torsdag 14 juni 2012

Sorgsna tider för många

I dessa dagar läser man på olika forum på nätet om hur sorgligt det är i skolavslutningstider för många av NPF-barnen och deras familjer. Barn som inte ens går på avslutningen för att de inte klarar av det, barn som går, men har det annorlunda strukturerat eftersom de behöver det. Min son är ju en av dem som har avslutningen på ett annorlunda sätt mot vad som är vanligt för en 7:de-klassare. Känslomänniska som jag är så vet jag inte om jag kanske trycker bort de där jobbiga känslorna, för i år blev det verkligen annorlunda med tanke på att han går på en skola med endast tre elever. Han går inte ens i en vanlig klass längre och kommer säkerligen inte att göra det nån gång framöver heller....




Igår märktes det tydligt att Turbo är annorlunda. När jag frågade honom vad vi skulle fira skolavslutningen med för gott hemma, så blev svaret "muffins". Ja, så fick det bli! Nu hade de ju ätit tårta i skolan och han var nöjd med det, men samtidigt, visst funderar man som mamma ibland.... Visst känns det som ett styng i hjärtat ibland när man inser hur det skulle kunnat vara, men nån sorg... nej, det känner jag inte riktigt så och glad är jag över att slippa det också. På nåt sätt har jag väl accepterat läget och som jag skrivit förut så är livet för intensivt för att jag ska hinna tänka tanken helt och fullt ut. Vem vet, det kanske kommer.




Iaf, så la sig lugnet ganska bra här igår kväll när jag fått lugnat Turbo med att han fick vara på det vanliga korttidsstället idag medan jag jobbade. En liten aning jobbigt blev det för honom precis när vi åkte hemifrån i morse och lite dallrigt vid lämningen, men sen var han gladare när jag hämtade honom. Han och Mt hade haft en fin dag tillsammans och Mt tyckte Turbo kändes bättre. Det fanns inget stelt i hans ansikte när jag mötte honom på eftermiddagen och han var strålande glad när vi åkte hem. Sen i eftermiddag så har assistent N varit här som vanligt på torsdagar och det är en stund som Turbo alltid ser fram emot.




Det var skönt att Turbo kom iväg till korttids idag iaf, trots oron med platsen och trots att han fortfarande är förkyld (men mycket bättre). Jag och mannen hade lite på agendan idag genom jobbet. Som företagare var vi inbjudna till en förhandsvisning av ett "hus" i vår lilla ort, som man ska inviga på lördag.




Huset innehåller glasmuseum, utställningslokaler, glashytta, konferenslokaler, festlokal och fik m m. Jag hade inga som helst förväntningar på hur det skulle se ut, vi är inte vana vid sånt här i vår lilla "håla". Men oj, vad vi blev överraskade över stilen på bygget. Vi har ju bara sett bygget utifrån när det vuxit fram, men invändigt - det var helt i min smak! En duktig person från orten hade arkitekterat hela huset. Fantastiskt! Vi blev också bjudna på en buffé där så vi fick nåt i magen. Detta kommer nog att bli ett ställe dit jag tar besökare på en kopp kaffe, lunch eller varför inte en öl eller ett glas vin! Bilderna i dagens inlägg är från dagens visning.




Här har vi Siw Malmqvist som ställde ut sina akvareller. Riktigt fina alster hade hon!


Nu är det läggproceduren kvar här ikväll och mannen fixar den. Jag har dragit mig undan och sitter i källaren så de får vara ifred. Men jag hör att det är lite dallrigt... Go´natten på er så småningom ♥

2 kommentarer:

Nina sa...

Jamen då vet vi vad vi ska göra nästa gång vi kommer på "dopp i grytan" :)

Här är det oxå sommarlov nu, och en fin avslutning igår, anpassat efter Sandra. Lite sorgset i hjärtat just igår, men egentligen inte bara för att avslutningen är speciell, tror mest det är att vuxenlivet kommer för fort..

Annars har vi nog accepterat både du och jag, så vi kan glädjas över det vi har istället för att sörja det vi inte har :)

Kramen påre, fina du!
Nina

Anonym sa...

Dit vill jag hemskt gärna göra en tur om det blir fler tillfällen att besöka er...kanke till hösten då så det kan bli en tur till ala ekarna i höstskrud också, det vore underbart :)
Kram på dig och lite avis är jag allt att ni får göra så mycket kul via jobbet!