lördag 23 juni 2012

Vi helgar vidare

Egentligen hann jag inte skriva färdigt torsdagens inlägg riktigt så jag får väl fortsätta i detta inlägg. "Något" pockade på min uppmärksamhet så jag avrundade det jag skrev och skickade ut det som det var.
Eftersom vi var i stan i torsdags på habiliteringen och hade några timmars ledigt från Turbo (assistent N var hemma med Turbo), så passade vi på att handla och uträtta lite ärenden. Jag hade skrivit upp en lista som vi skulle beta av och det gjorde vi ganska snabbt faktiskt.




Så fort jag är inne i stan (blir inte så ofta) så kilar jag in på Dressman och kollar om de har jeans i Turbos storlek. Har de det så roffar jag åt mig dem direkt! Han har nämligen 36-tumslängd på jeans och det finns inte ofta att hitta i hans storlek. Lite tråkigt bara att det är samma modell hela tiden som Turbo får gå i.... men det finns inte så mycket annat att göra.

Passade på att köpa lite nya T-shirts till honom också. Det behövs lite påfyllning efter att han tuggat intensivt ett tag på dem nu. Som jag skrev tidigare så gick det tre stycken på tre dagar där. Nu fick det bli några billiga på rean. Men helt klart är att denna tuggning hör ihop med nån oro i kroppen som han känner vissa dagar eller vissa perioder. Nu har vi nog haft en vecka här då han inte har tuggat en enda gång! Turbo är också lugn som en filbunke just nu och är väldigt harmonisk.




Detta är väldigt märkligt egentligen! Om jag tar torsdagen som exempel så var det en dag som innehöll en hel del saker som bröt mot de vanliga rutinerna. Hela förmiddagen på korttids hade han och Mt haft besök av den nya killen Ok som slussas in nu. Bara det hade kunnat göra att Turbo blev lite orolig. Dessutom skulle assistent N hämta honom när han slutade kl 14 på korttids vilket aldrig hänt innan. Det har alltid varit jag som hämtat! Men vi hade tid på habiliteringen den tiden så jag kunde omöjligt hämta. Sen var N hemma med Turbo till kl 19 då vi kom hem igen. Vi hade en underbart bra kväll med Turbo sen. Han var glad, uppåt och harmonisk hela kvällen! Han lånade t o m min kamera och gick runt huset och fotade på egen hand men med viss uppsikt. Jättekonstigt att det inte fanns nån oro i hans kropp efter en sån annorlunda dag, men det bevisar bara hur trygg han är med den personal som finns omkring honom just nu.




Lugnet det har fortsatt här hemma, konstigt nog, för helger brukar vara lite småstökiga. Men vi har inte ens haft nåt utbrott vid frukosttid.... Vi njuter förstås! Men visst, allt är efter Turbos behov - oss själva lägger vi åt sidan.

Turbo har också varit jätteduktig på att följa mitt nya uppsatta schema där det bl a gällde att få kontroll över hans coca-cola-begär.




Nu vet han exakt vad som gäller och det fungerar utmärkt - än så länge iaf. En enkel metod, men man ser hur stort behov Turbo har av tydliggörande visuella saker.

Eftersom vi haft ett par lugnare dagar och vi varit hemma mycket både jag och mannen så har jag passat på att plugga på lite i vår kursbok. Tänker ju ta tag i saken med Turbos utbrott lite på egen hand så länge, i väntan på KBT. Vi får se om jag lyckas komma nån vart, men kanske, kanske en bit på vägen så småningom. Men det är en mycket lång process!




Måste passa på att förklara lite om varför detta med KBT inte verkar så enkelt med Turbo, enligt psykologen. Det som försvårar det hela är att han inte har så lång startstäcka - han går från 0 - 100 på en sekund ibland. Alltså från det att man ser de första tecknen hos honom tills han får utbrott. Det är den lilla tiden man har på sig att hjälpa honom att reagera på ett annat sätt, ett sätt som är acceptabelt i stället för att sparka, slå eller välta möblerna. Det krävs verkligen att man känner honom utan och innan om man ska klara en sån sak. Och han behöver ha den hjälpen både hemma, i skolan och på korttids. Därav det komplicerade! Så i väntan på att habiliteringen och skolan ska komma fram till något så provar jag snart lite på egen hand att nå Turbo och jag pluggar vidare....

Nu fortsätter vi helgmysa lite, en ledig dag kvar. Kram på er och jag hoppas ni har det fint därute ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Så skönt att det är en lugn och harmonisk period nu. Vi ser oxå här hemma när det är lugnt runt Sandra, då fixar hon motgångar mycket bättre. Hoppas det får hålla i sig länge :)

Lycka till med det där förebyggande mot utbrott. Har du nån att bolla det med? Det är ju alltid bra, även om man inte har svar. Man brukar kunna få lite idéer iaf. Hoppas det kommer gå bra med allt. Det är ju viktigt och jättesvårt förstår jag. Men å andra sidan är ni fantastiskt duktiga!

Kramar om!
Nina

Mamma Z sa...

Ja du när det bara smäller tvärfort och man hänger inte med alls..
Vi har det stora bekymmret att det oftast riktas mot en elva åring och slagen är farliga..
Men vi har med tid lärt oss skapligt att förebygga även där, nämligen att inte ha bröderna ihop alls..lite trist vid mys middagar, men är det en sådan dag så hellre det..men värst är stunderna då de kommer ihop sig spontant och jag är i tvättstugan tex..då springer man fort två vångar upp kan jag lova..

Strot lycka till o hoppas du hinner läsa lite mer avkopplande böcker i sommar också..

KRAMEN den stora