inte varit så bra tajmade, inte lyckat att ha en dålig dag för oss båda samtidigt. Man är inte så alert som man skulle behöva vara, inte så tålmodig som behövs i närheten av Turbo och speciellt en dag då han är dallrig. Men det spelar ingen roll hur man själv mår, man måste ALLTID ta hand om Turbos diagnoser på bästa sätt, annars triggar man hans humör ännu mer. Jag hoppas att en natts sömn ska reda upp situationen tills i morgon.

Kram på er fina läsare ♥