Sjukdomen utan namn än så länge

Nu har vi landat lite efter förra helgens missöden och problematik runt Turbo. Det blev ju onekligen en cirkus utan dess like som vi helst inte vill uppleva igen. En sån helg suger kraft ur oss alla inblandade, istället för att man samlar ork och energi, och det är ju inte vitsen med att ha korttids. Sånt här gör inte min sjukdomsbild bättre utan det gör att det går åt helt fel håll. Samtidigt behövde jag konfronteras med den igen, i måndags - dagen efter att vi kommit hem. Det tar alltid på mig och inte blev det bättre av att vi haft en jobbig helg.

I samband med det här så tänkte jag ta upp en fråga som jag fått i ämnet. Den lyder så här: "Vet att det inte är kul med sjukdomar och så, men kommer vi läsare någonsin få veta vad det är för sjukdom det handlar om? Är det diabetes eller någon annan autoimmun sjukdom det handlar om?"

Jag har nog nämnt tidigare om detta, men jag ska försöka förklara här hur jag tänker och känner och jag hoppas att ni läsare förstår mig. Eftersom bloggen är som en dagbok för mig så blir det automatiskt att jag nämner sjukdomen här, även om jag inte skriver i klartext. Anledningen att jag inte skriver i klartext är att jag inte vet om jag pallar att prata med alla om den. Det är fortfarande bara mannen, "lillebror" och tre tjejer som vet exakt vad det handlar om.

Att jag håller det så begränsat, beror på att jag är livrädd för att sjukdomen ska påverka mitt psyke negativt. Än har jag bara haft dippar på nån dag då och då, och nu är det t o m ett tag sen det hände. Så jag tror att jag vant mig och börjat acceptera sjukdomen. Men å andra sidan hade jag nog inte varit i den sinnesstämning jag är idag om det inte varit för mannen och "lillebror". Tack vare dem har jag ett - i det stora hela - positivt och glatt tänk.

Sen är det inte lätt att veta vart jag hamnar den dagen jag inte kan mörka sjukdomen. Om den dagen kommer då jag inte kan mörka den, så vill och hoppas jag kunna vara så stark att jag kan ge sjukdomen ett ansikte och vara positiv.

Som sagt, jag hoppas ni läsare har förståelse för mitt tänk. Och som jag också sagt tidigare så är den helt och hållet stressrelaterad - det är pga svår psykisk stress som jag fått den. Men det hade kunnat vara så mycket värre, så jag är ändå glad för att det är som det är. Den dag då jag ev väljer att gå ut med det frivilligt eller om det kommer en dag då jag inte kan mörka den, då hoppas jag att jag ändå kan tänka som så att "det är inte hela världen".

Som svar på frågan om ni läsare någonsin kommer att få veta namnet på sjukdomen - i nuläget vet jag inte alls hur det blir med det. Det är nog 50/50 på den, tror jag. Men nej, det är inte diabetes!

Men det var eg inte det jag skulle skriva om i det här inlägget. Jag skulle eg skriva om hur det här med korttids har påverkat Turbo. Få se om jag hinner skriva ett till inlägg senare idag om detta. Nu väntar annan aktivitet. Jag ska dra iväg mannen på en liten överraskning och han har ingen aning om vad som ska hända. :)

Kram på er!

Skickat via Blogsy